Vår framtid

  • Dirk Jan Luiting

Berättat av Aviva Barczewska

Kvinna. Född 2 april 1969. Klimataktivist. Stockholm.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Ibland så känns det som om jag lever i en självmordssekt. Fastän vi vet att vår livsstil är ohållbar så rullar allt på som vanligt. Utanför huset står bensinbilarna parkerade. De är fortfarande normen, alla andra i gatuutrymmet anpassar sig efter dem. I köpcentret är det fullt med folk. Affärerna har rea. Folk köper sånt de egentligen inte behöver, utan en tanke på var och hur det produceras. På sociala medier postar vänner foton från flygresor till Grekland. Det är fortfarande norm att flyga nånstans på sommaren, fastän vi vet att våra flygresor står för en stor del av våra koldioxidutsläpp, i genomsnitt en ton per person och år. Jag följer klimatforskare på twitter som larmar om temperaturrekord långt över det förra. Varje dag är det en ovanlig väderhändelse nånstans. Jag känner en stor sorg över vart vi är på väg. Vår regering stoppar huvudet i sanden. De har monterat ner all klimatpolitik och ersatt det med subsidier till fossila bränslen. Allt fler människor förnekar klimatförändringarna, ju tydligare de blir, desto mer hårdnackade blir förnekarna. Det känns som att jag sitter fast i den här sekten. Allt skulle kännas nattsvart om det inte vore för att vi köpt en gård med plats att odla på. Jag litar inte på att det kommer att finnas mat till alla om 10 år. Redan nu säger de spanska odlarna att skörden kommer att bli 70% lägre pga torkan. Jag måste lära mig att odla grönsaker.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Ibland tänker jag att svenskarna är alldeles för bortskämda. De tar allt för givet och vägrar släppa på bekvämligheter och privilegier, inte ens när de vet vilka som får betala för dem. Våra barn kommer att betala för vår överkonsumtion med att själva leva i resursbrist. Våra barn kommer att växa upp med eskalerande klimatförändringar eftersom vi tyckte att det var viktigare att fortsätta använda gas, kol och olja och fossila bränslen än att ge dem en dräglig framtid att se fram emot. Många ungdomar jag möter är nihilister. De tror inte på en ljus framtid och jag kan förstå dem. Vi vuxna har svikit dem. Vi har även svikit alla de som lever i frontlinjen för klimatförändringarna. Om klimatförändringarna drabbade proportionellt, alltså de största utsläpparna mest, så skulle jag inte vara så förbannad. Det är orättvisan som gör mig förbannad. Och skammen i att vara en del av vuxenvärlden.

Vad vill jag förändra? Folks medvetande. Ansvarskänsla. Jag vill att fler tar ansvar. Jag vill att regeringen tar ansvar. Jag vill inte att ungdomarna ska vara så nihilistiska, jag vill att de ska ha ett liv att se fram emot.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år borde vi vara nere på nettonoll utsläpp om våra barn ska ha en chans till något annat än klimatkaos. Men vi har inte lyckats komma dit än eftersom våra ledare reagerade alldeles för sent och alldeles för lite. Vi har sedan länge mer än tillräckligt med prylar och kläder för all framtid. Om 30 år finns bilar bara finnas i glesbygd, för vi har inte resurser för elbilar till alla. Om 30 år har vi matbrist. Sydeuropa har temperaturer som omöjliggör odling. Vädret har blivit alldeles för oförutsägbart i resten av Europa. Vi har påverkat både jetströmmarna och golfströmmen, i princip alla vädersystem är satta ur spår. I Sverige regnar det nästan hela tiden och det har blivit kyligare. Samtidigt har vi stora flyktingströmmar från alla de områden där torka och över 50 grader har blivit normalt. Det är länge sen vi hade hade fisk. Eftersom vi vägrade ställa om vårt skogsbruk har vi en artfattigdom och känslighet för storm och skadedjur. Om 30 år har vårt ekonomiska system kollapsat. Folk kan för sina liv inte förstå hur vi kunde tro på evig tillväxt. Alla klarar sig bäst de kan. Alla klarar sig på mindre. Kanske har de upptäckt att allt det vi trodde var rikedom var en tom chimär. Kanske bryr sig de om varandra istället. Om 30 år har oljebolagen åtalats för brott mot mänskligheten men det är för sent. De som tjänade pengar och spred desinformation om klimatförändringarna på 80- 90- och 00-talet dog rika av ålderdom.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte mänskligheten är kvar om 150 år. Vi har satt igång alldeles för många tröskeleffekter. Vi har inga planer för att hålla oss under en 2,7 graders ökning och är egentligen på väg mot 4. Och frågan är om vi underskattar de tröskeleffekter som finns. Vad händer när polerna har smält? Vad händer när haven slutar att absorbera koldioxid och värme? Vad händer när permafrosten släpper och tundran släpper ut all metangas? När Amazonas släpper ut istället för att binda koldioxid? När våra skogar gör detsamma? Jag kan inte tänka på framtiden utan att känna sorg. Vi tar kål på oss själva och drar med oss ekosystemen i fallet. Det känns falskt att fantisera ihop en önskevärld. Vi är redan för många idag som lurar oss själva och stoppar huvudet i sanden.

Publicerat

23 augusti 2023

Berättat av

Aviva Barczewska

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00506

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 778 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 778 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!