Berättat av Elsa Lundström

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag har en otroligt stöttande familj som samtidigt är öppen för diskussion och andra perspektiv. Däremot tycker jag att alldeles för många runt om mig saknar just den förmågan: att lyssna och vara öppen. Jag träffar allt fler i skolan och runt om mig som är totalt inskränkta och ovilliga att vidga sina vyer. Det handlar inte om att lära sig allt som går att lära sig, utan att kunna lyssna på någon trots att dess åsikter är obekväma. Ett stort problem idag anser jag är att man blundar åt det som är jobbigt. Det är svårt att diskutera känsliga ämnen, vilket gör att vi alla fastnar i vår egen värld eftersom väldigt få vill kliva ut ur den. Jag stöter på just det hela tiden, och finner det otroligt frustrerande. Jag skulle vilja förbättra det genom att uppmuntra till diskussion och att lyssna, vilket är svårt, men oftast möjligt i mindre grupper med kompisar, som förhoppningsvis och så småningom, gör samma sak till sina vänner.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Vi i Sverige är otroligt priviligierade, med gratis sjukvård, utbildning och ett väldigt brett välfärdssystem med bidrag och skyddsnät. Det finns dock flera saker jag skulle vilja förändra. Det första jag kom att tänka på var allt förtryck och diskriminering. Inte bara i Sverige där det tredje största partiet är ett öppet rasistiskt sådant, utan även i resten av världen. Sexism, homofobi, transfobi, rasism, xenofobi, och de stora klasskillnaderna. De återfinns i hela världen, och i flera länder går vi dessutom bakåt i tiden. Inte minst i USA, där abortlagarna har anfallits och homofobin men kanske mest transfobin härjar som en epidemi i hela landet.

Skulle kunna skriva om att vi ska rädda vår planet och minska konsumtion eller liknande, men sanningen är att vi inte kommer kunna göra det om stora delar av världen förtrycks. Vi behöver stå enade, och det går inte i den nuvarande världens samhällen och system.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag hoppas att kommande generationer kommer kunna bryta sig ur den digitaliserade värld som de har uppväxt i. Jag är dock rädd för att den kommer att leda till ett mer individualiserat samhälle där det enda fokuset ligger på en själv. Jag är rädd för att empatin kommer att minska, och samhället kommer förvandlas till ett sådant som bygger på teknologi istället för människor.

Jag hoppas innerligt att vi kan vända på det och istället kunna lära de kommande generationerna ett samspel mellan användningen av teknologi, och användningen av den mänskliga kommunikationen och empatin.

Mitt eget liv hoppas jag innehåller en känsla av säkerhet och lättnad. Som homosexuell så lever jag med den konstanta medvetenheten om omvärldens homofobi. Jag har tur som har stöttande vänner och familj, men det känns ibland hopplöst. Jag hoppas att framtiden ser ljusare ut.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Det jag hoppas på och det jag tror skiljer sig åt. Jag hoppas likt den tidigare frågan att världen blir mer jämlik och rättvis. Jag hoppas att människor kan leva fritt som de är, samt att de ekonomiska klyftorna har utjämnats. Men jag tror att fler människor kommer att bli arbetslösa. Den kapitalistiska världen vi lever i har ett stort krav på produktion, och AI kommer förmodligen att ersätta flera yrken. Jag tror även, som jag nämnt innan, att samhället kommer att bli mer individualistiskt och att mänsklig interaktion kommer att minskas.