Berättat av Angela Engström

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Hyrorna höjs hutlöst snabbt anser jag och tycker att det är alldeles för dyrt att bo generellt. Något som fungerar bra till större del är kollektivtrafiken. Klart att det kan strula men 8/10 gånger strular det inte och jag som aldrig skaffat körkort är väldigt tacksam för spårvagn, buss, båt, tåg och tunnelbana.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Kommunikationen online fungerar bra anser jag, trots att det finns en hel del hat också. Det är ett sådant bra medel för att hålla kontakten med folk. Men jag tror att man borde förändra vissa delar av den. Jag har aldrig förstått mig på TikTok till exempel, men jag är kanske för gammal nu när jag är över 30. Matpriserna är för närvarande sinnessjukt höga, men senaste åren har jag inte märkt av det på samma sätt som mina närmsta då jag har haft lite mer pengar att röra mig med.

Bara en sådan sak – att det främst drabbar de med lägst inkomst. Det är ju riktigt illa! Jag tycker att världen borde bli mjukare och snällare, det finns inte särskilt mycket separation mellan verklighet och fiktion just nu.. Jag anser inte att politiken är där den bör vara, särskilt inte i USA. Aborträtten hotas, HBTQIA+ hotas, kvinnor generellt hotas.. Det är mörka tider nu. Men det finns krafter som försöker kämpa emot, vilket är positivt. Något annat jag hoppas vi kan förbättra är psykvården och förlossningsvården, de viktigaste delarna av vården enligt mig. De är trasiga.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Det vore skönt om pensionsåldern kunde sänkas (den beräknas nå nästan 70 när jag ”ska” gå i pension), högkostnadsskyddet kunde sänkas, att det blir lättare att få hjälp ekonomiskt om man har det svårt psykiskt och jag vill även att man ska värna mer om de som har svårt att komma ut i arbete pga psykisk ohälsa. Att man ska föreslå resurser, vara mer aktiv i att hjälpa dem komma vidare i livet. Man orkar inte researcha allt själv när man är sjuk, samtidigt förväntas ingen att ”just hand it to you”. Men man är ju sjuk trots allt! Jag har lyckats ta mig långt till stor del pga att jag inte gett upp. Men jag anser att man borde satsa mer på psykvården, psykrehab, aktivitetshus, dagliga verksamheter, boenden etc.

Jag är också en av få svenskar tror jag som tycker det är coolt med robotar och gärna hade sett fler av dem i samhället, kanske de hade kunnat vara ett positivt inflytande i psykmiljön t.ex. Att stötta när en människa inte kan eller orkar, beroende på vad det gäller. Jag hade också gärna velat se billigare veterinärvård och kanske att man kunde få ha med sitt djur i sin vanliga försäkring utan att behöva lägga till en extra kostnad på det. Det vore också, på tal om försäkring, schysst att sluta ha en BMI-gräns på livförsäkringar. Kanske man kan gå på blodtryck eller nåt istället, det är ju lika illa men det säger mer om ens hälsa.. Tycker också, på tal om djur, att de bör ha ett högre värde i vårt samhälle. Och hoppas de har det om 30 år. Hoppas också att fler är vegetarianer eller veganer.

Mitt kommande liv.. Jag vill bli ekonomiskt självförsörjande, ha ett jobb. Jag vill skriva fler böcker, publicera dem på kända förlag. Jag skulle gärna ha en kärleksrelation som är stabil och där vi älskar och respekterar varandra. Om 30 år är jag ungefär 62, samma ålder som när min mamma dog. Så jag hoppas att jag har lite fler år kvar i mig än så. Men för att komma dit är min förhoppning också att min hälsa ska förbättras, vilket jag tror den gör i och med att jag får en rutin (typ ett jobb) och en vardag. Jag vill även skaffa en katt eller två samt bo i en trea framöver. Jag har bott i en etta i många år nu och har aldrig själv stått på ett kontrakt på en lägenhet som varit större än 27 kvm. Sist men inte minst vill jag må bättre psykiskt.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag har en väldigt cynisk sida och en ganska hoppfull sida. Den cyniska sidan säger att världen inte kommer finnas om 150 år, eller åtminstone att det är fullskaligt världskrig över hela världen. Men den hoppfulla sidan säger att våra byggnader här i Sverige kanske kommer likna de i Dubai eller New York, det kommer bli mer och mer modernt, mer höghus, mer satsningar på en modern, steril look. Mer robotar, mer automatisering. Jag säger inte att detta är något jag vill, men det är bättre än krig! Men ja, full automatisering gällande mycket som människor gör just nu. Så jag hoppas att vi kan hitta arbetstillfällen för de som kanske inte får ha kvar sina jobb.

Jag vill att världen ska vara bättre på ta hand om miljön, kanske högre straff för miljöförstöring t.ex. Jag hade gärna sett att alla i Sverige slutade äta kött och att vi levde harmoniskt med alla djur, men jag tror inte det kommer hända. Antingen kommer det bli enbart LITE bättre på den fronten (pga framtidens forskare kommer forska fram kött som smakar kött?) eller så kommer det bli värre och folk kommer börja äta mer kött istället. En förhoppning är att samhället blir mer öppensinnat, att folk är mer förstående för saker för att allt är så ”old news” nu. Som t.ex. abort och homosexualitet, psykisk ohälsa och fetma. Kanske att mobbningen skulle avta lite? För att man inser att man sitter i samma båt oavsett vem man är? Det vore fint. Men sen också att levnadsstandarden behålls men priserna sänks. Att biljardärer(?) inte existerar längre. Att deras rikedomar fördelas över världens fattigaste länder t.ex. Kanske kan man satsa mer på ätstörningar hos överviktiga också, på tal om vård. Ätstörningsvården är just nu reserverad för normalviktiga och underviktiga till otroligt stor del och det är nästan omöjligt att få hjälp om man är överviktig.