-
Lars Olsson
Berättat av Esther Hansen
Kvinna. Född 26 maj 1949. Pensionär. Södertälje.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Jag har under året ägnat mig åt en form av ” dö-städning” genom att sälja min lägenhet och köpa en mindre. Jag har gjort mig av med hälften av mitt ”bohag”. Det har medfört ett tungt sorgearbete och jag har därmed också upplevt att såväl min fysiska som intellektuella förmåga har krympt. Det medför i sin tur en ökat personlig oro för framtiden.
De senaste årens politiska utveckling oroar mig i mycket hög grad som jag inte känner jag kan påverka. Viss tröst hämtar jag ur min kunskap om att det tillhör det normala åldrandet att uppleva att allt var bättre för.
Jag har hela mitt liv levt mycket sparsamt och behöver därför inte oroa mig för min ekonomi just nu. Men mina marginaler är små.
”Äldrevården” hoppas jag slippa behöva. Som så många andra upplever jag den som varande förfärlig och fruktar det kommer bli sämre framöver.
Jag klarar fortfarande att följa med i den digitala utvecklingen med det som berör mig. Så länge jag kan det, upplever jag det som en stor förbättring och förenkling av mitt liv. Det har knutit ihop min privata värld eftersom jag nu har en nära och god kontakt med människor från alla mina disparata liv.
När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Mitt eget liv i Sverige fungerar bra.
Men med stigande ålder upplever jag att den politiska utvecklingen har förändrats så fruktansvärt till det sämre. Fram för allt i Sverige. Har fortfarande kvar den positiva tron på utvecklingen i världen i stort som förmedlades av Hans Rosling.
Känslomässigt upplever jag att Sverige nu har ockuperats av USA.
Sjukvården fungerar bäst om jag behöver den så lite som möjligt.
Energiförsörjning fungerar för mig personligen, men är helt klart ett orosmoment.
Jag följer med i politiken och använder min rösträtt vid alla givna tillfällen.
Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?
Som den 75-åring jag är oroar jag mig för den politiska försämring i Sverige. Men hoppas innerligt vi kan hejda den, vända den.
Klimatet är naturligtvis den viktigaste frågan. Det har gått så rasande fort. Fågelsången har glesnat som följd av att insekterna försvunnit…
Jag levde under extremt fattiga kår några år i tidig barndom som gett mig skador på skelett och nervsystem. Men därifrån har mitt liv hittills blivit lite bättre hela tiden. Jag känner stor tacksamhet för det liv jag haft.
Men jag oroar mig mycket för mina barn och barnbarn och alla andra ungdomars framtid i Sverige. Fast jag vill så klart att de skall få uppleva sådant som gjort mitt eget liv så rikt: kärlek, vänskaper, solidaritet och samhörighet med människor och natur.
Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?
Det vet jag inte alls.
Publicerat
26 april 2024
Berättat av
Esther Hansen
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00736
Berättelsens position
Se alla berättelser på kartaIf you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.
Gör som 740 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 740 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?