Vår framtid

Berättat av Elisabeth Stridh

Kvinna. Född 20 februari 1959. Pensionär. Trollhättan.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

För att kunna berätta om hur jag har det nu vill jag först berätta om bakgrunden.

Jag föddes 1959 i Trollhättan. Vi bodde på en bondgård där det var utedass och det fanns endast kallvatten indraget. Badade gjorde vi i en zinkbalja på köksgolvet.

Vi hade järnspis i köket och kakelugnar i rummen.

1964 gjordes en renovering av både huset och ladugård/stall. Då hade mina föräldrar bott där i tio år. Nu fick vi in alla bekvämligheter.

Mina föräldrar var båda födda på landet, på bondgårdar.

Pappa föddes under Första Världskriget och var soldat ( kavallerist) under Andra Världskriget, de låg vid Kornsjö och bevakade gränsen. Mamma var 12 år yngre och var barn/tonåring under Andra Världskriget. De berättade ofta om olika händelser och om matkuponger med tansonering mm.

De var mycket stolta över att ha kunnat köpt sin gård.

(Gården Ladugårdsbyn tvångsköptes dock och revs 1986 och fick då ge plats åt Överby Köpcentrum med COOP i spetsen.)

Vi gick i skolan från åk 1-3 i Strömslund. Vi lantisar bussades dit. Sedan delades klasserna upp och vi som bodde åt mitt håll fick åka in till stan, till Polhemsskolan och börja åk 4.

De gjorde 8 klasser till 6 st. Man fick vara 20 st elever i åk 1-3, 25 elever i åk 4-6 och 30 st i åk 7-9. Strömslundsskolan och Polhemsskolan var ett rektorsområde.

(Polhemsskolan är nu riven och Högskolan Väst byggdes på platsen i centrala Trollhättan.)

Där gick jag till åk 9. Efter det följde gymnasiet i Trollhättan och efter det ett år med förberedande slöjdutbildning på Stenebyskolan i Dalsland, i Dals Långed.

Sedan efter några års jobb på ålderdomshemmet Källstorpsgården i Thn, i köket där, började jag på Textillärarlinjen på IHU i Göteborg.

Vi var 1100 sökande till 110 platser i hela landet. Det var en populär utbildning och svårt att komma in. Det var populärt att läsa till lärare.

Man läste ett ämne i tre år, 1982-1985 var mina studieår, vi blev behöriga att undervisa åk 1- gy/vuxenutbildning.

1985-2022 har jag sedan arbetat som lärare i textilslöjd. Ett yrkesval jag inte ångrar då jag har fått arbeta med mitt livs stora intresse och många härliga elever.

Läste även till ämnet matematik under 1990-talet så har då undervisat i två ämnen, främst på högstadiet. Där trivdes jag bäst.

I augusti 2022 gick jag i pension. Nu ägnar jag mig åt mitt stora intresse, det textila hantverket,.

2018 kom jag med i Handkraft, Trollhättan, en butik och galleri för hantverk och konst.

Där jobbar man några dagar/ månad och mitt hantverk är främst stickning, virkning och sömnad, det utövar jag hemma så att jag har något att sälja i butiken. Vi är ca 20 medlemmar dom driver Handkraft.

1983 träffade jag min sambo. Vi har fått två härliga döttrar tillsammans och 2 barnbarn hittills. Vi bor på landet i en villa vi byggde 1990. Vi äger dessutom 3 bilar.

Vi är båda pensionärer numera. Pensionen motsvarar ca hälften av vår tidigare lön.

Genom att leva enkelt och tack vare att vi sparat pengar klarar vi oss bra.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Utifrån hur vi utvecklat samhälle och teknik måste jag skriva att det gått framåt.

Från att allt var handskrivet t.ex. till att allt skrivs på dator. Vi kan sköta alla bankaffärer via vår mobiltelefon t.ex.

Vad gäller kommunikationer så går endast skolbussarna här där vi bor, ca 1 mil från centrum. Vi använder våra bilar. De går på 95-oktanig bensin. Vår SAAB ( köptes 2011 när SAAB la ner) går även på etanol.

Det jag önskar förändra är att det finns främlingsfientlighet i vissa kretsar. SD har tagit stor del av rösterna i valet 2022.

Gängkriminalitetn med skjutningat och sprängningar är ett annat problem i samhället.

Slutar ”Svensson” och ”Fina familjen” att knarka kanske vi kan få bort dem.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Det man önskar mest nu är att kriget i Ukraina slutar, att Putin ger sig och lägger ner vapen.

Vi önskar att det inte utvecklas till ett nytt världskrig.

Ytterligare önskningar är att vi ska kunna ta hand om våra barn på ett bra sätt i framtiden, att föräldrar inte ska behöva stressa så mycket med sina barn. Barnen är vår framtid.

Kanske använder alla självkörande bilar om 30 år.

Men självskötande barn kan vi aldrig få. Man måste ta hand om barn och lära dem om livet genom att vara en bra förebild.

Jag tycker att vi har ett bra land och min önskan är att människor kan fortsätta att bo här i fred och frihet.

Vi blir lätt bortskämda och gnäller över småsaker men vi måste ändå vara tacksamma över all trygghet vi har i samhället med skola, sjukvård, polis och rättsväsendet som oftast fungerar. Hoppas att framtida medborgare får fortsätta att känna så.

För egen del hoppas jag att vi får hålla oss pigga och friska även som pensionärer. Det bästa är att man gör precis det man vill.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Om 150 år…

Man pratar om resor till Mars, kanske blir det av..

Om världen får fred så kan mänsklgheten utvecklas mycket. Man kan samarbeta inom teknikutveckling, energiförsörjning, miljöarbete mm.

Kanske kan hantverk/ praktiskt arbete höjas till högre status? Om det är brist på skickliga utövare kan de bli värdefulla.

Önskar allt gott till framtiden!

Publicerat

28 mars 2023

Berättat av

Elisabeth

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00250

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 670 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 670 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!