Berättat av AIW

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag är en samhällsintresserad nybliven pensionär som älskar natur och kultur. Efter en rad flyttar i vuxen ålder, efter att barnen vuxit upp är jag nu väldigt nöjd med hur jag bor, och även rätt nöjd med hur jag lever. VI delar vår tid mellan en liten lägenhet i Stockholms stads utkant, i ett grönt område intill Mälaren, och vårt sommarhus på landet, i Gästrikland. Jag är både stadsbo och lantis, har det bästa av två världar. I stan tillgång till ett enormt utbud av aktiviteter och kultur, på landet det otvungna umgänget och det jordnära levernet. Och en trädgård.

Jag har alltid tyckt om att resa, men på senare år har jag börjat vända intresset mer till att se Sverige, och Europa, för att slippa flyga. Särskilt undviker jag korta resor med flyg. I vintras flög vi men var då borta en hel månad och vandrade.

Det jag vill ändra är att äta ännu mer vegetariskt, och jag skulle önska mer av utbyggd tågtrafik för att undvika bilkörande. Mer miljövänliga transportmöjligheter.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

På den här frågan finns det hur mycket som helst att säga. Tyvärr är jag skeptisk till människans förmåga att klara de stora samhällsutmaningarna. Det är maktgirighet och pengar som styr i allt för stor utsträckning. De få och stenrika på alla andras bekostnad. Och när nu konflikterna ökar i världen kommer det som egentligen är allra viktigast – miljö och klimat – att komma i andra hand. Vilket man inte tycks förstå bara förvärrar konfliktytorna. Fler som flyr områden utsatta för klimatförändringar, fler konflikter mellan människor och länder.

Människan har satt sig själv i en rävsax. Tillväxt, konsumtion ska driva utvecklingen, men till vad? Vilken värld vill vi leva i? Det är som att det är dags för ett stort världskrig som kan väcka människan (de som överlever) till besinning och eftertanke. Vad är det viktiga, hur skapar vi en bättre värld? Jag säger inte att många inte strävar efter det idag, men med ökat krigshot och galna makthavare i världen så accelererar vi tyvärr mot en avgrund.

Så vad vill jag ändra? Jag vill att världen förstår beroendet av de ramar denna planet sätter, jag vill att medmänsklighet och gemenskap får ta plats i samhället. Jag vill se mer resurser till välfärden. Trygga människor som känner att de behövs skapar ett tryggt samhälle.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år hoppas jag att skutan har vänt. Att vi samarbetar länder emellan för vår planet. Att demokratin har överlevt som samhällssystem, i Sverige och Europa. Att mina barnbarn kan resa och se världen, utbilda sig och leva tryggt. Att vi värderar de mänskliga rättigheterna högt.

Det konstiga är, att när jag skriver detta, så inser jag att det ju inte är några stora visioner för tiden om 30 år jag drömmer om. Jag är alltså inte optimistisk. Att hoppas att vi har kvar det vi uppnått är nog det mesta jag kan hoppas på. Lite sorgligt minst sagt.

Men: slipper vi ett världskrig och lyckas stärka vår överlevnadsinstinkt så finns det nog möjligheter också. Teknik för att minska co2-halten i atmosfären, ai för medicinska framgångar, hälsosammare arbetsliv och mer fritid – för att nämna några exempel.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag vill att människans tar sitt förnuft till fånga och förstår vad som är viktigt. Natur och kultur, mänsklig gemenskap. Att allt hänger samman i livsväven. AI med fokus på planetens och mänsklighetens överlevnad har tillsammans med forskning lett till smarta lösningar på klimat- och samhällsrelaterade problem. Vi är färre människor och fler robotar. Alla transporter är co2-fria. Vi lever enklare och samklang med omgivningen.

Tror jag på detta? Kanske inte. Oavsett tror jag att människan påverkar utvecklingen mindre, spelar mindre roll om 150 år, antingen för att hon kört sig själv och mänskligheten över kanten, eller för att hon insett att hon är en del i naturen och förstått att anpassa sig till detta.