Berättat av Matz Lonnedal Risberg

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Just nu lever jag ett utmärkt liv som pensionär, bor i en lägenhet med utsikt över Östersjön och Skandinaviens största ro/ro-hamn, lagar min mat från grunden, köper kött i köttaffären, grönsaker i grönsaksaffären men tyvärr all annan mat, inte minst fisk, i ett varuhus. Tyvärr betalar jag med kreditkort, eftersom det inte finns en bank i min hemstad, där man enkelt och kostnadsfritt kan ta ut kontanter, och om Swish säger jag bara ”Över mitt lik”.

Jag deltar i Par Bricoles theatergrupp och i Travellers’ Clubs möten, både Malmö TCs och Göteborg TCs – jag är medlem i båda, dessutom i Oslo TC – månatliga möten. I april/maj skall jag på Medelhavskryssning.

Jag har inte förändrat mitt sätt att leva de senaste fyra åren, men hösten 2018 skedde en stor förändring, då jag pensionerade mig och flyttade från Oslo tillbaka till den stad och lägenhet, där jag en gång växte upp.

Mitt förhållande till natur är som fransmännens: Jag älskar den, tycker absolut att den och den biologiska mångfalden måste bevaras, betraktar den gärna från en järnvägsvagn eller däcket på Hurtigruten, är väldigt tacksam för att snälla människor plockar bär och svampar och jagar djur, som jag sedan kan köpa i butiken, MEN KASTA INTE UT MIG I NATUREN, jag måste ha asfalt, gatsten eller båtdäck under fötterna.

När det gäller klimatet så är det bara att konstatera att klimatförändringarna kommer utan att vi kan göra mycket åt det. Vi som inte är överbevisade om att de är människoskapade kallas ofta klimatförnekare. Det är ju inte vi som är klimatförnekare, det är ju de, som tror att de vet exakt hur vi skall nå målet om att inte öka temperaturen med mer än 1,5 grad, och så blir de lika förvånade hvarje gång någonting sker, som de har räknat ut inte skulle ske förrän om tio år. Problemet nu är att ”klimatsmart” har börjat bli miljöfientligt. Det största exemplet på det är kärnkraften – nu anser många plötsligt att det är acceptabelt med avfall, som är radioaktivt i tiotusentals år. Det är fossilfritt, men att kalla det hållbart är att vränga på ordet.

Mina resvanor: Jag tog körkort 1972 men har aldrig ägt en bil, men kört mycket bil i olika anställningar. Jag har rest i 103 länder och på samtliga kontinenter, inklusive Antarktis, men hade fram till oktober ifjor endast flugit privat en enda gång; från Søndre Strømfjord till Kastrup 2007. Men jag ville se Samarqand innan jag dör och skulle tagit tåget från Helsingfors till Toshkent hösten 2021, men så varade covid19 längre än väntat, och så invaderade Ryssland Ukraina, så när jag i oktober ifjor åkte till O’zbekiston blev det min andra, tredje, fjärde och femte och förhoppningsvis sista privata flygresa. Så till Indien eller Kongofloden kommer jag aldrig.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Vi lever idag i ett digitalt helvete, styrt av cyniska ekonomer, som har stulit vårt språk, stulit vår verklighetsbeskrivning, stulit hela vår tillvaro. Därtill kommer klimatförändringarna och Rysslands aggression. Jag saknar det glada 1990-talet, när vi trodde på framtiden och ett demokratiskt, europeiskt Ryssland, och det digitala helvetet bara var i sin linda. Det sägs att ökningen i självmord hos äldre beror på deras psykiska ohälsa. Det är inte de äldre som har psykisk ohälsa, det är tillvaron, samhället som har det! Vi som är äldre har upplevt bättre och börjar få nog. Jag har verkligen inte tänkt uppleva 2040, helst inte 2035 en gång. Det är inte mycket som fungerar bra. Skånetrafiken försöker upprätthålla en bra kollektivtrafikstandard, men det inkompetenta Trafikverket omöjliggör det. De ”folkvalda” är politikcarrierister, som aldrig haft ett normalt arbetsliv, har ett självförtroende omvänt proportionellt med deras competence och visar ett väljarförakt utan like.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Helst skulle jag se Calmarunionen återupprättad. Annars skall jag definitivt se till att vara död om 30 år. Och eftersom jag redan som 20-åring insåg att Världen är på väg att gå till helvete har jag sett till att hvarken ha barn eller barnbarn. Efterkommande generationer, stackars barn! (Fast rätt åt åttiotalisterna, denna självgoda generation, odräglig, totalt utan självinsikt och som tror de har något att lära andra om hur man skall uppföra sig – de är värre än fyrtiotalisterna, hvilket jag för tjugo år sedan inte trodde skulle kunna vara möjligt.) Men konkret så borde man naturligtvis satsa på järnväg, minska bilismen – elbilen löser inga problem, de är livsfarliga vid olyckor och väger dubbelt så mycket som fossilbränslebilar, och koldioxidutsläppen är inte det enda problemet med bilen, utan dess olyckliga påverkan på fysisk planering och stadskärnorna, inte minst efter att Bildts regering hindrade kommunerna att förbjuda detaillhandel i industriområden – och minska flyget till ett minimum. Så borde man naturligtvis satsa på vindkraft och absolut inte kärnkraft. Jag har själv utsikt över en tysk vindkraftspark i Östersjön och tycker det är vackert.

Jag är rädd för att NATO till slut blir tvungna att förklara krig mot Ryssland, och ja, då har vi tredje världskriget och kanske t.o.m. ett atomvapenkrig, men hvad har vi om vi låter Putin genom förhandlingar få Donbas- och Luchansk-områdena och Krim, och amnesti från alla krigsförbrytelser? Hur länge vill en sådan fred vara, som säkert också innebär att Ukraina måste dra tillbaka sin EU-medlemsansökan, kanske t.o.m. återinföra ryska som (enda?) officiella språk? Tills Ryssland har upprustat ytterligare och sätter igång igen för fullt efter fem år? Och kanske anfaller Kazakstan, Georgien och Baltikum (då är det oavsett krig mellan Ryssland och NATO)? Tur i oturen ligger Finland, men även Sverige, så nära St. Petersburg att det vore väldigt dumt av Ryssland att släppa en atombomb över t.ex. Stockholm.

Det är ju ytterst märkligt att de som förordar förhandlingar inte ser parallellerna med Tredje Riket. Chamberlain förhandlade med Hitler och uttryckte till och med att han tyckte att ”Mr. Hitler is a sensible gentleman and I’m convinced that he has no aggressive intentions” eller något liknande. Drygt ett år senare såg Chamberlain sig nödsakad att förklara Tyskland krig. Hur kan man förhandla med en stat som konstant ljuger både om verklighetsbeskrivelsen och sina egna intentioner, inte håller ingångna avtal (t.ex. avtalet med Ukraina om att Ryssland övertog Ukrainas kärnvapen och fick behålla en marinbas på Krim, mot att Ryssland erkände att Krim tillhörde Ukraina) och som har stått för en ensidig aggressiv attack?!

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Frågan är ju om mänskligheten överlever de nästa 150 åren. Planera inte för något 300 års-jubileum – tämligen bortkastat.