Vår framtid

  • Christian von Essen.

Berättat av Jörgen

Man. Född 11 juli 1983. Journalist, projektledare. Stockholm.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det är så lätt hänt att man fokuserar på det som inte är bra. Särskilt när det är oxveckor och hård belastning på många sätt. I det korta perspektivet har jag haft en väldigt stressig vinter. Jag har haft stambyte i min lägenhet och jag har bott hemma hos min mormor, varannan vecka med mina barn. Samtidigt har jag arbetat med den här insamlingen och lyckligtvis har intresset varit stort för den och jag har då blivit intervjuad i media vid flera tillfällen. Otroligt kul, men också stressande på sitt sätt, för jag har kommit ur mina rutiner. Det har blivit uppenbart hur viktigt det är med tid för planering och bara ren ställtid.

Men det som är så bra med den här insamlingen, tycker jag själv, är att den hjälper en att höja blicken lite, att se bortom dag-för-dag-stressen. Och i mitt fall har jag just nämnt många av de saker som jag är väldigt nöjd med i livet. Jag har en varm och kärleksfull familj, underbara barn och ett stimulerande och meningsfullt arbete. Att arbeta med den här insamlingen har varit mycket givande. Liksom att dag för dag läsa de berättelser som kommit in. Det har blivit så tydligt att människor är olika. Och att framtiderna är många.

De senaste åren har jag förändrat mitt liv på många olika sätt. En av de stora förändringarna, som kan låta liten, är att jag slutade med sociala medier. Förr var jag på alla. Nu inte på något. Och jag började ringa kompisar istället när mitt sociala behov blev för stort. Det har fördjupat mina relationer avsevärt. En annan sak jag gjorde var att jag började gå på Meetups, ett socialt medium som verkligen är socialt. Och nu, snart två år senare, arrangerar jag ett skrivevent där vi nu sitter nio personer i ett rum och skriver svar till dessa framtidsfrågor. Det känns mäktigt.

Något jag fortfarande har kvar att utveckla är att finna mer fokus. För trots att jag blivit av med notifikationer och annat som pockat på uppmärksamhet med sociala medier så innebär jobbet mycket multitasking, vilket gör att det åtråvärda djuptänkandet är svårt att få till förutom på söndagar. Det är ett område jag känner att fler behöver jobba med. Framtidens arbetsmiljö kommer sannolikt vara mer strukturerad efter typ av arbete, snarare än att vi är förslavade av flöden. Hoppas jag. Det här borde vara ett område som AI definitivt kan hjälpa oss att hantera.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Precis som att vi som individer behöver lära oss att värdera det som är nytt mot det som pågår hela tiden behöver vi som samhälle också göra det. Häromdagen publicerade IPCC sin stora rapport om klimatförändringarna. Även för en optimist som jag själv så var det oerhört nedslående läsning. Om vi ska lyckas få bukt med detta problem krävs enorma insatser här och nu, förmodligen av samma dignitet som dem som vi la för att få bukt med coronaviruset. En global total fokusering mot ett enda problem. Men klimatfrågan är tydligen inte tillräckligt mycket av en kris för att hålla människors uppmärksamhet vid liv längre än en dag. För dagen efter handlade nyheterna om något annat, och därmed också människors uppmärksamhet. Eurovision, Zlatans uttalanden om Qatar, ett mord i Ulricehamn och så vidare. Men även i dag riskerar vi hela vår existens genom sättet vi lever på. Jag har ingen riktig lösning på problemet, mer än det jag gör nu. Att prata om det.

Samhället är samtidigt i många andra avseenden på riktigt god väg. Utvecklingen inom AI är fantastisk. Klivet mellan ChatGPT3.5 och ChatGPT 4.0 var enormt, men tog bara några månader. Jag sätter stort hopp till detta. Och i skenet av vad mänskligheten åstadkommit de senaste 150 åren tror jag att vi har alla möjligheter att klara av även problemet med klimatförändringarna och många andra. Men det kräver så klart ett fokus och en vilja. Och det sker ju mycket, men är det snabbt nog? Och vad är nog? Det är nog kring detta nog mycket av debatten handlar om just nu. Förmodligen inte tillräckligt är väl svaret.

Känner mig lite deppig i svaren nu, nog mycket för att klimatrapporten kom så tätt inpå denna skrivträff. För om man ser till många andra av de långa trendlinjerna är världen på god väg åt rätt håll. Allt fler människor överlever barndomen, lär sig läsa och skriva. Det finns sätt att kommunicera över gränser som förr hade varit helt omöjligt ens att drömma om. Auktoritära strömningar ökar förvisso igen men jag tror att man får se det som vågor i en uppåtgående trend snarare än en trend i sig.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

När jag ser positivt på de närmaste trettio åren tänker jag på mina barn och den värld de kommer att växa upp i. Här är jag positiv utan att behöva anstränga mig särskilt. Det är för mig tydligt att den här ungdomsgenerationen är den mest mogna och vidsynta hittills. Det finns en medvetenhet i dag som var otänkbar på 80- och 90-talet när jag växte upp. Vad som är normalt nu har inte alltid varit det. Och i skenet av detta tror jag att de auktoritära strömningarna kommer att få svårt att få en grogrund i framtidens människor, som kommer att värdera frihet och hållbarhet på ett annat sätt än man gjort tidigare. Status kommer alltid att finnas eftersom vi är flockdjur, men vad som är status förändras.

När det förr kanske var egendomar och titlar, tycker jag att dagens unga snarare drar mot att leva i samklang med sina värderingar. Att vara en sann människa, att vara sig själv och i balans. När det förr (och det var inte länge sen) ansågs skamligt att erkänna att man besökt en psykolog så anses det numera som något varje själ behöver. Inte i alla kretsar och överallt, så klart, men hos allt fler. Sverige är ett unikt land på många sätt, men jag tror nog ändå att vi är en föregångare här.

Jag vill tro att vi använder de tekniska landvinningarna även till att underlätta våra liv och balansera upp dem bättre. Att arbeta alla sina bästa timmar om dagen känns onödigt om det inte behövs. Det finns dessutom så mycket annan typ av ”arbete” som en vuxen människa behöver ägna sig åt, som inte bara behöver spilltimmar här och där. Jag tror också att man kommer att se vila som den naturliga delen av en kreativ process som det faktiskt är.

För mina barns del hoppas jag att de ska kunna njuta av varje dag och inte bara ösa på, som så många gör nu i en strävan efter någon typ av perfekt effektivitet. Balans hoppas jag blir ledordet för framtiden. Att man ifrågasätter konceptet vad som är ett bra liv. Och efter pandemin och hemarbetet där ser man tydliga tecken på att detta redan är på gång. Kanske kommer en backlash men trenden är tydlig.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Det här är en så svår fråga att alla hämningar släpper, eftersom vi vet hur mycket som var möjligt från 1873 till 2023. Och när vi gick tillbaka och försökte tänka utifrån 1873 års perspektiv frågade vi oss om det var möjligt att se spåren av vår tid i deras tid. Och det gick ju. Där fanns arbetarrörelsen, kvinnorättsrörelsen, globalisering, industrialisering och teknisk utveckling. Nästan allt som sen följde är exempel på olika gruppers viljor: framåt och uppåt. Normer som förskjutits. Teknik som behövts till något (som krig) men som använts till annat (som energiförsörjning). Och när jag tänker mig fram till 2173 så försöker jag att se det på det sättet.

Jag börjar med normerna. Medvetenheten. Även om religionerna säkert finns kvar år 2173 kommer deras grepp om världen i stort helt säkert att ha blivit lättare. Bara under de senaste trettio år som gått sedan jag var ett litet barn har synen på homosexualitet förändrats avsevärt, liksom synen på hur ett arbete ska skötas. Kommer man verkligen att ha fasta tjänster? Kommer statens skyddsnät vara lika starkt som nu? Det blir ju upp till oss. Jag tror att skyddsnätet då även kommer att täcka frilansare, för det kommer att finnas allt fler personer som jobbar i projektform, just som mycket redan går i den utvecklingen. Det kommer inte krävas lika många arbetstimmar för att försörja sig och det kommer att få en stor effekt på hur samhället ser ut och fungerar. Liksom att det inte kommer att krävas att man träffas fysiskt i samma utsträckning. Många tekniska lösningar kommer att komma till för att få det digitala att kännas mer fysiskt.

Om klimatförändringarna då fortsätter i samma utsträckningar som vi befarar får vi anta att de nordiska länderna ligger bra till geografiskt och klimatmässigt. Landsbygden kommer att kunna frodas igen. 1873 var det säkert svårt att gissa sig till transatlantflygningar och rymdresor, så jag hoppas väl att vi till 2173 hittat ett snabbare och mer effektivt sätt att förflytta oss på än bilar, med eller utan el.

Rent kommunikativt tror jag att världen kommer att gå ytterligare mer mot de tre världsspråken: engelska, spanska och kinesiska. Mycket talar väl för att vi åtminstone i närtid går mot en polariserad värld, men på 150 år är jag övertygad om att även Kina har blivit demokratiskt. Folket kommer även där bli medvetna om sin position och förutsättningarna för kritiskt tänkande är just att få tänka kritiskt. Och jag tror inget samhälle riktigt kan gå i bräschen utan ifrågasättande.

Eller är det Indien som tar över som världsledare? De afrikanska länderna? Och hur går det för Norge och arabländerna när oljan inte längre behövs? Har vi börjat kolonialisera rymden i stor utsträckning? Den som lever får se. Vi har mycket att se fram emot!

Publicerat

22 mars 2023

Berättat av

Jörgen

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00227

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Gör som 778 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 778 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!