Berättat av Annika

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag är 72 år och änka sedan 2 år. Min man och jag var ihop i 48 år och hade det bra tillsammans. Det är tufft att leva ensam, men jag vet inte om jag skulle orka bygga upp en relation med en annan man heller. Det tar tid och kraft. När man levt länge tillsammans växer man liksom ihop. Nu kämpar jag med att hitta min identitet som ensam. Jag har tre vuxna söner. Två har familj. Jag är glad att jag har dem och att vi har bra kontakt. Men de bor i en annan del av Sverige. Jag önskar att de bodde närmare.

Jag bor i en villa från 40-talet. Jag tänker att jag borde flytta till en lägenhet. Det är jobbigt med hus och trädgård och båda förfaller bit för bit. Men jag känner mig trygg här. Jag har snälla grannar och är dagmatte till en grannes hund, en dvärgpudel. Det ger närhet och innehåll i vardagen.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag tycker inte om utvecklingen i Sverige idag. De rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare. Välfärden är på väg att urholkas. Den nya regeringen har börjat ändra lagar så att vår frihet och vårt oberoende inskränks, t ex yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Detta oroar mig mycket. Jag tror att förtroendet för de styrande kommer att öka och korruptionen ta fart. Ytterst är demokratin i fara. Jag oroar mig förstås också för klimatet och den bristande viljan/förmågan att ta itu med tillräckliga åtgärder.

Jag vill att vi utvecklar vår energiförsörjning med sol- och vindkraft. Jag vill inte ha kärnkraft. Uranbrytningen är för farlig och kostsam. Avfallet kommer att förgifta hela jorden. Kärnkraftverken kan haverera och det är en väldigt kostsam energiform. Dessutom väldigt sårbar eftersom el som försörjer ett stort område går ut från kraftverket i en enda ledning. Jag oroar mig mycket för vår nuvarande regerings inställning till kärnkraften också.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag önskar att de ekonomiska villkoren jämnas ut, så att alla får de mest nödvändiga behoven tillfredsställda. Skolundervisningen ska fungera för alla och det ska finnas arbete för alla. Alternativt tillräcklig offentlig försörjning för de som inte kan arbeta. Då tror jag brottsligheten och gängen kommer att minska. Unga människor dras till kriminella gäng för att de inte ser någon annan framtid. Jag oroar mig för hur det kommer att bli för mina barn och barnbarn i framtiden. Mest med tanke på hur vi fördärvar klimatet på vår jord. Men också om de blir sjuka eller inte kan försörja sig. Får de hjälp då.? Ett av mina barnbarn har en neuropsykiatrisk störning. Hans mamma är från ett annat land. Kommer han att bli utslängd om han inte kan försörja sig själv? Jag hoppas innerligt att vi har en regering som tänker annorlunda om 30 år.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Nu vill jag vara positiv och tro på att vi har en framtid. Det här är hur jag ÖNSKAR att det ser ut om 150 år.

Den industriella världen har saktat in. Vi lever i ett lugnare tempo och lägger mer vikt vid att umgås och ta hand om varandra än att köpa nya grejer hela tiden. Istället läggs pengar och arbetsinsatser på att undervisa och vårda. Gängbrottsligheteten har nästan försvunnit eftersom ungdomar som växer upp ser att de har en plats i samhället. Vinstdrivande företag har försvunnit från vård, omsorg och skolor. Alla skattepengar går nu till verksamheterna vilket gör att det finns tillräckligt mycket resurser. De flesta betalar villigt skatt eftersom de insett att ett samhälle som är bra för alla är tryggare och bättre också för dem.

Skillnaden mellan rika och fattiga länder har jämnats ut. De fattiga länderna har fått hjälp att bygga upp inhemska företag och inhemsk social struktur. De behöver inte gå omvägen över de värsta avarterna av kapitalism.