Berättat av Filip

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Idag lever jag tryggt; jag har en bostad, en heltidsanställning och en trygg privatekonomi. Idag bor jag själv med min katt och trivs mycket stort med det. Mitt stora intresse är att det essäistiska skrivandet, särskilt i kultur- och samhällsfrågor, och hoppas att jag en vacker dag kan få ägna mig åt skrivandet på heltid. Vill skriva både romaner, pjäser och debattböcker, och min förhoppning är som Virginia Woolf en gång uttryckte det; att inte bli ”den bästa” författaren, utan en av de mer ”intressanta”.

Ett annat önskemål är att få bo och arbeta utomlands någon gång i livet. Har alltid bott i Sverige och är ganska trött på det, om jag ska vara helt ärlig. Då och då längtar jag lite efter ett kärleksförhållande, men samtidigt trivs jag med att bo själv. Kanske vill jag bli särbo och inte leva helt efter tvåsamhetsnormen.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag är tacksam att växa upp i Sverige av två viktiga skäl: dels handlar det om att Sverige har levt i fred i över 200 år, dels handlar det om att högre utbildning har varit avgiftsfritt. Dessutom är Sverige förhållandevis tryggt när det gäller hbtq-personers fri- och rättigheter, även om det givetvis fortfarande finns mycket kvar att göra i hbtq-kampen. Efter bästa förmåga försöker jag att leva så miljövänligt som möjligt; jag är vegetarian sedan flera år tillbaka, källsorterar och åker kollektivt. På grund av klimatkrisen reser jag ytterst sällan utomlands med flyg numera.

Idag lever jag dessvärre i ett tidevarv där nyliberalismen går hand i hand med nynazismen: en massprivatisering på bred front, i kombination av en kollektiv skuldbeläggning på alla som inte anses ingå i ”svenskheten”. Jag talar givetvis om den blåbruna regeringen, bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, som bedriver en politik som går i auktoritär riktning och det är riktigt obehagligt. Förutom att jag givetvis önskar en helt annan progressiv vänsterpolitik, så önskar jag minst lika mycket ett helt annat offentligt samtal än vad som förekommer idag, där värden diskuteras och där man förmår att se komplexitet i olika sammanhang. En intellektuell upprustning, helt enkelt.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

I Sverige hoppas jag att vi får en helt annan syn på lönearbete de kommande 30 åren. ”Arbetslinjen” som idealiseras idag kommer att gå i graven och istället kommer vi försöka forma ett samhälle där kunskap och intellektuell verksamhet värderas högre. Andra värden än det materiella kommer att växa, till exempel bildning, kultur och reflektion. Vi kommer att få seriösa diskussioner om (och förhoppningsvis ett förverkligande av) arbetstidsförkortning och införandet av basinkomst.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag hoppas att fred utgör normen i Sverige, Norden och världen, medan krig och väpnade konflikter ses som misslyckade undantag. Jag vill att det militär-industriella-media-akademiska komplexet försvinner för gott och ersätts med fredsengagemang på alla nivåer. Jag tror och hoppas att kommande generationer kommer att betrakta krigsföringar som något fruktansvärt destruktivt och utdaterat. För att skapa en hållbar sammanhållning internationellt måste länder lära sig att samarbeta och då krävs en social förmåga.