Berättat av Milla Belin

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag lever ett gott liv. Vi har allt vi behöver – mat, bostad, pengar, kläder och så vidare.

Vi bor i ett tvåplanshus i utkanten av Malmö. Det är ett gult tegelhus med en trädgård stor trädgård. Vi har ett växthus, ett trädäck, och en studsmatta – fast den är det bara våra småkusiner som hoppar på. Jag bor med min mamma, pappa och lillebror. Pappa är arkitekt och mamma lärare, och de spelar fiol, precis som jag.

Jag går estetiskt program med inriktning musik på gymnasiet, i tvåan. Det är fantastiskt hur bra möjligheter det finns att studera estetiska program. På min skola har vi inriktningarna musik, teater, musikal, dans, film- och tv-produktion, foto, bild och form, och grafisk design.

I framtiden vill jag studera vidare, gärna någonting inom psykologi eller medicin. Jag tycker om skolan, fastän det är stressigt. Jag värderar utbildning väldigt högt, så det driver mig. Jag är övertygad om att utbildning är nyckeln till att driva samhället framåt, och uppnå det progressiva och välfungerande samhälle som vi vill ha. När skolan är svår, så tänker jag på det, att utbildning, kunskap, är lösningen på alla de utmaningar vi står inför.

Jag umgås mycket med vänner, och det är något jag verkligen uppskattar. Vi brukar laga middagar medan vi lyssnar på musik, sjunger och dansar. Ibland spelar vi sällskapsspel, går promenader, spelar musik eller har fester. Nu efter pandemin uppskattar jag verkligen att faktiskt få umgås med folk, utan att hålla 2 meters avstånd. Herregud vad direkt mänsklig kontakt bidrar till ens välmående!

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Sverige är ett fantastiskt land. Att jag fick möjligheten att födas här, är att vinna livets lotteri. Men det finns trots det så mycket som kan förbättras.

Vi har kommit långt i den tekniska utvecklingen (för långt…). Men vårdköerna är långa, migrationen fungerar inte, alldeles för många är hem- och arbetslösa. Och nu, med kriget i Ukraina, har elpriserna skjutit i höjden. Jag hoppas att detta löser sig snart.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag oroar mig över AI-utvecklingen, och jag hoppas att den stannar av. Såklart är teknisk utveckling något positivt och eftersträvansvärt, men i och med att vi inte vet hur vi – framförallt barn – påverkas av den ständiga digitala utvecklingen, tycker jag att vi ska vara försiktiga.

Jag tror inte att det kommer ha skett några revolutionerande förändring till år 2053, men jag hoppas att vi går i rätt riktning. Att vårdköerna blir kortare, elpriserna och koldioxidutsläppen lägre, kollektivtrafiken, parkerna och utemiljön mer tillgängliga, utbildnings- och arbetsmöjligheterna fler, migrationen, skolan och folkhälsan bättre, och levnadsstandarden högre. Jag hoppas att klassklyftorna och orättvisorna minskar, att HBTQ är globalt accepterat, och att revolutionen i Iran lyckas, så att kvinnorna där (och i övriga världen) får rätten att existera, precis som män.

Kvinna, liv, frihet.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

År 2173 är AI en alldeles för stor del av samhället. Jag oroar mig över den digitala utvecklingen, och önskar att vi bromsar den i tid, men det tror jag inte kommer ske. Den digitala utvecklingen är framträdande i alla livets aspekter, men det är inte bara dåligt. Vård och forskning blir ännu bättre tack vare det digitala.

Idag, år 2023, är det nästan bara vi ungdomar som ser allvaret i klimatkrisen. De politiska ledarna, och andra vuxna betraktar det som en bagatell, och verkar tycka att vi är hysteriska i onödan, när vi protesterar mot skogsskövlingen och artdöden. Jag hoppas så innerligt att de har rätt, att vi är alldeles för dramatiska. Jag hoppas att klimathotet i själva verket aldrig var ett verkligt hot, och att jorden och alla dess arter finns kvar. Jag hoppas att 2173 är en tid fylld av grönska och natur, men det tror jag tyvärr inte att det kommer vara.

Jag tror att samhället år 2173 kommer vara grått, kalt och bebyggt. Jag befarar att den lilla natur som finns kvar kommer utnyttjas i vinstdrivande syfte, att parker och naturreservat kommer kosta att besöka. Om det är så när ni läser det här, så vill jag, från dåtiden, berätta att det är en fruktansvärt dum idé.

Jag hoppas att orättvisorna minskar, både i Sverige men framförallt globalt. Att vi slutar upp med meningslösa krig, och har en mer öppen syn på människan. Jag hoppas att HBTQ accepteras över hela världen, och att rasism är en förgången tanke, något ni kan blicka tillbaka på och tänka ”herregud, att det fanns folk som tyckte så!”. Jag hoppas att klassklyftorna tynar bort och att alla människor får leva fritt, med tillgång till de resurser de behöver för ett bra liv. Tyvärr tror jag inte att detta slår in. Jag är rädd att samhället blir ännu mer polariserat och stökigt.

Varma hälsningar från dåtiden till framtiden. Just nu ligger världen i våra händer – vi som existerar nu. Vi ska vårda den ömt, och bevara den tills det är er tur. Lova mig att ni också tar hand om den – vi har ju faktiskt bara en planet. (Eller har vi kanske fler planeter, år 2173…?)

/Milla