-
Lena Myr
Berättat av Ann-Margret Thyreen
Kvinna. Född 7 oktober 1941. Pensionerad lärare. Nyköping.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Varje dag matas vi i nyheterna om hur illa det står till i världen. Det är lätt att bli pessimistisk, rädd och uppgiven. Men samtidigt tänker jag varje dag på hur fantastiskt lyckligt lottad jag är HÄR OCH NU.
När jag duschar, när jag startar tvättmaskinen eller mikrovågsugnen, när jag sätter på radion eller teven – så tänker jag att vi är så många som tar allt detta för givet… Och det finns så många som lever i en helt annan, skrämmande verklighet.
Jag är 82 år. På kylskåpsdörren har jag en TACKSAM-lista. Där finns tio rader som handlar om min familj, mitt hem, min hälsa… kort sagt om alla de möjligheter jag har varje dag i mitt liv.
Gör det du kan
med det du har
där du är.
Teodor Rooseveldts kloka ord är min ledstjärna. Jag kan inte påverka så mycket, men jag kan påverka i det lilla. Det må gälla sopsortering, återvinning och återanvändning eller bara att avstå från sådant som uppenbart skadar vår miljö…
När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Jag skräms av att makthavare i världen – och i vårt land – är så maktgalna, så farliga, så kortsiktigt tänkande. Den lilla människan får ingen chans att påverka framtiden. Demokratierna blir färre, ekonomerna styr som om klimatkrisen inte fanns…Kort sagt: Det är svårt att se ljust på framtiden. Vi äldre kanske inte behöver vara med när katastroferna närmas , men vi tänker på barn och barnbarn…
På lokal nivå upprörs jag dagligen av vårdkrisen, skolkrisen, ojämlikheten, kortsiktigheten vad gäller planering….
Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?
Ovanstående svar kanske visar vad jag ängslas över idag.
Naturligtvis skulle jag önska att kommande generationer fick slippa krig och miljökatastrofer.
I Sverige om 30 år:
Barnen i skolan får åter lära sig skriva för hand, får träna sig i social kommunikation, de använder bara digitala hjälpmedel när det är nödvändigt, de börjar LEKA med varandra igen, kort sagt: Vi måste få tillbaka den mänskliga och medmänskliga vardagen .
Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?
Den bild jag ser framför mig är mörk.
MEN den värld jag drömmer om, den ser annorlunda ut.
Där har makthavarna i alla världsdelar insett att vi måste leva närmre naturen, avstå från västvärldens överkonsumtion, sluta flyga och frakta varor kors och tvärs, återgå till småskalig livsmedelsproduktion, hjälpa varandra i stället för att förgöra varandra.
En utopi.
Publicerat
10 februari 2024
Berättat av
Ann-Margret Thyreen
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00671
Gör som 735 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 735 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?