Vår framtid

Carina Burman Frödén: ”Min vision är att det råder en världsfred”

Kvinna. Född 7 november 1959. Sjukpensionär. Hagfors.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Ett större fokus på naturen som livsmiljö för fler människor är en önskvärd förändring som behöver börja redan på dagis men också ligga som ansvar hos alla föräldrar att lära sin barn att naturen mående är grunden till allt liv inklusive vårt eget. Vår livsmiljö ska också präglas av samarbete, samvaro lokalt där alla evenemang präglas av en inkludering av varje människa som deltar. Ingen ska känna sig utanför eller ovärdig.

De senaste åren har präglats av en enorm ensamhet och då inte bara p g a uteblivna vänner utan nån slags ensamhet som även samhällets uppbyggnad står för. Inget i samhället idag främjar samvaro som verkligen lägger fokus på att alla närvarande ska känna att de deltar. Ofta är det tillställningar som kräver att man sitter ner i en stol och bara lyssnar och sen går man hem lika ensam som man kom dit. Aktiviteter som sammanfogar människor är att önska. Som i princip tvingar människor att åtminstone ge minst en okänd person en chans.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Om 150 år skulle jag önska att vi har en välfärd som är stark för oss alla och helst i hela världen. Kanske med hjälp av ett Världssamfund som verkligen fördelar resurser rättvist och som gör att alla har en grundläggande välfärd som skola, sjukvård, äldreomsorg, försörjningsstöd, rehabilitering och hjälp till handikappade oavsett handikapp.

Samhället ska bygga upp verksamheter som gör att ingen människa lämnas totalt ensam, ingen familj ska känna sig utanför. Utbildning ska finnas tillgänglig även för den som inte har råd att låna en massa pengar på CSN, man ska kunna utbilda sig utan att behöva betala för annat än läroböcker och det ska inte finnas hinder för människor som har sjukpenning eller sjukersättning att gå på kortare utbildningar utan att behöva ha sin ersättning vilande. En utbildning kan göra stor skillnad även för den som är sjuk. Alla människor ska vara inkluderade i samhället, att nån är sjukskriven ska inte göra att den människan faller utanför ramarna.

Våra framtida politiker bör vara av den kalibern att de engagerar sig i frågor utifrån intresse för förändring för hela folket, inte bara för sig själva och sina egna plånböcker. De ska vara tydligare i sin framtoning och inte undanglidande när de får frågor. Redan aktiva politiker i alla former ska bejaka unga människors delaktighet i beslut som rör deras framtid m a o locka till sig ungdomar och verkligen låta dem visa framfötterna utan att bli påhoppade av äldre politiker som är rädda att bli av med sin plats.

Om 150 år har vi accepterat att världen alltid har förändrats av folkförflyttningar och med det sagt är det ett hopp att vi alla kan acceptera varandra som vi är även om våra kulturella skillnader kan vara stora. Om alla med olika trosuppfattningar kan samsas och acceptera varandra så skulle världen präglas av fred på de flesta platser. Om 150 år är ledarna i alla länder mer mänskliga och tror på ett liv i fred och välmående.

Energiförsörjningen har jag inga visioner om mer än det vi redan har. Tyvärr tror jag inte nånting av det kommer att räcka till i slutändan utan vi kommer att behöva ändra våran livsstil till en mer energisnål variant.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år hoppas jag att det inte varit ett förgörande världskrig som gjort att ingenting är sig likt. Men utifrån som det ser ut just nu så vore det bra om vi alla kan börja tänka mer på hur vi lever våra liv och vad vi verkligen behöver istället för en enorm köphysteri.

Miljön i bebyggelsen behöver åtgärdas så den släpper fram en mångfald bland insekter och fåglar för vi behöver dessa om våra barn och barnbarn ska ha en chans att överleva. Vi behöver tänka på utsläpp från fabriker, bilar och framför allt flygtrafiken. Flyget kan behöva minskas ned och människor får börja nöja sig med att njuta av sitt eget land är ett närbeläget dit man inte behöver flyga. Fraktflyg- och postflyg måste prioriteras. Folk som flyger i jobbet kanske kan börja ha sina möten via internet i större utsträckning.

Våldsvågen som pågår är nåt som jag hoppas politikerna kan hitta en väg ut ur. Det räcker inte att enbart beslagta skjutvapen och låsa in ledare o d. Vi måste komma åt narkotikan och vapnen innan de ens hamnar här i Sverige eller i Norden. Tullverket bör få betydande större resurser så att de kan kontrollera mer och ha bättre verktyg för att upptäcka smuggling. Och fängelsestraffen ska vara långa för den som försöker smuggla in. Det behöver också bli en samverkan med andra länder i mycket större utsträckning än nu. Kan vi få bort roten till våldet så är det större chans att det minskar avsevärt. Men om det inte fungerar så kanske vi inom 30 år måste ha militär stöttning i vissa områden och det är ett dåligt scenario.

Ensamhet ska fördrivas för den som inte är frivilligt ensam genom kostnadsfria verksamheter dit man kan gå och träffa andra människor. Ofta så kan ensamhet bero på just att man inte har ekonomi till att delta i saker där man träffa andra som t ex konserter, teater, kurser o d. Och sånt behövs inte enbart i stora städer utan ute i mindre kommuner och orter också.

Sjukvården är också ett område som behöver åtgärdas väldigt snabbt för att människor ska känna sig trygga. Ingen ska behöva vänta på vårdbesök längre än en månad. Sjukvårdspersonalen ska ha högre löner och möjligheter till betalda kompetenshöjande utbildningar. Det ska heller inte gå att uppge med falska dokument att man är läkare eller sjuksköterska och har man blivit avstängd p g a bristande kompetens eller brottslig handling så ska man inte kunna förflytta sig till ett annat sjukhus eller vårdcentral och bli anställd.

Det behövs också mer kompetensutveckling i kommunerna för personal som ska ta hand om barn och ungdomar med olika neuropsykiatriska diagnoser för som det är nu så är det på tok för många som inte vet nånting alls och inte kan bemöta eller stötta en person med sån diagnos.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Min vision är att det råder en världsfred, att människor samverkar och lyssnar på varandra över alla gränser. Alla människor är välkomna överallt och ingen utnyttjar olika samhällssystem för att sko sig på andra utan kämpar TILLSAMMANS med andra för ett bättre samhälle, en bättre värld.

Alla länder har avvecklat sina kärnvapen. Hotbilden över världen har minskat avsevärt p g a krig som upphört, miljöåtgärder som genomförts och varit framgångsrika och världen och länderna i den leds av människor som är uppfostrade att bry sig om andra, bry sig om vår jord och vår överlevnad.

Det ska finnas ett liv att leva för alla oavsett om de är unga, gamla, handikappade. Ingen ska behöva känna sig fattig men kanske inte alltför rik heller.

Publicerat

25 januari 2023

Berättat av

Carina Burman Frödén

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00055

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Gör som 763 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 763 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!