Berättat av John Högström

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag har fördelen att få bo centralt i en storstad med nära till jobb och vänner. Jag delar min bostad med en person jag tycker om vi har stora planer för framtiden.

Jag har ingen bil utan jag åker kommunalt med tunnelbana, spårvagn eller buss. För något år sedan upptäckte jag den fantastisk uppfinning – elscooter. Nu ser jag varje år fram emot att våren eller sommaren drar igång av just den anledningen – att få åka elscooter till jobbet och i staden. Det är så skönt att på egna villkor få glida fram i värmen med bra musik i hörlurarna och slippa trängas i kollektivtrafiken. Det känns också miljövänligt och smidigt. Spännande att man bara med en app nu för tiden kan ta sig fram så enkelt från punkt A till punkt B och på ett så behagligt och flexibelt sätt. Jag skulle vilja önska att jag kunde fortsätta att resa på det här sättet i vardagen så länge det är gångbart för min livssituation och mina behov.

Jag har blivit den som handlar hemma hos oss. Det faller sig naturligt eftersom jag gillar att handla lite åt gången och inte storhandla vid enskilda tillfällen. Jag har fått höra att det är ”bättre” att storhandla av flera olika skäl, men det handlar för mig om att kunna få in det som en rutin och det passar mitt sätt att leva. Intressant har nog har detta gjort att jag skapat ett nästintill fotografiskt bildminne av min kyl och frys där jag nu helt har slutat med att göra inköpslistor och istället köper det jag vet behövs eller det jag känner för. Planeringen hamnar i andra hand och det blir lättare att leva för dagen.

Under tiden med Corona-utbrottet blev jag av olika anledningar intresserad av försöka ta mig ut mera. Både i naturen och i staden, för att liksom upptäcka vad det är som finns i min närhet. Under tiden jag var arbetslös passade jag på att fylla dagarna med långa promenader i kända- och okända delar av Stockholm för att ”se mig omkring”. Jag hade som mål att besöka alla ändhållplatser på tågnätet i Storstockholm – och det gjorde jag tillslut. På ett sätt lärde jag känna mig själv genom att känna min omgivning. Jag är egentligen inte så mycket för att åka utomlands eller semestra. Utan jag såg verkligen charmen i att våran närhet och omgivning har så mycket spännande och unikt att erbjuda, bara man tillåter sig själv att utforska den.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

I Sverige och Norden lever vi otroligt bra i jämförelse med nästan alla andra länder. Vi tittar gärna på problemen i vår vardag och glömmer de stora framstegen som vi har gjort och den höga standard vi tillsammans håller. Vi är bra på att identifiera problem och föra en dialog kring dem, men det är sällan eller aldrig snabba beslut kan fattas som får stort genomslag.

Vi lever väldigt individualistiskt idag och trots är jag gillar många aspekter av det individuella, så händer det att jag reflekterar över hur ensam man är som individ i dagens samhälle. Visst finns det hela tiden personer i ens närhet och system/organ i samhället som håller en i handen – men det personliga försvinner mer och mer. Bekvämligheten av individualismen tar överhanden och vi glömmer bort att det är kontakten med andra människor en känslor förverkligas. Jag har favoritcitat från den fantastiska filmen ”Into the Wild”. Huvudkaraktären har efter många års jobb i storstaden bestämt sig för att ge sig ut ensam i vildmarken och leva av naturen. Han trodde att allt man behövde för att vara lycklig fanns i det enskilda, enkla, naturliga livet. Men i slutet finnar han sig ensam och svårt sjuk i sin bil någonstans ödemarken och inser vad det är han egentligen har lärt sig av sin resa: ”Happiness is only real, when shared”. Jag tror att många (inkluderat mig själv) skulle må väldigt bra av att försöka hitta flera möjligheter att motivera kontakt och utbyte med andra människor på alla plan. Inte bara infinna sig i bekvämligheten av sitt eget sällskap.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år skulle jag vara 58. En otroligt intressant och spännande tanke. Jag hoppas att jag har funnit en passion för något som jag ägnar min tid åt. Jag hoppas att spenderar tid med människor jag tycker om och att jag fortfarande känner mig ihågkommen och relevant i samhället. Det är stort problem som jag ser det i dagens samhälle, att många blir ensamma när de blir äldre och liksom drar sig tillbaka. Jag skulle verkligen önska att fler människor fick chansen att befinna sig i ett sammanhang där ens kunskaper och intressen uppskattas och tas till vara på.

Det hade varit trevligt om vi hade kommit till ett stadie där vi inte längre betraktar våra grannar som främlingar eller personen vi sitter vid på bussen som en främling. Här har de nordiska länderna mycket att lära om andra kulturers sätt att förhålla sig till sina medmänniskor i samhället och i livet.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag tänker sticka ut hakan och säga att livet kanske inte är så annorlunda mot vad det är idag. Det naturliga vore att komma med framtidsutsikter om våran tid här på jorden har tagit slut eller om robotarna tagit över makten i samhället, men jag tror inte att det är så annorlunda.

Om man tittar på hur människor levde för 150 år sedan så kan vi absolut se olikheter i levnadsvanor och värderingar. Men det är fortfarande människor. Våra behov, instinkter och ursprung är fortfarande detsamma. Tiden går snabbare och befolkning på jorden ökar exponentiellt, men vad gör vi egentligen i våran vardag. Vi lever i familjer, vi äter och lagar mat, vi jobbar för vårt uppehälle, vi blir kära i varandra, vi upplever sorg och glädje, vi föds och vi dör. Jag tror absolut att framtiden kommer påverka hur vi är som människor, men inte ta bort det mänskliga i oss.

Det hade varit underligt om vi inte längre skulle känna igen oss i vårat sätt att leva för 150 år sedan. Det hade ju varit spektakulärt om vi hade sett en tillbakagång till ett liv som var mer likt det vi levde 1873.