Berättat av Therese Sjögren

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det som fungerar bra idag är att jag har ett bra arbete som jag trivs på, jag är biträdande rektor på Kyrkeruds folkhögskola i Årjäng/Säffle. Jag kan göra skillnad för andra människor genom att erbjuda ett alternativ till de reguljära skolformerna. Det som oroar mig är att de som är vid den politiska makten inte ser på folkhögskolan på samma sätt som den tidigare regeringen. Särskilt vissa partier på högerflanken som vill begränsa människors frihet genom att kontrollera och begränsa kultur, folkbildning och invandring.

Jag bor i Karlstad och tycker att det är en bra stad att bo i. Den ligger mitt i Sverige vid Vänern, det är lätt att resa kollektivt till större städer vilket jag föredrar. Det som jag tycker kan förbättras är hur man bygger i staden, det är för mycket nybyggen med höga hyror eller köpekostnader vilket gör att de som bor i innerstaden företrädesvis är höginkomsttagare. Det är relativt segregerat i bostadsområdena utan möjlighet till att förändra.

Jag har inget körkort och reser alltid kollektivt till mitt arbete vilket jag trivs med. Jag kan vila eller koppla av på annat vis under resan vilket är viktigt för min återhämtning. Min man har körkort och äger en bil, men den använder vi bara när vi ska resa långt eller behöver frakta något. Resandet är något som förändrats då vi helst inte vill resa med flyg på grund av klimatavtrycket. Vi semestrar i Sverige på sommaren.

Det jag saknar är en riktig livescen för musik i Karlstad. För 10 år sedan var det mer livemusik med mindre kända artister och mycket lokala band, Nu är det i stort sett bara stora akter som får ta plats. Jag tror det beror på att vi saknar mindre scener i Karlstad.

Jag tycker att det är viktigt med hållbarhet och att i största möjliga mån handla ekologiskt och närodlat när det gäller mat.

När det gäller inredning så är större delen av vårt bohag sådant vi ärvt eller köpt begagnat.

Tyvärr har jag inte samma tänk kring kläder, där är jag nödd och tvungen att handla sådant som kommer från andra länder pga att jag drar större storlekar – något som svenska märken inte riktigt tillmötesgår så att det är moderiktigt. Jag skulle vilja ändra mitt konsumtionsmönster överlag och egentligen leva mycket mer spartanskt.

En förändring jag sett i mitt sätt att leva är att väldigt mycket är digitalt. Vi får vår kunskap, kultur, våra nyheter och kontakter via digitala plattformar och nätverk.

Många möten sker digitalt och vi träffas allt mer sällan. Jag kan se att det kan bidra till det positiva men jag tror att det verkliga mötet människor emellan är väldigt viktigt.

Jag märker bland annat hos mig själv hur jag drar mig för att träffa kompisar, tycker mindre om att gå ut på kulturevenemang eller besöka platser med mycket folk något jag tidigare tyckt mycket om.

Visst kan det bero på att jag inte har samma behov som när jag var yngre och att jag nu föredrar lugnare miljöer, men jag kan också se att det påverkar mig negativt då det blir som en slags social isolation vilket får mig att missa utveckling och information.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det som fungerar bra är skulle jag säga strävan mot att möta de klimatmål som finns. Det finns en tydlighet i att det är viktigt, men jag tycker att det borde finnas kraftigare sanktioner mot de länder som inte uppfyller klimatmålen. Hur det än är så används fossila bränslen i alltför stor utsträckning. Jag skulle även vilja se en hårdare lagstiftning kring användningen av plast och andra miljögifter samt en granskning av köttindustrin.

Jag tycker att det dyker upp fler och fler möjligheter att handla lokalt i Sverige och det tycker jag är bra, i Norden är vi kanske inte de främsta på detta men skulle kunna ha möjligheten om vi minskade våra importvaror och satsade på inhemska producenter vilket jag även tror skulle hjälpa inflationen.

Sverige har relativt låg arbetslöshet men börjar gå mot ett system där människan glöms bort när det gäller statliga insatser för att få folk i arbete eller aktivitet. Idag så finns knappt några lokala kontor vilket jag har sett försvårar för de som är arbetslösa, särskilt för de som inte har svenska som modersmål. Vägen mot arbete eller studier har blivit längre och svårare framförallt eftersom de ska söka hjälp genom att ringa till en handläggare som sitter i ett helt annat län. Det personliga mötet är viktigt för att styra människor på rätt väg och för att beakta deras önskemål. Idag är de AI som styr vilka insatser som sätts in hos arbetsförmedlingen vilket för mig är så otroligt främmande. Hur kan en robot motivera en person att ge sig av vidare i livet? Avhumaniserat så det bara visslar om det.

Staten satsar på att spara på pengar och resurser istället för att satsa på dess medborgare.

Sjukvården blir allt mer privatiserad vilket verkar vara en förutsättning för att den ska fungera. De statliga vårdinrättningarna präglas av underbemanning och personal som säger upp sig p g a dåliga arbetsförhållanden. Egenremittering till vården verkar öka då vårdköerna hos vårdcentralerna växer. Jag tror att staten borde satsa på endera enbart statlig vård.

Kollektivtrafiken är välfungerande i norden och det är ett framgångsrecept, men man borde öka på möjligheterna att resa i glesbygderna då tror jag att det skulle få folk att vilja bo på landsbygden i större utsträckning.

Jag upplever att det sker en centralisering av det mesta i Sverige, landsbygden blir utarmad både gällande arbete och studier. Det fria gymnasievalet är i sig en bra tanke men det har resulterat i att fler söker sig mot större städer för att studera eller undervisa som lärare, vilket är förståeligt då resurserna inte finns i landsbygdskommunerna för att kunna erbjuda t ex samhällslinjen på alla gymnasieskolor.

Det samt att industrier och företag har samma centralisering till storstäderna sänker den akademiska nivån på landsbygden. De som är högutbildade flyttar till en annan ort för att arbeta och de som vill utbilda sig till något på en relativt hög nivå gör detsamma. Vi går mot en utarmning av landsbygden och en ökad urbanisering i storstäderna liknande den som skedde vid förra sekelskiftet. Konsekvenserna kan komma att bli desamma.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag vill se:

– Ökad jämställdhet och jämlikhet

– Ökad integration och invandring

– Förbud mot fossila bränslen och material som t ex plast.

– Decentralisering av sjukvård, industri och utbildning, ett ökat stöd till landsbygden

– All energiförsörjning är endera vind-, sol- eller vattenkraft. Kärnkraftverk finns inte mer.

– Slopade krav på gymnasieutbildning vid anställning och mer fokus på reell kompetens.

– utbyggnad av tågtrafik som når de flesta större orter i Sverige

– En stark kulturscen där skolan återupptagit de estetiska ämnena i kursplanen och förstärkt dem

För att fatta mig kort – ett hållbart samhälle som värnar om klimatet och människorna.

Jag skulle även vilja se en ökad diplomatisk förbindelse mellan länder och fred mellan nationerna.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Det är väldigt svårt att säga hur jag vill att världen ska se ut när jag redan varit död i säkert 100 år.

Jag önskar att demokrati råder i alla världens länder. Att förnybarenergi och material är det som används. Förhoppningsvis har man lyckats bevara och utveckla samhällen och städer på ett hållbart sätt.

Jag hoppas att kollektivt resande är gratis (läs finansieras helt med skattemedel) och att det är den enda transportformen. Jag önskar att alla transportmedel är fossilfria och att man kan resa runt i världen utan att det påverkar klimatet.

Jag hoppas att det inte finns några frågetecken kvar kring vilken sexualitet man har och att man kan älska vem man vill utan att hotas, dödas eller ifrågasättas. Jag hoppas att religionsfriheten råder och att olika trossamfund kan få leva i symbios med varandra – egentligen önskar jag att samhället är fritt från religion men jag vet att det betyder mycket för många och då önskar jag att de får ha sin tro kvar.

Jag önskar att könsroller inte längre existerar och att män och kvinnor lever på samma villkor.

Jag önskar att sociala orättvisor är tillrättalagda och att det fortfarande finns ett välfungerande social skyddsnät för samhällets utsatta och att välfärden gagnar alla medborgare.

Jag önskar att varje land är självförsörjande och inte behöver importera så mycket varor från andra länder men att frihandel fortfarande råder.

Jag önskar att alla länder har en hög utbildningsnivå och att man lyckats ta vara på de mänskliga resurser som finns.

Jag tror dock att möjligtvis hälften av det jag nämn ovan kommer att vara uppfyllt.