Berättat av Margit

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag har det bra just nu. Jag har snälla barn, har mat och husrum, arbete och pension. Jag har levt ett bekvämt och tillrättalagt liv. Så jag borde inte klaga. Däremot så ser jag ingenting längre, så jag blir väldigt beroende av andra. Det är hemskt konstigt, när man har levt livet som seende. Man är så beroende av synen. Det gör att jag sover underligt och tappar kontrollen över tiden. Så nu funderar jag på om jag borde flytta till ett hem, men jag vet inte ännu.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

I Norden tycker jag att ha det bra, även om en del nog behöver ändras på och jämnas ut, till fördel för de som inte har det bra. Man kan inte sitta och ha det bra och se grannen inte ha det bra. Men mycket fungerar. Vi kan prata obehindrat och resa, har elektricitet i väggarna, vi får mat på bordet. Att tåget kommer för sent ibland tycker jag inte är så kinkigt.

Hemtjänsten är ganska bra, och om jag vill byta kan jag göra det. Det finns en sån frihet, men jag har alltid haft svårt för att byta.

När man är född på den tiden jag är född är man förstås rädd för bomber och krig. Så jag är lite rädd för alla mina små söta barnbarns barn. Samtidigt, när jag väntade min yngsta dotter sa folk till mig: hur vågar du skaffa barn i de tider som är nu? Det är jag glad för att jag gjorde. Men det kan man säga fortfarande.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag vet hur det låter, men jag tycker att folk ska leva som jag gjort, för det har varit behagligt. Jag har inte jobbat heltid. Det tror jag inte heller att man kommer att göra i framtiden.

Man kommer att ha jobb lite här och där. Nu säger jag emot mig själv lite för jag älskar ju fasta jobb. Hur ska folk annars ha råd att köpa hus?

Min mamma berättade en gång om sin granne som tittade på film hemma på sin tv. Hon tyckte att det var helt otroligt. Det kommer jag aldrig få uppleva, sa hon. Men det kom ju sen.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag skulle vilja att det påminde om min uppväxtmiljö. Det var lugnt och skönt på 20-talet. Man såg en och annan häst i stan som körde grönsaker. Sen kom 40-talet och då förstod man hur världen egentligen såg ut. Det var mycket skrämmande.

Under kriget när jag var liten planterades potatis i Humlegården och andra grönsaker på Karlaplan. I varje område där det fanns lite jord planterades mat. Hela Kungsträdgården. Det var intressant att uppleva.

Jag tror att man i framtiden kommer att behöva ta tillbaka jordbruken, med kossor och hästar. För jag befarar att det kommer att fortsätta krigas och då behöver vi kunna förse oss med svenskodlad mat. Men jag hoppas så klart att människorna kan lära sig att hålla sams, så vi slipper en sån framtid.