Berättat av Niki Ekman

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag bor i villa. Jag köpte den som ett pensionssparande eftersom pensionssystemet ändrades mitt under resans gång o inte till min fördel.

Det skulle bli en ”hästby” med gemenskap men blev istället en barnby o för mig som är äldre blir det gemensamma med mina grannar därför inte så stort. Som många äldre bor jag ensam o nu alldeles för stort. Även förutsättningar för husköp ändrades så det är inte så lätt att ta sig härifrån. Nu är det krig o energikris o stundande lågkonjunktur. Jag får se hur allt blir.

Ösmo är lugnt o stillsamt i alla fall så här känner jag mig helt lugn. Det är skönt. Det är också skönt med tystnaden och den friska luften, men lite ensamt trist nog. Jag har en liten häst o åker till stallet en bit bort nästan varje dag o pysslar med hästen o träffar likasinnade. Det är trevligt. Upp och ner, helt enkelt.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det är mycket som är fel med världen idag. Det talas bara om ”growth” ekonomisk tillväxt för att lösa alla problem trots att planeten håller på att brinna upp.

Kan den tekniska utvecklingen rädda oss. Många hoppas det. Min syster är rädd för kärnkraften och lagringen men om allt ändå brunnit upp om 100 år så blir det en icke fråga.

Sen en sak som bekymrar mig mer o mer – som gammal polis som arbetade med underrättelseverksamhet o förklarade o förklarade för våra politiker och chefer vad som höll på att hända för 20 år sen… Va trött jag blir när jag hör samma tugg nu som då. Men den här gången nu ska vi få koll på brottsligheten. Ja en får hoppas. Jag känner att jag längtar tillbaka till ett Sverige som jag kände mig hemma i. Det verkar ha försvunnit. Tänk Bullerbyn o Saltkråkan. Det fanns en glädje en samhörighetskänsla då som jag inte känner längre,. Jag börjar bli av uppfattningen att det inte går

att blanda olika grupper av människor. Vart kommer detta landa?

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år är jag 100 år i runda slängar. Tja vi får se.

Jag hoppas att klimatfrågan kunnat lösas så att jorden är beboelig till större delen. Det skulle vara bra om vi kunde lämna konsumtionssamhället som norm bakom oss.

Hur skapar vi mening för människor i deras liv?

Om vi tänker att en massa jobb kommer att försvinna så måste det komma något med mening i stället att göra. Men det kan vara att den nya generationen finner mening i livet på ett annat sätt än tidigare. Jag hoppas att det som passar människor – att det livssättet blir möjligt för de flesta. Det är osäkert vad det kommer att bli.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

150 år framåt i tiden. Ska vi tro att vi lyckades rädda planeten från den stundande katastrofen. Det skulle ta 50 år kanske att återställa – decarbonize – atmosfären. Vi lyckas med det. Då måste vi också få en balans i naturen mellan människa och resten av det levande på planeten. Det kan bli det man ”gör” i framtiden o det finns mycket att göra. Vi samlar in plast från oceaner – alla gamla plastfiskenät som ligger på havsbottnen överallt. Det finns mycket att städa upp o om människan kan lära sig att leva i samklang med resten av den levande planeten så kan det bli riktigt bra.

Städer görs om till gröna o hållbara. Det finns flera exempel på sådant ute i världen. Demokratin måste göras om. Det kan vi hoppas på så att inte vänster o höger måste söka sig längre ut på varje kant. Det söndrar. Vi måste samarbeta där de flesta människor finns i viljan o tanken. Så om vi löst den knuten då löser sig mycket annat. Jag hyser ändå en förhoppning att vi människor ska ha lärt oss mycket om hur jorden fungerar o vad som krävs av oss för att skapa ett hållbart system för hela planeten o att människor ska finna glädje i att leva på denna planet.

Rymdresor kommer att kunna göras av fler o fler o det tänker jag kommer att ge människor de som får se jorden utifrån ett helt nytt perspektiv.

Det finns hopp om att vi kan lösa de problem vi står inför. Om 150 år har vi en värld i bättre balans än idag. Det är vad jag hoppas på .