Berättat av Maria Lund
Kvinna. Född 21 oktober 1947. Pensionär. Landskrona.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Jag känner en sorg. För fem år sen flyttade jag till Landskrona efter att i tjugo år bott högst upp på Söderåsen och innan dess i Stockholm. Både barndom, ungdom och en stor del av mitt vuxna liv har vintern varit en del av livet. Snö, vintersporter, längtan efter vår. I Landskrona finns ingen vinter, bara en slags höst med grå himmel. Det är vintern med snön jag sörjer. När jag ser facebooksvänners vinterfoton tänker jag, att jag aldrig mer får uppleva snön – kylan, snöflingorna, vita åkrar och snötyngda granar. Lukten av vintern som jag upplevt i min mormors kalla hus i Leksand. Att kunna ta skidorna på axeln och ge mig ut på en tur i ett skidspår.
Annars fungerar det bra för en 75-åring att ha hamnat i ett hyreshus. Tänker ofta på att jag slipper rädslan för hög elräkning.
Men det är mycket man tänker på att man aldrig mer kommer att göra i min ålder och med en kropp som inte är lika lättmanövrerad som förut.
När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Vart har våra efterkrigsvärderingar tagit vägen? Fred, frihet, tolerans, solidaritet, jämställdhet och det självklara att nu ska allt bara bli bättre?
Inse att ”tillväxt” inte betyder ”bättre”., utan i mångt har skapat större klyftor i världen.
När jag nu blir gammal på gränsen till åldrad ser jag sjukvården bli eftersatt.
Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?
En natt drömde jag att jag levde i någon slags nära framtid. Putin satt bakom lås och bom. Jag var tillbaks i Stockholm nära mina kära igen. Allting kändes så skönt, det var tryggt, jag fanns i ett sammanhang.
Men om 30 år är jag högst troligen död. Men har jag tur har min dröm slagit in innan jag dör..
Jag är defaitistisk. Hade jag varit 25 år yngre hade jag nog varit mer hoppfull och gärna ställt upp och kämpat för en bättre värld.
Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?
Jag vill att världen ska finnas kvar. Att vi efter krigen idag (de kommer att ta slut) återfår visionerna om fred och samförstånd. Att vi har alla fyra årstiderna. Att jordens resurser räcker för våra behov och att vi insett att vi inte behöver allt.
”Hur ska det gå med allt?” utbrast en gång en kollega på nittiotalet.
Den frågan ställer jag mig också.
Publicerat
24 januari 2023
Berättat av
Maria Lund
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00034
Gör som 693 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 693 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?