Berättat av Sten Olof Harald Holmberg 380628-8571

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Om 50 år – Nordiska museet

Min far Valdemar Holmberg skrev för Nordiska museet. Han svarade på frågeformulär, som han fick sig tillsänt. Han var nog den ende i byn, som hade skrivmaskin, en Hermes. För sitt arbete fick han två kronor för varje ark i folioformat.

När jag skrev boken ”Norrbäck en by i Stöttingfjällsland”, beställde jag hem pappas skrivna alster och använde vissa texter i boken, vilket naturligtvis var berikande. Det gav en inblickar långt tillbaka i tiden. Min far var född 1885. Han emigrerade till Amerika 1809 och kom åter 1819. Hemmanet var tungt skuldsatt och för att rädda vad som räddas var möjligt, så arbetade han i skogen och satte sig åter på timmerdoningen och körde timmer för att betala skulder.

Jag hans son, Sten Olof Harald Holmberg, född 1938, boende på fädernegården i Norrbäck, med hustru Marianne och med två söner och fem barnbarn. Barn och barnbarn boende i övriga Sverige än så länge.

Jag utbildade mig till mellanstadielärare, kommunpolitiker, försökt utveckla min hemby, har sysslat mycket med naturfoto och har skrivit och gett ut 6 böcker.

Första boken i min fars namn: Hellhole on earth efter min fars anteckningar 71 sidor tätskrivna A4 ark och bilder som han införskaffat som blev till boken. I övrigt:

Norrbäck en by i Stöttingfjällsland,

Om hela Sverige skall leva,

Ett brott i skogen,

Jägar och naturupplevelser från Stöttingfjällsmarker till Kanadas vildmark och

Universum – enkelhetens genialitet. En bok om att lära oss tänka fritt! Tvivlet är sanningens bästa vän.

Har också ej utgivna manus: Mitt Stöttingfjällsland, Mitt inlandsuppror, Granea, Stora norrlänningen, Oro, och Den ofrivilliga flykten.

Vad skulle jag önska inom 50 – 100 år?

Naturligtvis att vi har fred på jorden och en för alla varelser uthållig värld! Men för detta krävs stora uppoffringar av majoriteten av befolkningen i huvudsak de som bor i städerna. Majoriteten i vårt land är nämligen det största problem vi har. Så även i alla andra länder. Den vällevnad vi kostar på oss tär hårt på den natur som vi lever av. Det är en skriande brist på kunskap vad gäller följderna av vårt sätt att leva. Alla ismer religiösa som profana, politiska går majoritetens väg, för där finns makten att vara med om att styra och bestämma oavsett var man i världen man befinner sig. Maktens svängningar åt ena eller andra hållet ger inte den stabilitet som vore önskvärd för att skapa ett säkert samhälle, en säker värld. Men hur gör man då? Jag vill inte ha en diktatur! Men vi måste få ett mera spritt bestämmande, makten mera spridd utanför stadsgränserna. Naturen, glesbygden måste få vara mera i centrum, för hur landet skall styras, för det är där som det märks mest vad som sker i naturen. Varje kommun måste få ett lika värde ur röstningssynpunkt. Vi kan låta medborgarna i varje kommun rösta fram en åsiktsinriktning – företrädare för kommunerna som sedan sitter i beslutandeställning i en samfälld riksdag som bestämmer regering. En samfälld regering med alla olika partier representerade. Där ansvaret är gemensamt utanför allt politiskt käbbel. Val som förut vart fjärde år. En mera spridd befolkning.

I vårt sekulariserade land måste alla få undervisning i hur vår fysiska tillvaro blivit till. Vad som logiskt går att förstå. På vilka grundvalar vilar vår värld. Vi måste inordna oss i den fysiska verkligheten så att vi inte förbrukar, föröder, skövlar den gröna världen och alla ekosystem som föder oss. Vi måste tagga ner och leva på ett enklare sätt som naturen, alla arter tål. Annars kommer vi att hamna i ett kaossamhälle där den kortsiktiga överlevnaden förstör vår värld. Vi måste inse vår roll! Vår ömtålighet!

Vårt land måste styras så att detta inte inträffar.

Politiker talar gärna om tillväxt som ett paradigm, men det som är det ultimata paradigmet är SKILLNAD! Det är utifrån skillnader, som vi utvecklas till det bättre eller sämre. Ibland kan den tolereras, ibland måste skillnaden motarbetas, ibland utnyttjas. Om inte det går måste vi flytta på oss MEN vart? Tellus är redan överbefolkad. Mars??? Hur skall vi rymmas med en dräglig tillvaro. Ingen överkonsumtion, skövling av naturen.

Så önskar jag vårt samhälle omstrukturerat och då måste vi ha följande i våra tankar, vår samhällsplanering:

Framtidsstrategi:

Hur formas vårt lands framtid utifrån alla tänkbara scenarier? Krig – naturkatastrofer – pandemier – klimatförändringar – missväxt – energibrist – meteoritnedslag – politiskt kaos!!!

Vi har en fysisk, kemisk, biologisk, teknisk verklighet att förhålla oss till som en grundförutsättning.

Vad måste vi underordna oss?

Säkerhet – i landet och till omvärlden, förhållande till omvärlden, naturkatastrofer, försvar.

Politisk samverkan.

Självbestämmande, medbestämmande, städer och landsbygd.

Självförsörjning.

Naturutnyttjande med goda säkerhetsmarginaler.

Kulturell särart, mänsklig frihet, industriell kapacitet, transporter, klimatpåverkan.

Anpassning till evolutionär verklighet, hur vi hanterar uppkomna skillnader.

Social trygghet, sjukvård, åldringsvård, skola, omsorg i vardagen?

Hur hanterar vi – vem, vilka hanterar dessa frågeställningar förutsättningslöst, men med erfarenhet från det som är och har varit?

Vi måste ta av lerkrukan från våra huvuden och betrakta verkligheten utanför, i full frihet.

Befria oss från alla ismer – politiska såväl som religiösa. Verkligheten först!

Det jobbas säkert med dessa frågor, men är det tillräckligt?

Om Ni är intresserad av något jag skrivit så kan ni återkomma.

Harald Holmberg

Norrbäck 132,

921 93 Lycksele

Epost:harald.holmberg@outlook.com

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?