Berättat av Anna-Karin Bengs

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

jag har nyligen blivit pensionär och njuter så av detta. Det ger mig möjlighet att disponera min tid och ger mig ork att göra både det jag vill, behöver och måste göra. Jag njuter av att umgås med min man. som fortfarande yrkesarbetar, på kvällar och helger. Jag känner mig ofta nöjd och tacksam. Jag har allt jag behöver.

Jag kan inte förändra mitt åldrande, att kroppen inte riktigt är som förr – det försöker jag acceptera, men också göra vad jag kan för att må så bra fysiskt och psykiskt som möjligt.

Jag vill förändra vår syn på våra barns behov, öka antal vuxna i förskola och skola, minska barngrupperna. Jag vill uppgradera människovårdande yrken, göra det attraktivt att jobba inom skola, vård och omsorg.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Självklart finns så mycket som är bra, tryggt och fint i Sverige. Vår natur, vår allemansrätt, vår frihet och våra valmöjligheter när det gäller hur vi vill leva. Men det finns också mycket runt omkring som oroar mig kring vår välfärd. Vår möjlighet att t.ex. fritt välja vård, att lista sig hos olika aktörer innebär utarmning och höga kostnader som inte ger de vi verkligen behöver av snabba professionella bedömningar, behandling, vård, omsorg och stöd. Även systemet med att fritt välja skola innebär en segregation, skapar A, B och C-lag och innebär bara vinster för privata aktörer.

Jag funderar mycket på hur mina barnbarn, nu 3 och 9 år kommer att få det i framtiden, hur deras förskola och skola nu fungerar. Jag känner viss oro för att de inte blir sedda, att de får tillräckligt där för att må bra, för att kunna känna trygghet och framtidstro. Jag skulle önska att det var färre barn i grupperna på förskolan, färre barn i klasserna, fler vuxna som har tid och kunskap.

Jag är precis som andra orolig över framtiden, maktbalansen i världen, krig, klimatet och vår miljö….. Vi måste förstå att vi inte kan nå hur långt som helst när det gäller tillväxt, vi behöver stanna upp och vara nöjda, förstå att vårt sätt att leva inverkar på framtiden. Jag tänker på hur vi producerar, konsumerar, reser, hur allt ska gå snabbt, vara så enkelt – Jag undrar så hur långt vår utveckling kan gå innan världen tvingas dra i nödbromsen.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om jag lever om 30 år hoppas jag att jag kan känna sig trygg, med hur jag bor, med vilket stöd och vilken omsorg jag får. Jag hoppas att våra basala behov prioriteras i samhället: gemenskap, trygghet, utbildning, arbete och sysselsättning till alla efter förmåga. Att vi erbjuds god vård efter behov. Helt enkelt att vår välfärd bättre prioriterats, att ingen ska kunna ta ut vinster genom att bedriva skola, vård och omsorg.

Jag önskar att min son och dotter och deras barn, med sina olika behov och förmågor kan leva meningsfulla och trygga liv.

Jag skulle också önska att vi får tillåtelse att vara olika, att det mer accepteras att vara annorlunda, att man accepteras trots olika förmågor och funktionstillstånd. Jag vill och tror att alla, trots olikheter har en plats i samhället, att det finns en meningsfull sysselsättning för alla, att alla ska känna att de behövs.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag hoppas att miljöförstöring, global uppvärmning m.m. har kunnat stoppas i tid, men jag är tyvärr osäker om världen hanterar detta.

Även om vår välfärd och omsorg om varandra i Sverige om 150 år har förändrats och förbättrats är det trots allt avgörande att vi kan fortsätta leva på vår planet tillsammans. Inte bara i Sverige utan även i resten av världen.