Berättat av Ana Maria Almada

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Om några dagar, blir det två år sedan jag blev änka efter enormt lyckliga 38 år av sällskap med mitt livs kärlek . Idag har jag flyttat och bor ensam. Mitt liv fick en ny struktur och mina fyra söner tillsammans med deras familjer har sett till att vara där for mig och erbjudit lyckliga stunder som hjälpte mig att läka såret.

I mitt liv som ensamstående har kulturen en stor plats. Jag fortsätter av att vara aktiv som konstnär sedan 34 år och fortsätter att bidra till samhället via en konstnärlig kollektiv med duktiga och trevliga kolleger . Att känna mig del av en större sammanhang balanserar ensamheten på den privata planen.

Jag brinner för kulturen i sina olika former, där hittar individen en kontext och mening. Det jag skulle vilja förändra är inställningen till kulturen av nuvarande regerande politiker. Ge folk tillbaka tillgång till grattis entré till museerna. Satsa mindre på krigsförberedelserna och mer för kulturella upplevelser på olika nivåer. Kulturen bidrar till förståelsen av livet, klimat och vikten av harmoniska och utvecklande relationer människor emellan.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag tycker det är viktigt att fortsätta forska och utveckla över den mänskliga påverkan över planetens resurser. Min tron på människans kapaciteten för att lösa problem är stor. Ge forskare resurser i form av ekonomiskt stöd och incitament. Världen behöver mer kollaborationer och mindre rivalitet. Om vi jobbar tillsammans för att utveckla tanken och förståelsen att vi är av en och samma art, att världen vi lever i lider försämras för alla när vi investerar i vapen som förstör jordens kvaliteter och produktivitet generationer framöver. Om re-orienterar dessa resurser i projekt som försöker förändra den egoistiska och kortsiktiga kompetens-inställning som styr världen idag och satsar pengar till att otienterar individer och samhällen till en växande samarbets- kultur , kommer vi med säkerhet att hitta nya vägar till att balanserar naturens resurser i stället för att exploatera jorden och människans hänsynslös.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Utbildningen är fundamentet för att första existensens komplexitet. Minska tendenser till överkonsumtion genom att uppfostra nya generationer till en djupare förståelse av vilken vikt varje person har som en del av en större sammanhang som går mycket längre än en individens liv och handling. Ge barn större frihet , fortsätt att inkludera, respektera det annorlunda och se det som en resurs i stället som ett hot. Sluta tänka i termen vi och de. Vi är vi, den mänskliga arten i samklang med andra livsformer. Det perspektivet drar till en mer konstruktiv tillvaro tycker jag. Barn bör fortsätta att lära sig hitta balans genom att samarbeta inte konkurrera bort andra.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag vill tro att världen vänder. Att de destruktiva och aggressiva växande tendenser man ser idag i form av kriminalitet i olika former, kortsiktiga lösningar som mer fängelset och tillverkning av nya vapen, osv. kommer att tillbringa så mycket frustration i varje person, att det blir nästan omöjligt att njuta av livet. Lik det händer ur ett individs perspektiv när den faller i en ond spiral dynamik, kan hända i kollektivet. Många kommer att fortsätta tyvärr i den nedåtgående riktning men samtidigt kommer andra att se nödvändigheten att ta ställning för en bättre samvaro till kommande generationer där våra egna ingår.

Som sagt jag tror på min art. Jag vet att vi kan välja rätt och litar på det som verkligheten visar konstant: Kriminalitet existerar men också mediciner som botar sjukdomar. Det finns människor som forskar och hittar lösningar till olika problem. Det finns tysta hjältar i vardagen. Det finns goda gärningar grannar emellan. Syskon kan bråka och sedan hjälpa varandra. Vi måste fortsätta att lära barn att välja rätt sidan och höra de medvetna att den kapacitet är unik för vår art. Vi kan planera för framtiden och identifiera och manifestera känslor. Vi kan använda vår fantasi för att skapa. Där ligger vår hopp.