Vår framtid

Berättat av En trots allt tacksam

Kvinna. Född 15 april 1979. Lärare/författare. Lund.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det liv jag lever just nu är mycket lyckligt, eftersom jag har det jag behöver och mer därtill. Jag bor i ett område där miljömedvetenheten är relativt stort och främlingsfientligheten låg. I vårt lilla hörn av världen växer rosor, jordgubbar och vår omplaceringshund kan sträcka ut sig på gräset. Hunden blev misshadlad av människor i början av sitt liv. Jag och min fru är båda veganer för djurens skull, och det är en sorts religion. Det går inte att leva och vilja ickevåld och samtidigt äta djur. Det är ett dissociativt åskådningssystem som tyvärr ingår i vår kultur. Det är sådan jag ser människan: en störd varelse som gör andra illa. I synnerhet menar jag mannen. I plural, när det kommer till individen ser jag något gott i alla. Nästan.

Jag har som nämnt en fru och är själv från en språklig minoritet som inte alltid fått tillgång till undervisning och intellektuell stimulering. Att vi idag kan leva tillsammans och öppet är tack vare två stora rörelsers kamp. Slumpen, tiden och historien har fört oss tillsammans och det är vi oerhört tacksamma för. Det är också en lättnad att vi inte har någon önskan om barn för det hade gett oss oerhörd ångest.

Vi lever bilfritt och reser absolut inte med flyg eller något annat utsugande sätt. Det har jag tyvärr gjort tidigare i livet. Turism är ofta en sorts kolonialism, dessutom.

96 procent av alla däggdjur består numera av oss och de djur vi föder upp för att plågsamt döda eller utnyttja för vår skull.

Och det dolk runt omkring oss pratar om är att vi inte ska behöva skämmas för att vi äter biff på en varm strand. Det säger allt om den privilegierade människan.

Hemma, i naturen och till stora delar i arbetet, mår vi bra. I samhället gör vi inte det.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Vi kan inte fortsätta att leva på det vis vi gör idag. Det är faktum och jag kan inte räkna upp alla fakta här; det skulle bli en annan sorts text. Men jag tänker att vi behöver drastiska förändringar i livsstilen. För klimatet, och för kommande generationers skull. Jag har börjatr med mig själv och kan därför säga åt andra att de inte kan leva så som de gör. Det gör jag inte obedd, sådana är våra normer, men vill någon ha hjälp med att lätta samvetet kring köttätande, en semesterresa eller klädköp, då svarar jag.

Migrationen är idag en beteckning på ett problem, snarare än en förståelse för mänskliga rörelser på grund av katastrofer, krig, och fattigdom. Det är ett allt mindre humant samhälle vi lever i och det oroar mig mycket.

Gröna lösningar och teorier finns.

När det gäller människans villkor kommer vi att fortsätta att drabbas av våra egna beslut, eller rättare sagt de beslut den privilegierade eliten tar.

Jag önskar så mycket, jag har hopp om så litet.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Det är som dikten världens gång:

Havet välte, stormen ven,

vågorna rullade asklikt grå.

”En man är vräkt över bord, kapten!”

Jaså.

”Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!”

Havet välte, stormen ven.

”Ännu kan en lina den arme nå!”

Jaså

Vågorna rullade asklikt grå.

”Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!”

Jaså.

Havet välte, stormen ven.

Gustaf Fröding

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Vad jag vill? Det är att människan försvinner och jorden får läkas.

Publicerat

30 maj 2023

Berättat av

En trots allt tacksam

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00450

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 778 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 778 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!