Vår framtid

  • Alex Lithander

Berättat av Maja Bäckvall

Kvinna. Född 31 augusti 1983. Universitetsbibliotekarie. Visby.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag är i grunden en lycklig människa. Jag bor med min sambo och två katter i ett lite udda hus, cyklar till ett bibliotek för att lära studenter om vetenskaplighet, cyklar hem, gosar med människa och katter. Det här är nytt för mig. För bara ett par år sen bodde jag ensam i en lägenhet och längtade efter just det här. Det kanske var pandemin som gjorde det tydligt, för det var 2020 jag började försöka ändra på det jag saknade.

I dagarna tittar vi på växthus, och det är väl det jag önskar. Jag vill odla mer, både bokstavligt och bildligt. Jag vill bidra mer till världen omkring mig och konsumera mindre av den. Det är bara svårt att få lov att göra det i det samhälle vi har byggt.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Just nu känner jag att allt är på väg åt fel håll. Vi tar inte klimatet på allvar, vi låter fattiga bli fattigare och rikare bli rikare. Vi bygger allt mer ett samhälle där vi inte tar hand om varandra, på ett strukturellt plan. Istället ska det hela tiden bli jobbigare att vara sjuk, invandrare, queer, trans, arbetslös. De som vill andra illa för att få det bättre själv har makten.

Jag är egentligen optimist. Jag tror på att människor som art vill att andra ska ha det bra. Det som är problemet är inte individer, det är strukturer. Och jag tycker att mycket fungerar bra – forskare jobbar för att lösa problem, många människor står upp mot orättvisor, vi har möjligheterna. Men något måste hända för att vi ska kunna utnyttja dem.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag vill att vi ska ha vänt utvecklingen. Jag vill att vi ska vara på väg mot ett samhälle som konsumerar mindre och där människor får leva i sin egen rätt. Om 30 år är jag 70, och jag vill kunna leva utan att gå på knäna och utan att behöva tvinga andra att göra det så jag slipper. Jag vill att vi ska se tillbaka på den här tiden och tänka ”det var nära ögat”.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag vill att livet om 150 år knappt skulle gå att känna igen för mig. Det ska vara främmande för våra efterlevande att vi kunde leva såhär. Jag hoppas på en djup förändring i hur vi ser på oss själva och vår och andras plats i världen. Konstant tillväxt är inte längre normen. Det är inte möjligt att samla resurser på hög och förneka andra att ta del av dem. Vi jobbar för att få samhället att fungera, inte för att vi måste jobba ett visst antal timmar om dagen. De som bär samhället genom att ta hand om, utbilda och hjälpa människor belönas högst för det. Samma för dem som håller infrastrukturen fungerande.

Om vi inte ändrar något fundamentalt så tror jag att livet på jorden om 150 år är misär för de allra flesta, men rätt trevligt för den som kan betala. Ungefär som idag, men värre helt enkelt. Jag tror att det finns hela länder som inte längre finns. Språk som har glömts, konst och uppfinningar som aldrig ser dagens ljus för att deras skapare inte kan mer än hålla sig vid liv. Finns Nordiska museet kvar? Inte i sin nuvarande form, som något som är till för alla och inte behöver vara lönsamt.

Publicerat

2 februari 2023

Berättat av

Maja Bäckvall

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00075

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Gör som 760 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 760 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!