Beatriz Carvajal Hedvall, 19 år, Göteborg

Bidraget inkom till Nordiska museet 28 december 1997

Tankar om framtiden

Jag är 19 år nu. Jag har precis avslutat mina gymnasiestudier och är som så många andra arbetslös. Av den anledningen praktiserar jag på en tidning som heter ”Pannik”. Jag skriver artiklar och jag har upptäckt att jag gillar det mycket. Jag fotograferar även vissa reportage och det har gått ganska bra.

Min framtidsdröm är att ha ett yrke som jag trivs med och där jag känner att det åstadkoms något. Yrkesval är viktigt för mig. Jag är ganska säker på att jag inom den närmaste framtiden, de närmaste åren, kommer få gå på soc, ta en massa ströjobb som inte är särskilt lockande i alla fall tills jag vet vad jag vill bli och vad jag vill läsa inom universitetet. Kanske journalist? Möjligen fotograf? Jag vill lämna alla dörrar öppna.

Jag vet egentligen vad jag vill plugga: tvärvetenskapliga kvinnostudier. Problemet är att jag inte har tillräckligt bra betyg för att komma in i och med arbetslösheten har konkurrensen om platserna på på universitetet trissats upp väldigt mycket. Dessvärre har jag inte heller tillräckligt dåliga betyg för att komma in på Komvux och förbättra dem. Men det ska jag kämpa för i alla fall, att komma in alltså. För det vet jag att jag är meriterad till. Engagerar mig politiskt är också något jag ser fram emot väldigt mycket. Jag skulle vilja skriva i en politisk blaska. Efter att min praktiktid tagit slut ska jag och en kollega starta ett fanzine (en liten musiktidning). Jag ska fotografera och skriva lite.

Att vara utomlands är också något som jag anser vara nödvändigt för mig. Att bo någon annanstans och skapa mig nya erfarenheter. Det vill jag göra! Någon gång, längre fram i tiden, vill jag också ha barn. Men innan det ska jag se till att göra så mycket som möjligt. Jag vill inte ha ett vanligt 9-17-jobb. Usch! Jag vill ha trygghet, men den får inte kosta hur mycket som helst. Att tjäna mycket pengar känns inte så viktigt. Bara jag har så jag klarar mig är jag nöjd. Det viktiga är kvaliteten på jobbet.

Framtidsplaner … Att ha ett riktigt liv, att våga misslyckas och göra det jag vill, att vara mig själv, att kämpa för något jag tror på.

Vad anbelangar resten av planeten: jag är livrädd. Jag tänker på miljön. ALLA måste inse att vi inte kan fortsätta så här. Vi måste ändra om livsstilen till sådana som lever i samklang med naturen. Om vi inte är beredda att offra vissa bekvämligheter kommer vi att dö. Jag är rädd för jag ser människors attityder och deras vägran att vilja förändra situationen som vi befinner oss i.

Polarisen håller på att smälta, människor dör av följdsjukdomar orsakade av luftföroreningar, grönsakerna besprutas etc etc. Jag tror att en riktig, omvälvande förändring som skulle föra med sig ett nytt sorts miljötänkande är nödvändigt. Tyvärr kommer nog inte detta ske förrän det nästan är försent. Så länge människorna inte är rädda för sin egen skull, kommer inget att hända.

Ansvaret för en förändring ligger hos både politikerna och folket. Jag hoppas verkligen att man inser detta snart. Men som det är idag då marknaden styr och så länge det är billigare att förstöra miljön än att värna om den kommer ingen förändring ske. Vad kommer att hända? Jag hoppas verkligen på det bästa. Och hoppas man på något så tror man ju också lite på det. På det bästa alltså.

Hur gick det sen? Här kan du se samtalet med Beatriz från 2022:

Samtalet genomfördes våren 2022.

→ Lång version: Den oklippta versionen av samtalet.
→ Tillbaka till framtiden: Alla berättelser från 90-talet.

Berätta du också!

Hur ser du på vår framtid? Med den här insamlingen vill Nordiska museet fokusera på din önskade framtid. Hur vill du att Sverige och världen ska vara i framtiden? Vad kan vi tillsammans göra för att nå dit?

Skicka in din berättelse!