Berättat av Cris
Kvinna. Elevcoach. Oskarshamn.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Jag är en person som bytt arbete ett flertal gånger genom livet så jag önskar en arbetsmarknad o ett synsätt som bejakar det mer.
Jag har min mor på en serviceboende och hon har det bra men jag har en viss oro för hur jag kommer bli omhändertagen då jag har behov av det, när jag är gammal. Det känns som om det finns en förväntan att jag o de i min ålder ska klara oss själva.
Många av oss kommer bli fattigpensionärer då det pensionssystem vi litade på plötsligt inte fanns utan ett nytt o för oss sämre system gällde. Och detta utan att vi blev kompenserade för det. Jag ser fram mot ett långt arbetsliv både av tvång men oxå gör jag älskar att jobba o möta människor.
Jag är en i grunden positiv människa, jag lever i nuet och njuter av det jag har här och nu.
Efter en separation-15 tog jag ett år till att tänka igenom o planera det jag vill med resten av mitt liv. Vem denna 50- åriga människa var o ville vara. Vart hon skulle o hur hon ville ordna ditt liv. Vilka saker på min bucketlist som var viktigast och skulle prioritera. Jag har sedan steg för steg gått den väg jag stakade ut, ibland gått lite vilse men alltid kommit framåt.
Jag försöker vara så miljömedveten jag kan, mina barn bannar mig om jag fuskar. Har inget utsvävat liv förutom att jag kör mc. Jag bor i lägenhet o hos särbo på landet i hus, vilket ger den bästa av världar. Jag älskar mitt jobb som elevcoach men har en oro för de barn som växer upp. De är så förvirrade, saknar vuxenstöd o alldeles för hämndlystna.
När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Egoismens utbredning både här i Sverige och i världen oroar. ”Alla män” ( slog ihop dom som grupp nu..) som verkar besatta av makt och att styra över andra. Jag trodde att vi var på väg åt rätt håll och hade kommit längre… men jag är djupt besviken på krig, nedtryckande av kvinnor, miljöförnekandet, överkonsumtion, maktmissbruk osv osv.
Vart finns samhällsengagemanget, empatin, lojaliteten, osjälviskheten, mm.
IA kan bli något bra om det används klokt men i fel händer en katastrof, vilket oroar då det finns många ”fel händer” i världen just nu.
Jag hoppas vi kommer nyttja det kärnkraftbränsle vi redan har startat upp ytterligare gånger med ny teknik (Den finns redan )
Men min oro är o störst för mig själv utan för mina barnbarns liv. Hur kommer det gestalta sig, kommer de ha frihet, friskt vatten o fria val att bygga sina liv ….
Jag vill se ett Eu som fokuserar mer på fred, miljö och framtidsfokus o mindre på ländernas egna små egenheter såsom hur grönsaker ska se ut, maträtter heta och hur folk arbetar.
Jag vill ha ett starkare FN utan säkerhetsråd som inte fungerar.
Vi går nu oxå med i Nato men jag hade nog hellre sett ett starkare samarbete här i Norden kring våra specifika frågor om både fred, miljö och liv. Och mindre av både Nato o EU.
Vi måste oxå bli bättre på att ta emot de som kommer som flyktingar. Ge bra info och förklara tydligare vilka förväntningar vi har. Processen måste snabbas upp, ingen ska behöva vänta i åratal.
Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?
Jag önskar ett starkt Norden med öppna gränser. Ett öppet och vidsynt samhälle där olikheter bekräftas o ges utrymme. Där vi alla bistår med det vi kan = Alla behövs. Att vi hittade lagom när det gäller konsumtion o självförverkligande och den miljö vi verkar i.
Jag hoppas vi hittat ny teknik för energi. Utan den miljöpåverkan vi har idag.
Jag hoppas människor hittat att leva i samklang o acceptans utan aggressioner o hat. Att vi hittar sätt att ta tillvara jordens resurser utan att utarma den.
Kanske ett utopiskt sätt att se på framtiden men det enda som behåller hoppet vilket vi lever av idag.
Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?
2173. 150 år framåt då vill jag först tänka 150 år bakåt. Det blir 1873. Hur var livet då ..? Depressionen startade, det var krig både här och där i världen, det användes slavar, fartyg sjönk, Bofors bildades (vapentillverkning), kvinnorörelsen hade börjat spira, strejker ledde fram mot fackförbunden mm mm. Det var fattigt på en helt annan nivå och stor skillnad mellan människor. Det var liten frihet i tanke och livsval.
Idag har vi kommit så mycket längre = 2023. Kommer den utvecklingen fortgå? Kommer människan vara ännu mer tolerant mot olikheter, mer givmild, mer empatisk, mindre krigisk, mindre girig? Kommer vi leva mer jämlikt och mer harmoniskt ..? Ja varför inte. Vi har ju kommit hit där vi är idag. Då finns hopp om fortsatt utveckling i rätt riktning.
Jag tror på tekniska inovationer som räddar vår vackra jord och de tillgångar den har. Tror människan kommer hitta framåt mot mer godhet och givmildhet, mer lugn och samspel med andra.
Vi har kommit så långt och vi kan komma längre. Jag tror på människan och framtiden.
Publicerat
8 maj 2023
Berättat av
Cris
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00382
Gör som 803 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 803 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?