Vår framtid

Berättat av Född 56

Kvinna. Född 31 juli 1956. Pensionär, fd lärare. Halmstad.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag flyttade in till stan för snart 10 år sedan. Lämnade ett eget hus för att bo i bostadsrätt och slippa sköta reparationer, husmålning och liknande. Lägenheten är anpassad för någon som har svårt att röra sig, så jag bör kunna bo kvar länge. Jag är 66 år, pensionär och har tyvärr mycket värk. Jag har en egen liten trädgård som ingen annan ser så jag kan ha så mycket ogräs jag vill. Samtidigt kan jag odla lite, och hittills (peppar, peppar) har jag sluppit mördarsniglar. Härifrån kan jag gå till affär, bibliotek, tandläkare, apotek, vårdcentral och några anlagda, fågelrika dammar. Det är tyvärr för långt att gå till havet och skogen, men än har jag råd att behålla bilen. Skaffade en begagnad elcykel, men dels är den inte helt pålitlig, dels kan man inte ta den till stranden eftersom de är så stöldbegärliga. Mina barn och barnbarn bor alla inom en mil så jag kan vara en aktiv del i deras liv. (Jag flyttade hit efter dom, eftersom jag blivit änka och ville flytta medan jag kunde skaffa nya vänner via jobb ex. Och så har jag saknat havet alla 25 år jag bott i inlandet.)

Med ett krig i Europa har tankarna på hur sårbart vi lever blivit mer påträngande. Det jag odlar skulle inte räcka länge, jag har inget eget vatten, inget utedass (men trädgård) och värmen är eldriven. Jag planerar att ta upp på nästa årsmöte att vi ska sluta hålla gröna gräsmattor och i stället låta ängsblommor få växa upp. Och även våra föreningslokal bör ha en luftvärmepump (jag har en) och värmen från tvättstugorna bör tas tillvara. Tydligen är det tveksamt om taken håller gör solceller, men dessa utvecklas ju fort nu. Det flyttar in lite yngre familjer så jag hoppas de vill göra området mer ekologiskt.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Vi har det fortfarande bra i Sverige, men jag har slutat att vara stolt över att vara svensk! Saknar ideologierna som ville ge alla människor samma chanser, utjämnandet av löner och yrkesförmåner och nu ska vi släppa målsättningen att ge bort 1 hundradel till att hjälpa folk i andra länder! Jag är fortfarande tacksam över att jag och mina döttrar fått växa upp i ett någorlunda jämställt samhälle. Jag brukar tänka på mig själv som nordbo och hade hellre sett ett samarbete inom Norden än att vi gick med i EU, men nu är vi där. Jag är gammal Fältbiolog, har studerat både meteorologi och klimat och var i 25 år gift med en man som disputerat på bla klimatstudier. Så jag vet att klimatförändring och koldioxid har varit känt inom meteotologikretsar minst sedan 80-talet, men de stora pengarna vill inte minska sina inkomster. När och där det går åt helvete kommer inte dom rika att drabbas så hårt (de tar väl flyget till någon lyxvilla någon annanstans) men hur kan man tro att länder ska bara acceptera att deras möjligheter att mätta befolkningen förstörs? Jag bara väntar på krigen om marken ska börja! Och Ryssland sitter på enorma områden som sakteliga blir odlingsbara (samtidigt som ex området runt Aralsjön förstörts) och Putins efterträdare kommer att få en enorm makt tack vare Sibirien. Så jag väntar mig inte att Putin och grabbarna ska lägga 2 strån i kors för att minska fossilberoendet.

Jag har varit lärare på högstadiet i 25 år, och försökt då frön om att vi måste värna om vår miljö, att vi inte behöver konsumera så mycket (liksom att sex alltid ska vara frivilligt). Det äcklar mig att se influencers tjäna miljoner på att visa upp onödiga produkter och sjuka utseendeideal, samtidigt som de människor som faktiskt behövs får allt svårare att klara hyran. Vi såg ju vilka yrkesgrupper som verkligen var viktiga i början av pandemin! Givetvis sjukvård, brandkår och polis men också sophämtare, de som levererar mat till affärerna, hemtjänstpersonalen, de som höll igång elförsörjning, vatten och avlopp mm.

När det gäller invandringen har jag jobbat tillräckligt med invandrarbarn för att inse hur vansinnigt det är att behandla dom som en enhetlig grupp. Min grundinställning är att de som jobbar och sköter sig är välkomna, de andra inte. Och det är vansinnigt att de inte får jobba under processen! De lever i åratal i limbo. Jag pratade med en afghansk kille som bodde hos mig ett tag och han tyckte att SD hade bra idéer! Jag talade om att SD skulle skicka honom direkt till det land han flydde från för 10 år sedan men jag vet inte hur han resonerade. Kanske bara att han ville ha besked?

En sak som inte nämns så ofta i debatten om immigrationen är att det är många svenskar som tjänat stora pengar på sina förläggningar o annat. Många har också fått jobb.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år hoppas jag att vi ställt om kursen mot en hållbar värld. Det kommer nog att finnas byar som går före och som förmodligen kommer att häcklas som pundare eller drömmare. Men dessa öar kanske kan göra att växter och djur kan överleva för att kanske kunna återvända. Men små samhällen är sårbara, så chansen är liten tyvärr.

30 år räcker för att ta fram kraftverk som inte ställer till obotlig skada på naturen. (Tänk bara när de bestämde sig för att sätta en människa på månen!). Om vi riktar resurserna kan vi ha både kollektivtrafik och personfordon som kan användas med gott samvete.

Eftersom jag börjar bli gammal tänker jag en del på hur jag vill bo mina sista år. Samhällen där allt är anpassat för sviktande kroppar. Möjligheter att hålla kroppen igång med simhall och mjukisgympa, liksom platser att fika och äta gemensamt, när man så vill. Plats att ta emot barn och barnbarn men inga stora privata boenden. Gärna under ett glastak som gör det till ett växthus med mkt växter och värme, fast givetvis ska det gå att öppna upp och dra för när det blir för varmt. Jag har sett byggplaner för något liknande men har inte sett det i verkligheten.

Jag hoppas också att vi ska sluta bygga jätteskolor! Inte fler elever än att man känner igen alla, även om man inte kan alla namn. Tillräckligt stora för att få dynamik och kompetens i lärarkåren, plus kringpersonal som kollar hur barnen mår på rasterna och i korridorerna. Idealet tror jag ligger på 50- 200 elever i de lägre åldrarna och 150-500 för de äldre. Yrkesgymnasier för dom som inte gillar teori, teoretiska för dom som gör det. Fritidspedagoger som håller i gång föreningar med idrott, musik, film, handarbete vad som helst som ger en meningsfull fritid för de barn som inte kan vara hemma.

Jag hoppas att det kommer att fortsätta finnas press som granskar och ifrågasätter och domstolar som inte hänger ihop med landets regering. Att våra fängelser kommer att erbjuda utbildning och att frisläppt fångar följs upp. Inga stora ungdomsanstalter där de lär sig fel saker. Och sjukvården kommer att fortsätta vara billig för den som behöver vård, men också att vi lyckas bygga upp sjukvården igen. Att de som utbildat sig till vårdyrken ska få arbetsvillkor och lön som gör att de orkar och vill fortsätta. Samma för poliser, lärare och andra i offentlig anställning. Att vi gått bukt med trollen som tar ära och livslust från människor på socials medier

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag önskar att vi skapar ett samhälle med enbart förnybar energi, kretslopp på alla råvaror, städer med grönska och odlingar liksom energi”produktion” inne bland bostäderna. Alla ska ha rimligt nära till natur, men vissa områden ska lämnas orörda.

Jag drömmer om kraftverk som har dubbel funtion: vågkraftverk som skyddar hamnarna, solceller som ger skugga och regnskydd, tidvattenkraftverk som skyddar kuster från erosion, geotermiska kraftverk som förhindrar vulkanutbrott mm. Vågkraftverk kan också blanda om vattenmassor i de grunda hav där bottnarna dött av syrebrist.

Jag hoppas också att vi ska anse att 1 eller 2 barn räcker, och om vi skaffar barn senare kommer vi att nå en stabil befolkning. Detta behövs över hela Jorden! Ska jag drömma, så finns inga diktatorer kvar. Demokrati är inte perfekt, men bättre än alternativen. Fler kvinnliga ledare skulle kunna vara en väg framåt. Med färre i arbetsför ålder behöver vi fortsätta att effektivisera tekniska arbetsmoment, så att våra kroppar inte förstörs av arbetet. Vilken utbildning man går ska bero på intresse och anlag, inte kön, sexuell läggning, hur stark/vacker/rolig man är eller vilka man är släkt med. Jag har en idé om att oavsett yrke ska man, om man jobbat resp studerat heltid hela tiden, ha tjänat ungefär lika mycket när man är 50 år. Först därefter ska den längre utbildningen ge utdelning.

Och när jag ändå går uttrycka mina drömmar kan jag ju fortsätta: utan knarkare ingen narkotikamarknad, utan sexköpare ingen trafficking, om ingen köper stöldgods skulle stölderna minska enormt.

Publicerat

11 mars 2023

Berättat av

Född 56

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00198

Gör som 760 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 760 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!