-
Lolita Ray
Berättat av Lolita Ray
Kvinna. Låtskrivare artist. Stockholm.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Jag bor på Södermalm, här är jag född för 66 år sedan. Jag har alltså kunnat följa utvecklingen och förändringarna i stadsdelen på nära håll. Jag bor sedan 11 år nära en park och nära Mälaren. Det är en lugn vrå mitt i storstaden med mycket grönska som svalkar under de heta somrarna som kommit på senare år. Men på Stadsbyggnadskontoret och i Stadsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige tar man hela tiden beslut om att förtäta med nya bostäder på parkmark. Det oroar mig mycket och känns otroligt kortsiktigt tänkt med tanke på att vi befinner oss i en klimatkris där vi nu och i framtiden kommer vara helt beroende av att vi har grönska och mjuk mark, också för att bevara den hotade biologiska mångfalden.
När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Roten till allt hot mot framtiden handlar om konsumtion. Inte migration eller något annat. Om vi slutar producerar och konsumera skit använder vi mindre resurser, skapar mindre sopor, behöver mindre pengar, kan jobba mindre. Vi behöver producera mat lokalt och bli självförsörjande. Vi måste lära oss att lappa och laga och leva enklare. Vi behöver inte all lyx och alla apparater. Vi ska utveckla teknik som tar till vara på energi som sol och vind. Med tanke på
Klimatförändringarna kommer vi ha stora folkvandringar från områden som blir obeboeliga. Vi har ett land med massa plats för människor att bo och odla. Vi måste också sluta kalhugga våra skogar. Vi håller på att sabotera hela ekobalansen.
Jag tycker att det mesta fungerar illa idag med privata intressen och vinster i det allmänna som sjukvård skola och annan infrastruktur. Och att vi lever långt över vad som är rimligt med tanke på jordens resurser.
Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?
Jag vill som jag skrev förra frågan att det är stopp för konsumtionssamhället.
Att det är slut med att politiken går ut på att ständigt få igång ekonomin igen. Jag vill att de som styr världen ska ha fattat det om 30 år. Jag kommer vara död men mina barn och barnbarn finnas här. Jag hoppas de får uppleva den stora förändringen som behövs för att rädda jorden och klimatet.
Jag hoppas att vi fattat att det enda krig vi behöver föra är det mot oss själva. Mot våra egna vanor, krav på att få, ha, äga, roffa.
Avslutar med att citera några rader ur en låt jag skrivit:
Människan har ett paradis, skapar ändå alltid kris, barnen får betala högsta pris.
Tyvärr ser jag mörkt på framtiden. Människan är en kortsiktigt tänkande egoist.
Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?
Jag tror att stora delar av världen är obeboeliga. Att vi tränger ihop oss på de platser som fortfarande går att bo på. Att stora mängder människor lever hopträngda i läger. Att många människor dött av torka och svält och andra naturkatastrofer. Att det fortfarande finns enorma klyftor mellan rika och fattiga. Att utvecklingen ökat dessa istället för att minska och att vi är på väg mot undergång som art. För att vi inte kunde avstå vår överkonsumtion och vända skutan medan tid fanns. Jorden är vårt Titanic fast vi stod alla i styrhytten och såg isberget och valde att fortsätta. Nu är det väldigt nära. Att vi försökt göra konstgjord andning och planterat lite träd och buskar funkar inte. Torkan är för svår. Vi har enorma vattenbrister. Vi har brist på väldigt mycket och vi har sjukdomar som vi inte rår på längre. Vi lever mitt i dystopin om 150 år.
Publicerat
18 mars 2023
Berättat av
Lolita Ray
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00214
Berättelsens position
Se alla berättelser på kartaIf you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.
Gör som 801 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 801 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?