Berättat av Johanna Målare

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag skulle säga att det mesta i mitt liv fungerar ganska bra. Könsrollerna i mitt hem som består av den typiska kärnfamiljen (mamma, pappa, bror och syster) och fördelningen av sysslor är jämt uppdelat. Pappa lagar mat ibland likaså min mamma. Tvätten sköts av både mamma och pappa men att meka med bilden får pappa ta hand om. Han finner det lite som hans egen hobby, mamma däremot finner städning som en relaxerande syssla vilket ingår inom det stereotypiska vanorna som går under män och kvinnor.

Det jag skulle vilja förändra är den inverkan som sociala medier har i mitt och min omkrets liv. Influencers som gjort skönhetsingrepp vilket skapar enorma ideal om hur man ska se ut. Det ger även ett starkt intryck av att dem inte är nöjda med sig själva och menar på att för att komma till en lugn och fredlig plats i sig själv behöva ändra massor av sitt utseende.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag skulle säga att mycket fungerar bra i Sverige, Norden och världen. Att utbilda sig är en punkt som jag tycker fungerar bra överallt nästan. Utbytesstudenter som kommer hit till sverige och svenskar som åker utomlands för att upptäcka resten av världen. En möjlighet som finns lite överallt och knyta kontakter världen över. Dock, att resa idag finns en problematik eftersom klimatkrisen är ett väldigt aktivt problem. Polarisen smälter, värmen stiger och de blir generellt sämre levnadsstandard. Att göra allt för att förbättra världens miljö samtidigt som resande och upptäckande bör prioriteras tycker jag man ska försöka finna en lösning till. Att bli stängd till endast ett land känns väldigt tråkigt.

Såklart finns det platser i vår värld där utbildningen är i utveckling och där det exempelvis inte är jämställt mellan män och kvinnor. En utveckling under utveckling, alltså att det går mot det bättre. Därför skulle jag vilja förespråka kvinnors rättigheter ännu mer i U -länder där man fortfarande har en skev syn på kvinnan inom religionen och kulturen.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år vill jag att klimatet och miljön stabiliserats så att man kan känna sig trygg över dels vårt eget liv, men också våra barn och barnbarn i framtiden. Jag tror och hoppas även på att samkönade äktenskap ses som någon mer normalt än vad det gör idag, trots att det har normaliserats kan det bli ännu mer. Samma med att “komma ut”. Om 30 år tror jag inte att man behöver komma ut ur en garderob om man är honosexuell eftersom det blivit en stor del av samhället i världen. Att vara trans är också ett begrepp som på senare tid blivit mer och mer vanligt. Under 2000 talet och fram tills år 2023 som vi lever i idag har könskorrigering växt vilket gör att alla människor i samhället kan känna sig inkluderade. Jag tror inte heller här i detta fall att man kommer behöva förklara sig och att det uppdagas en stor grej av det hela. Ingen förvåning.

Dock så kommer detta stöta på problem gällande en strukturerad och trogen syn på detta (religion) där samkönade äktenskap inte ses som något positivt. Men ven det går att lösa vid detta laget vad jag tror.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Om 150 år tror jag att samhället och världen kommer vara en plats i vårt solsystem som består utav strikta regler som man förhåller sig till. Pga att miljön fortfarande kommer vara ett problem och kanske till och med ökat problematiskt kommer man ha linjer att förhålla sig till. Krig kommer uppdagas och kanske till och med vara under full gång vid denna tid. Om tredje världskriget skett så kanske det om 150 år bli ett 5:e. Jag tror att trans, homosexualitet och att vara ickebinär är densamma som att vara som vem som helst. Eller raka motsatsen. Alltså att det inte finns över huvud taget, att man kommit fram till att det bara finns två juridiska kön och inga fler. Att man gått tillbaka till den gamla synen på hur samhället bör vara uppbyggt av för könsroller och identiteter.

Jag tror även att det typiska manliga och typiska kvinnliga fortsätter att se densamma ut i familjer och grupper som den gör idag. Mannen har vissa uppgifter och kvinnan likaså.

Jag tror även att utbytesår kommer vara aktuellt eftersom jag inte anser att man kommer vilja sluta upptäcka världen. Att göra ett år utomlands är ett steg på den vägen / ett alternativ som finns för att se världen. Dock så kan det komma att bli problem om det nu så råder klimatkris och krig vilket försvårar processen, men jag tror fortfarande att man utbildar sig utomlands.