Berättat av Karin Wetzel

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag är väldigt nöjd med hur jag lever idag och vill inte förändra någonting i boendet. Jag bor i en liten bostadsrätt med tre rum. Många av mina vänner bor i hus men jag är inte alls intresserad av det. Dessutom har jag bra grannar som gör att jag känner mig trygg.

Mitt bostadsområde har historiskt sett varit lugnt och man kan gå ut på promenad om kvällarna utan att känna oro. Men sakta ser jag mitt bostadsområde förändras. Numera finns grupper av ungdomar som driver runt. Jag vet att det handlas med droger i centrum. Min arbetskamrat har balkong mot affärernas parkering och ser handeln med egna ögon. Om jag visste hur man kunde få bort drogerna från vårt lilla centrum skulle jag gärna vilja göra det. Polisen säger att det är barn som handlar och att gripa dom har ingen verkan.

Jag bor i en mellansvensk industristad. Det passar väl jättre bra då jag arbetar som mekanisk konstruktör för ABB. ASEA som det hetta förr, gjorde staden till vad den är idag. När jag var ung älskade jag att befinna mig i stora pulserande städer. Städer som jag besökte på mina resor runt om i nordeuropa. Men med stigande ålder längtar jag mer och mer ut på landet till lugn och ro.

Något jag skulle vilja förändra är hur vi lever. Det stressas något otroligt både på jobb och fritid. Jag är verkligen inget föredöme själv! Ett exempel är min kompis som skjutsar sitt barn på olika aktiviteter varje kväll. Jag vet att dom vill barnets bästa. Men jag blir också fundersam. Jag proppar också in oändligt mycket i mitt liv. Träffar sällan vänner utanför den allra innersta kretsen. Är det här sunt?

Jag skulle vilja komma lite närmare naturen eftersom jag tror att man mår bra av det. Jag skulle också behöva göra ett omtag i hur jag lever mitt liv. Att vara 100% uppbokad kan ge en kick men jag tror att det är osunt. Jag är nog FOMO (Fear Of Missing Out)

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag känner att Sverige fortfarande är bra och tryggt land. I alla fall när man jämför med länder som Korea, Ryssland som inte ens har demokrati.

Men samtidigt som jag är stolt och glad att leva i Sverige känner jag mig orolig över att saker i välfärden försämras lite i taget. Ett exempel på vad jag tänker på är pensionen. Vi lever längre och därför måste jag jobba till 67 medan mina föräldrar kunde gå i pension vid 65. Mina föräldrar fick en rimlig pension. Jag kommer att ha en dålig pension. Eftersom jag jobbat 40 år heltid känns ju upplägget för dagens pensioner väldigt föråldrat. Kunde staten åstadkomma en rimlig pension förr om åren känns det märkligt att staten tappat den förmågan.

Jag sak snart bli pensionär så därav att jag tittar på just det. Ovanstående är bara ett exempel på hur välfärden sakta monteras ned. Sakta så att folk inte märker.

Jag tycker nog att vi konsumerar lite för mycket. Jag håller i gen lite men kan inte säga att jag riktigt lyckas. Ett område som jag starkt reducerat inköpen i är kläder. Och i bland blir det till och med second hand. Second hand är verkligen populärt just nu. På somrarna är det rundtur till alla butiker som har andra hands saker. Vilka fynd! Det här fansn inte när jag var ung och det känns ju lovande att intresset för att ta vara på saker är stort.

Sjukvården har varit ett område där man sparat så länge jag minns. Att få en operation för ett trasigt knä kan ta månader. Vården är av bra kvalitet om man väl får den. Men man får verkligen tjata om man vill ha något rönkat. Självklart är det bra om läkare är restriktiva och tänker till när dom använder resurserna. Men ibland blir det ju bara så fel.

Energiförsörjningen oroar mig. Jag trodde nog att vi var stabilare. Det behövdes bara att Putin i Rysslnad stängde av sin kran med gas så gick mitt elpris upp från 40 öre kWh till 4 kr kWh. Nu bor jag i lägenhet så det slår kanske inte så hårt. Men andra har det svårt just nu. Är vi inte bättre rustade än så här tänkte jag när kriget startade i februari. Nu talas det om att bygag kärnkraft igen. Kan först det så som det ser ut nu…

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag hoppas att världen ser bättre ut om 30 år. Tyvärr känns det inte så hoppfullt.

Vi har landat på månen, vi har bättre sjukvård än någonsin, vi har bättre teknik (tex smarta telefoner), vi har bra utbildning, vi har säkra bilar…

Jag har levt i 60 år och mitt personliga liv ser ut ungefär som mina föräldrars. Jag skulle kunnat skaffa hus och finare bil. Jag har så att säga ”råd”. Men jag vill inte. Det är ju inte av ett hus man blir lycklig. Lycka är ju något helt annat.

Och dom stora världsproblemen som fanns förr dom är kvar än idag. Vi har krig i Rysslnad nu. Vi har haft en pandemi i två år. Inget stoppade pandemin trots att vi har helt andra förutsättningar än under spanska sjukan. Vi var lika tagna på sängen som 1917 när spanska sjukan härjade.

Vi har smarta telefoner vilket ju är ett riktigt lyft. Tänk att ha en dator med sig hela tiden! Känns ju förunderligt bra. Men med smarta telefoner kom andra problem. Folk spenderar för mycket tid vid telefonen och näthat har blivit ett problem. Exempelvis kan ungdomar kasta skit på varandra i cyberspace så att dom tillslut inte orkar leva…

När det gäller energiområdet står vi och stampar på samma fläck som vid omröstningen om kärnkraft 1983. Jag trodde att vi forskat mer och hade bättre ideer. Men experter tvistar än i dag om samma sak. Ska vi ha sol, ska vi ha vind, ska vi ha kärnkraft? Exakt samma argument för och emot som för 40 år sedan. Det enda som skiljer är att det finns bevis för att klimatet håller på att ta skada av vårt sätt att leva.

Saker som var rena science fiction förr har vi idag. Men ändå är vi lika ensamma och olyckliga. Så någon stans är det ändå nära och kära som är det viktiga. Att ha vänner och att ha ett vettigt arbeta att gå till.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag hoppas att dom får det bättre…

Att ta sig genom arbetslivet har varit en kamp på olika plan.

Jag har varit nära uppsägning flera gånger. Jag haft tunga sjukdommar. Och arbetslivet har inte alltid varit så lätt. Just på senare år har arbetsgivare börjat visa större förståelse för var och ens unika situation.

Jag jobbar för att arbetslivet ska ta bättre hand om sina anställda. Vi ska som sagt hålla för 50 års hårt arbete. Jag vet inte vilken kropp som klarar det?