Vår framtid

  • Annika Brink

Berättat av Annika Brink

Kvinna. Född 14 september 1965. Arbetslös. Stockholm.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag utbildade mig mellan 1999 och 2005 till gymnasielärare men efter bara några år i yrket blev jag sjuk av stressen som jobbet innebar. Sedan dess har jag valsat runt inom arbetsförmedlingens olika åtgärder. Ett tag hade jag vad som kallades Fas 3 praktik på några olika bokförlag.

Sedan fick vi ny regering och Fas 3 försvann och i flera år hade jag levt på aktivitetsstöd som det kallas när man är arbetslös. Det är ca 10 000 kr/mån. Jag har sökt i genomsnitt 6-8 jobb varje månad men ingen vill ha en tjock och stresskänslig tant som närmar sej sextio.

Allting har blivit dyrare. Jag har inte råd med ost på mackan längre. Ett månadskort tar 10% av min månadsinkomst. Tack och lov har jag en väldigt billig liten lägenhet så det är ju nåt att glädjas åt.

Jag känner mig ofta deprimerad och önskar att jag hade åldern inne för att få pension och bara veta att pengar rullar in automatiskt varje månad. Tyvärr är jag nästan tio år ifrån det.

Jag önskar det var lättare att få gå i förtidspension när man VET att det ändå inte finns nån arbetsplats som vill ha en.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Rasism och främlingsfientlighet har blivit rumsrent och folk, politiker och debbattörer, kan idag uttrycka sig på ett sätt som hade varit otänkbart för bara 10-15 år sedan. Det skrämmer mig. Empatilösheten.

Samtidigt har en gängkriminalitet vuxit upp som inte liknar nåt vi tidigare sett i Sverige. Polisen har svårt att hålla jämna steg och de sociala skyddsnät som skulle kunna fånga upp och stoppa nyrekrytering är sedan länge nedmonterad.

Dessutom är det illa ställt med stora världen. Nya krig blossar upp och gamla krig tar ny fart. Allt fler människor lever hela sina liv i flykt. Barn växer upp i flyktingläger.

Och över alltihop hänger klimathotet som ett mörkt moln. Extremväder har blivit det nya normala.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag önskar att det kom en ny våg av medvetenhet och omtänksamhet om medmänniskor och planeten i stort och smått. Att klokskap fick en renässans och att folk inte var så lättpåverkade av hatpropaganda och rena lögner.

Hoppet sägs ju vara det sista som lämnar människan men jag har inte mycket av den varan kvar tyvärr.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag har svårt att föreställa mig hur saker fungerar om 150 år med tanke på hur mycket som förändrats de senaste 150.

Kanske nya tekniska uppfinningar skapar helt nya förutsättningar för allt liv på planeten.

Kanske vore det bäst om mänskligheten fick dö ut. Vi är ändå inte annat än skadedjur här.

Publicerat

24 april 2024

Berättat av

Annika Brink

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00720

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 778 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 778 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!