Berättat av Sylvia Hansson

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Min dag 24 oktober 2023.

Vaknar vid åttatiden efter att ha sovit gott hela natten i min nya säng. Tänk att jag kunde spara till den med min magra pension. Tyvärr blev den så torftig eftersom jag i många år som sjuksköterska var tvungen jobba halvtid när barnen var små. Nu straffar det sig och med dagens stigande priser är det svårt att som ensamstående 84-åring få det hela att gå runt.

Det är en välsignelse att jag har intressen som kan distrahera mig. I dag ska jag tillsammans med min kör sjunga på ett äldreboende här i Jönköping. Jag har varit medlem i den snart 50-åriga John Baurkören i drygt nio år nu. Jag hinner upp till min koloni innan och plockar en bukett med de sista rosorna och kärleksört. Tänk så vackert det kan bli med de nästan frostnupna blommorna. Kanske kan jag måla en akvarell av den fina buketten. Jag älskar att gå upp till min närbelägna lott och hoppas jag kan fortsätta en period till trots tilltagande kroppsliga krämpor. Det ger mig avkoppling, frisk luft, motion, skönhetsupplevelse och social samvaro. Om krafterna tryter har jag ju tre barn och åtta barnbarn som gärna hjölper mig. Då känner jag mig rik och tacksam över att ha mina kära så nära mig.

Efter en snabb sopplunch baxar jag upp min elcykel i den branta källartrappan och beger mig till äldreboendet. Där möter mig alla mina 30 körkompisar och våra körledare som trakterar piano och dragspel. Jag har blivit utsedd att skriva inledningstexterna och presentera våra sånger. Konstigt nog har nervositeten vid sådana framträdanden, som drabbade mig i yngre dagar, helt försvunnit. Jag får faktiskt en del beröm och det gör mig glad och ännu säkrare. Tänker att jag nog har nytta av de förvärvade kunskaper jag fått som medlem i en skrivarcirkel i många år.

Publiken på äldreboendet ser förväntnasfyllda ut där de sitter vid dukade kaffebord. Det uppmuntrar oss att göra vårt bästa och glädja våra medmänniskor. En av sångerna ”Ja vilken härlig dag”, handlar om hur det KUNDE vara om vi alla enades på denna jord. Den vackra sången påminner oss om kriget i Ukraina och Gazaområdet. Vi tänker även på gängbrottsligheten med mord och våldsamheter i vårt eget land och frågar oss varför mänskligheten inte kommit längre i sin utveckling så vi kan leva i fred och kärleksfull gemenskap.

Vår sång blir mycket uppskattad av de boende och personalen. Som tack blir vi bjudna på en trevlig kaffestund. Fylld av glädje och gemenskap cyklar jag hem genom staden. Jag är väldigt tacksam att jag fortfarande kan använda detta fortskaffningsmedel. Trots en del malörer vid cyklandet känner jag mig ung och frisk när jag kommer upp på cykeln.

Väl hemma ringer ett av barnbarnen som själv har en femårig son. Han och barnbarnsbarnet kommer på fika och hjälper mig samtidigt med ett fel på min dator. Den generationen är ju uppvuxna med datorer och mobiler och tycks kunna ALLT om detta. Vi äldre försöker hänga med i denna allt mer avancerade utveckling, men eftersom denna kunskap förvärvades när ”kopieringsåldern” tagit ut sin rätt, blir det ibland svårt att bemästra.

Får i mig lite kvällsmat och ser på TV, men blir bara nedstämd över krig och våldsamheter i världen och vårt eget land. Ska jag fortsätta se på den spännande brittiska serien på tv-play? Nej jag måste göra klar min uppgift till skrivarcirkeln på datorn.

Klockan hinner bli nästan halv tolv innan jag kryper ner i min sköna säng och efter att ha läst några kapitel i min spännande roman somnar jag.

Mycket nöjd med min dag.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Sjukvården behöver utökas så att dessa långa vårdköer minskas. Lär barnen redan i förskolan hur de ska och bör uppträda mot varandra och ute i sanhället.

Bygg fler bostäder och till rimligare priser.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Världen i stort måste kunna hålla fred och satsa sina resurser på att utveckla planeten och människors välfärd.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag hoppas att vi kan skrota allt vad som heter krigsberdskap för att istället lägga våra och hela mänsklihetens resurser på ett bättre överlevnadstillstånd.