Berättat av Elisabeth

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag har börjat äta mindre kött utan att egentligen tänka så mycket på det. Bara en preferens. Och så tycker jag om djur. Vi blir allt fler som gör det av många olika skäl. Det är fint.

Jag cyklar mycket och i Stockholm åker jag buss och tunnelbana. Min bil har jag i Skåne och använder på helgerna för att besöka vänner eller åka ut i naturen och skåda fågel. Mellan Lund och Stockholm åker jag alltid tåg. Jag gillar att resa, så det är bra och viktigt att det fungerar. Jag skulle bara önska att tågen var lite punktligare. Att ”gå som tåget” är inte längre någon komplimang.

Jag bor nära bra affärer och handlar fortfarande där och inte på nätet annat än i nödfall. Det uppstår nästan alltid något kortare samtal eller något jag kan hjälpa någon med.

Biblioteket och kyrkan är de vanligaste platser jag besöker, liksom museer och utställningar. Förutom vänner. Shopping ägnar jag mig inte åt och heller inte spel på nätet.

Det jag borde ha dåligt samvete för är att jag minst en gång om året, ibland fler, flyger riktigt långt för att besöka helt andra världar och delta i fågelskådningsresor. Det har blivit viktigare ju äldre jag blir och jag kan bara hoppas att det fossilfria bränslet kommer snart.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Klimatet är och förblir det viktigaste. Utan en beboelig jord hjälper inte ens fred på jorden. Men nog borde vi ha lärt oss att konflikter ska lösas genom förhandlingar, inte med vapen. Och nog borde det finnas tillräckligt med kloka människor för att hålla de värsta våldsverkarna borta från centrala politiska positioner.

Sverige förefaller mig fortfarande vara ett rätt vänligt land och jag hoppas att vi kan bevara det så. Eller återskapa det. Öppenhet har så många fördelar.

Samhörigheten med Norge tycks fortfarande självklar, med Danmark kanske mest i södra Sverige, men Finland behöver vi tänka mer på. Vi har minst 600 år av gemensam historia och många talar fortfarande svenska, men kanske inte så länge till.

Semesterresor till andra delar av världen har verkligen fått många att känna djupt för människor och platser som finns långt bort. Det är viktigt som en motvikt med enfaldig nationalism.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag önskar mig tillbaka till Paradiset – till Edens lustgård – men inte av religiösa skäl, utan för vårt förhållande till djuren, naturen och fåglarna. Alla människors tycks bli lyckliga av våren, blommorna, grönskan och fågelkvittret. Eller av höstens färger, den klara luften och en lurvig hund. Eller av att sitta med en spinnande katt i famnen medan stora vita snöflingor sveper in landskapet utanför fönstret. Det kan räcka att se tornseglarnas siluetter mot himlen och höra deras överjordiska svirrande. De flesta blir gladare och snällare om sommaren, eller bara om solen skiner. En grön skog sänker blodtrycket. Ändå tycks vi inte inse hur viktigt det är. Ifall vi bara ville så skulle vi kunna göra så mycket mer för miljön och klimatet – och därmed för oss själva och alla andra. Jag önskar att vi gjorde det. Någon viktigare önskan har jag inte. Men kanske behövs det mer fred på jorden för att det ska bli möjligt.

Fossilfritt bränsle och lättare och billigare sätt att resa långt på jorden skulle jag önska oss. Till Mars eller månen behöver jag inte komma, men kanske vore det fint att se jorden från rymden.

Jag hoppas att nätet kommer att finnas kvar, utvecklas och vara så fritt som möjligt – så att det kan erbjuda kontakter och undervisning i otillgängliga eller fattiga delar av världen.

Jag hoppas att variation kommer att uppfattas positivt. Att folk är olika och tänker olika ger oss alla en möjlighet att samtala, förundras, diskutera och utvecklas.

Den djupa fattigdomen som leder till hunger, törst och sjukdom måste avskaffas.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Den framtid jag önskar mig för år 2173 är helt annorlunda än hur jag föreställer mig att den närmaste framtiden kommer att bli.

Den djupa fattigdom som leder till hunger, törst och sjukdom är äntligen avskaffad och folk väljer att leva på mycket olika sätt. En del uppfinner ständigt nya dataspel och konsumtionsvaror, andra lever enkelt nära naturen som nu återhämtat sig. Några arter har vi återskapat med genteknik och därefter lever vi i harmoni med djur och natur.

Solceller,och fossilfritt bränsle har vi fått. Vi har alla tillgång till transportmedel, även privata, både likt bilar och små flygplan, men de ser helt annorlunda och mycket vackrare ut.

Skillnaderna mellan fattiga och rika, öst och väst, syd och nord finns kvar, men är inte längre skrämmande. Den vapenskramlande machokulturen har vi helt lämnat bakom oss. Vi kan åter resa fritt i världen och skapa kontakter jorden runt. Politiken präglas av demokratiska ideal och internationell utblick. Religionerna visar sina utopiska och försonliga sidor och bidrar som alltid med drömmar och idéer, konst och musik.