Berättat av Mitt Kjellska liv

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag köper nästan aldrig nya kläder längre utan försöker laga det jag har och köpa begagnat istället. Köper inte heller prylar som jag inte behöver. Innan jag köper något försöker jag tänka på vad som kommer att hända när/om jag behöver slänga det och om det går att återvinna eller inte. Det bidrar verkligen till att jag köper mindre onödiga saker, att tänka på produkters hela livscykel. Där jag bor var många kvarter ganska tidiga med att göra det lätt för folk att sopsortera så att det som går att återvinnas skickas till återvinning. Min bostadsrättsförening har dessutom haft solcellspaneler sen flera år tillbaka, även om dessa definitivt inte täcker hela elförsörjningen tycker jag att det är ett bra komplement.

Jag har turen att bo i en stad där det är lätt att ta sig fram med cykel eller att gå, kollektivtrafiken fungerar men är tyvärr ganska dyr. Det finns många grönområden och bra promenadsträckor här och jag önskar att jag nyttjade detta lite mer och spenderade mer tid utomhus.

Jag har varit vegetarian i över tio år, delvis av klimatskäl, och försöker köpa ekologiskt och närproducerat när jag kan. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer börja äta kött igen, och om jag gjorde det skulle det i så fall vara en väldigt liten mängd vars ursprung jag kände till.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det är mycket som jag skulle vilja förändra med samhället. För att stoppa den globala uppvärmningen och klimatförändringarna den skapar behövs det en stor förändring som inte bara kan bestå av att alla köper en elbil och att vi byter till förnybar el, över hälften av den el som produceras i Sverige kommer ju redan från förnybara källor som vatten- och vindkraft, ändå skulle vi behöva tre jordklot till för att få resurserna att räcka om alla i världen levde som vi. Det är ganska ofta man har hört att ”vi är redan så bra” och att det därför är andra länders tur att ”ta ansvar” för vi står ändå för sån liten del av alla utsläpp. Små önationer i Stilla havet står för en ännu mindre del av utsläppen, samma sak med Pakistan och Bangladesh. Men de får just nu i denna stund ta konsekvenserna av global uppvärmning i form av översvämningar och jordskred. Är det rättvist? Tycker vi att dessa länder, som dessutom har väldigt lite inflytande eller kapital, har tagit nog med ”ansvar”?

Sverige är ett klassamhälle och det finns människor här som har det väldigt svårt ställt ekonomiskt, men vi är också ett av de rikaste och mest välmående länderna i världen. Om inte vi kan dra ner på våra utsläpp och förbruka mindre, varför ska då andra länder med mindre resurser ens försöka? Det är sant att varken Sverige eller hela Norden inte på egen hand kan stoppa klimatkrisen, förändringar måste ske på en global nivå, men ett gemensamt ansvar innebär inte att de enskilda parterna är fria från ansvar utan det är snarare tvärtom. Ett gemensamt ansvar innebär att ALLA är ansvariga för våran gemensamma framtid, efter egen förmåga.

Vi måste ändra på våra livsvanor, hur vi reser, konsumerar, arbetar och så vidare. Vi måste börja bry oss om andra, både som individer och som samhälle, och ta hand om varandra och våran omgivning. Politiken måste sluta nedmontera välfärden och sälja ut allmännyttiga verksamheter som sjukvård och skola till privata företag som vill tjäna pengar på skattebetalarnas bekostnad. Vi måste sluta rösta på politiker som vill gynna sina vänner i friskolekoncerner och företagstyrelser istället för folket de utgör sig att representera. Och vi måste sluta lita på populister som försöker sälja oss snabba och enkla lösningar på stora och komplicerade problem, och som vill rikta allt missnöje mot redan sårbara minoritetsgrupper.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år hoppas jag att vi har slutat utvinna fossila bränslen ur marken, och att vi har slutat förstöra viktiga ekosystem som möjliggör vår existens på den här planeten. Jag vill att samhället vi lever i är rättvist, i alla fall till den grad att alla har tillgång till en dräglig bostad och sjukvård oavsett klass, etnicitet, kön etc. Jag vill att ingen ska behöva gå hungrig så länge det finns mat, ingen ska vara hemlös eller på flykt så länge det finns lägenheter och hus som står tomma, och ingen ska leva under hot om våld eller förtryck.

Jag vill att vi ska se naturen som en del av oss, och oss själva som en del av naturen. Jag vill att barn ska växa upp med en tro på att de har en framtid. Jag vill att vi inte längre är så rädda för folk vi inte känner eller folk som pratar eller ser ut på andra sätt än vad vi själva gör.

Om 30 år vill jag att barnmorskor och annan vårdpersonal inte behöver sjukskriva sig eller säga upp sig på grund av dåliga arbetsförhållanden, och att alla lärare har tillräckligt med tid och resurser att hjälpa sina elever utvecklas.

Om 30 år hoppas jag att vinstkraven inom komunell verksamhet har slopats, och att vi inte längre försöker driva sjukhus, skolor och annan allmänn verksamhet som om de vore företag vars uppgift är att tjäna pengar.

För egen del så vill jag om 30 år kunna leva ett drägligt liv, med luft som går att andas och vatten som går att dricka, samt att jag kan finna glädje i mitt liv.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Om 150 år hoppas jag att vi har kommit en god väg med att försöka reparera de skador som människan har gjort på vår miljö. Och jag hoppas att vi har hittat nya sätt att leva och vara med varandra som är mer rättvisa och som inte kräver mer resurser än vi vad vi har. Jag vill att vi sätter mänskligt välmående (fysiskt, psykiskt och emotionellt) före profit och att vi värderar skapande och kreativitet högre än lönsamhet. Jag vill att alla människor ska vara fria att röra sig och resa, även över nationella gränser. Jag vill att inga pensionärer ska leva i fattigdom och dö ensamma utan att någon märker av det.

Om vi slutar att avverka våra skogar i sådan hög takt har de kanske återhämtat sig om 150 år och skapa ekosystem med mycket mer biologisk mångfald än idag. Jag kan tänka mig att landskapet kommer att förändras, delvis på grund av de klimatförändringar som vi inte har kunnat stoppa men också för att vi har ändrat våra beteenden. Vi kanske inte kommer vara lika beroende av motorvägar för transport för att vi mer och mer förlitar oss på tåg, och en del vägar kanske inte längre repareras och blir övergivna och vildvuxna.

Om klimatet förändras här i Norden kommer vi kanske kunna se att nya arter av djur och växter börjar dyka upp här, och kanske kommer lokala arter trängas bort eller anpassa sig.

Jag tror att det kommer ske många teknologiska utvecklingar som förändrar hur människor lever om 150 år, förhoppningsvis är det förbättringar. Jag tror dock att utvecklingen inte kommer vara lika explosionsartad som den har varit under 1900- och 2000-talet eftersom människan i framtiden kommer behöva hushålla mer med sina resurser. Jag vill tänka att vi kommer att ha en mer cirkulär syn på konsumtion och produktion och vara mera medvetna om hur vårt sätt att leva påverkar vår omgivning.

Det kommer alltid uppstå nya utmaningar för människan att möta, t.ex. sjukdomar, naturkatastrofer och social osämja så jag hoppas att vi i framtiden använder all vår samlade kunskap och förmågor till att minska lidande och göra livet bättre för alla, utan att rubba balansen på vår planet. För övrigt så hoppas jag att vi som art har slutat tillverka kärnvapen om 150 år.