Berättat av Poseidon

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag skulle vilja förändra priser för saker och ting, speciellt kostnaden för livsmedel. Det är dyrt att leva idag, alldeles för dyrt för att få ihop livet med skolgång, annan utbildning, hobbys och aktiviteter. Jag flyttade hemifrån när jag var 16, för att kunna satsa på min sport. Jag skulle beskriva mig som den typiske fattige studenten, det är otroligt svårt att få ihop ekonomin till alla mina behov, men även mina intressen. Det blir automatiskt en “avrådelse” då att flytta för att satsa på intressen eller utbildning, men även en vinst i slutet eventuellt.

Jag tycker att skolsystemet funkar bra, mestadels. Jag hade gärna sett att mer muntliga moment delas ut, just för att motarbeta “den typiske svensken”, tystlåten, introvert, mm, för att som jag ser det så tillkommer mer fördelar med att kunna tala inför och till en större publik eller samling människor. Fördelar med att söka jobb, få bra betyg och kunna ta sig framåt i samhället i allmänhet. Även införa mer relevant undervisning, alla baserar inte sin utvisning vare sig man kan omkretsen på ett blåbär eller inte (hänvisar till, vad jag tycker, lite onödig matematik). Men istället införa kunskap och förståelse för hushåll, hur man betalar räkningar, ställer sig i bostadskö, A-kassa, jag kanske till och med körkortsinformation. För som ung så har man inte alltid koll på hur alla dessa saker funkar, det är heller inte alla som har tillgång att få denna information av vuxna runt omkring.

Bättre förståelse och acceptans till de med fysiska som psykiska hinder i vardagen. Inte att ge dem specialbehandling, men att man accepterar att alla fungerar olika. Det kan vara allt från schizofreni till depression till ledsvårigheter, allt möjligt. Att jobb och utbildning, samt vardags- miljön ska vara bättre anpassad till dessa och erbjuda bättre och bredare stöd, tex, gratis psykologbehandling. Samhall är ett praktexempel på hur dagens samhälle har valt att ta itu med dessa situationer. Man erbjuder de med svårigheter en möjlighet till jobb i samhället, men som jag ser det tillkommer ett pris. Priset i samband med att dessa utsätts för ifrågasättbara arbetsvillkor, slang och tabu. Det är tyvärr ofta man hör att “de som jobbar på samhall är det här och det här (cp eller tröga) eller att de är flyktingar som inte kan få ett “riktigt” jobb”

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Mycket samma som föregående frågan. Men även tillgängligheten i världen. Som det ser ut idag är det otroligt lättillgängligt att leva och äta osunt. Snabbmatskedjor där det säljs dålig men billig mat är lockande för de som har det kämpigt med ekonomin. Maten är inte speciellt näringsrik och inte heller tillagad så att den ska mätta ordentligt, utan snarare att det ska smaka gott. Transfetter, oljor, mm. Vi vet inte riktigt vad som stoppas i maten, eller under vilka omständigheter den tillagas heller. Sök bara på youtube “how McDonalds makes their chicken nuggets” så blir man inte så sugen på det efteråt…

Min poäng med det hela är att samhället bygger upp det så att de med god ekonomi kan leva sunt och hälsosamt, medan de sämre ekonomiskt ställda får de billigare, onyttiga alternativen.

Om vi vill ändra människorna i världens hälsa, gör det då lättare tillgängligt med nyttig och sund mat, istället för dessa transfetter och oljor som man inte ens blir ordentligt mätt på.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Bättre förståelse och acceptans- främst för dem som har vardagliga hinder.

Lättare till ett sunt och nyttigt val

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Det är en svår fråga, men för mig så finns det två alternativ. Antingen så ser framtiden ljus ut i och med att vi har mer förståelse för varandra, mer acceptans, vi äter bättre, vilket även genererar ett bättre och längre liv, motionerar. Jag tänker att logiskt sett om vi har mer förståelse och acceptans för andra så får vi även det tillbaka och kanske krig och konflikter minskar. Men det kanske bara är önsketänk.

Eller, så ser framtiden inte lika ljus ut… Människor blir allt mer utseendefixerade och giriga, vi dömer varandra blank bara på hur vi ser ut. Våra handlingar och personligheter har inget värde längre. Vi överkonsumerar på varor vi inte vet arbetsvillkoren bakom. Vi överkonsumerar skräpmat, förutom de som är rika, de vet själva om det och är inte försiktiga med att visa det. Det blir som en kamp mellan de rika och de fattiga, vilket bara leder till konflikter och problem i arbetsvärlden.