Vår framtid

Berättat av Heléne

Kvinna. Född 20 november 1958. Sjukskriven. Johanneshov.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

64 år, född i det som idag heter Sapmi, boende i Sveriges huvudstad, Stockholm, sedan 1986. Bor i en hyreslägenhet med fyra rum strax söder om staden. Genom mitt köksfönster ser jag ekar och tallar, rådjur, harar, fåglar av många arter, ekorrar. Det är jag oerhört tacksam för. Området är byggt på slutet av 1940-talet, början av -50 och det är nära till Nacka naturreservat – något som också det uppskattas. Bara något hundratal meter från bostaden finns ”Nytorps gärde” med fina promenadstråk, fornlämningar och en utomhusbassäng som används mycket flitigt av närboende till gärdet. Förr fanns på gärdet mängder av kolonilotter och gamla äppelträd står till en del kvar.

Det är nära till mycket; till innerstan tar det ca 15 minuter med tunnelbanan, till Globen, eller som den nu heter; Avicci Arena, tar det ca 15 minuter att promenera. Små centrum, såsom Dalen, Björkhagen, Hammarbyhöjden och Kärrtorp ligger även det inom 10-15 minuters gångväg. Och till Farsta åker vi med tunnelbanan på ca 9 minuter. Ytterligare en tunnelbanestation; Farsta strand; och där kan vi byta till pendeltåg som tar oss ända till Nynäshamn. Behöver jag vård så går jag till Dalens vårdcentral på 10 minuter. Detta, närheten till mycket, är något jag uppskattar mycket. Vi bor inte ”mitt i smeten” och kan ändå nå det vi önskar på kort tid.

Området jag bor i är lugnt. Här bor en blandning av människor – gamla, unga, barnfamiljer, människor från andra ursprungskulturer. I och med att jag och några till har engagerat oss i en lokal hyresgästförening så har vi kunnat fixa till och öppna en kvarterslokal i vårt bostadsområde. Där är alla välkomna att mötas under enkla former; vi spelar pingis, odlar, fikar, hantverkar m.m.

I övrigt i samtiden kan jag väl uppskatta att det, trots att det blåser iskalla fascistvindar, finns människor som står för OCH visar andra värden; solidaritet, medmänsklighet och inkluderande. Ibland kan jag känna total hopplöshet i det som sker, både i Sverige och i omvärlden – där de iskalla vindarna får/tar sådan plats. Ibland känner jag också hopp, då jag märker de individer som står för varma värderingar. Och – jag uppskattar även de som idogt kämpar för att vi ska se till vår miljö. Greta Thunberg, t.ex. Hon och hennes ”Fridays for Future” inger stort hopp om att förnuftet till slut ska segra – vilket i den korta förlängningen (vi har inte så mycket tid på oss innan det är för sent), gör så att människan överlever. Jag bidrar med det lilla jag kan, sjukskriven som jag är, på mitt femte år.

Ännu en del att vara tacksam för – vårt försäkringssystem, som ännu (åtminstone i vissa fall) fungerar. Så mycket jag fått under åren som gått; rehabiliteringsinsatser av olika slag och olika grad. Två olika program syftande till personer med värk och personer med utmattning, medicinsk yoga, annan mjuk, fysisk träningsform i grupp, möten med fysioterapeuter, bassängträning (allt inom högkostnadsskyddet inom vården) och nu, sedan oktober 2022, ingår jag i ”Aktivitetsplatsen” där jag får yoga (igen), Kreativt skrivande (digitalt) och kreativt skapande. Dessa insatser kostar ingenting. Till hösten siktar vi på arbetsträning.

Kultur, i skiftande form, är något jag inte kan se oss utan. Det finns krafter som önskar utarma den breda kulturen vi har – och jag hoppas innerligt att den överlever, trots de hårda angreppen. Kulturen; teater, konst i alla former, musik i alla former, skrivande; dikter, poesi, romaner, biografier m.m; muséer… allt, vi kan tänka oss – som ”bara finns där” idag. Tänk om det skulle försvinna. Så fattigt livet skulle bli!

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag har sett en teckningsserie på Instagram. En stiliserad människa som tar sig från grottstadiet till… avgrunden, genom allt det vi gör mot naturen och oss själva. Pengar är det som är viktigast, vilket får konsekvenser i ALLT. Vi förstör vår egen natur och vår egen miljö genom att skövla skogar, bygga fyrfiliga motorvägar genom våra städer (kanske även 6-filiga), genom att sällan och aldrig ta hänsyn – till oss som ras. Eller andra raser. För så många är det enda som gäller, att tjäna pengar och då kan en inte ta hänsyn till något annat. Vi förgiftar vattendrag, vi dämmer upp dammar, vi slänger skräp där vi står, vi spyr ut avgaser från fordon och från fabriker…. listan kan göras oändlig. Av galenskap.

Jag tycker att människan är galen. En del påstår att vi är den intelligentaste varelsen på jorden. Det betvivlar jag mycket starkt. Min ena systerson sa när han var liten (jag citerar min syster, tillika hans mamma): ”Vet du mamma, när jag var liten så trodde jag att 10 procent av människorna var tokiga och resten kloka – men vet, du, jag tror det är tvärtom, faktiskt.” Jag är benägen att hålla med.

Vi är så fast i vårt tänkande kring pengar och att tjäna dem, så vi kan inte tänka längre. Vi som ras har ett mycket snävt perspektiv, som också verkar bli vår undergång. Så hur smart är det??

Idag, i Sverige och i många andra länder, styr det ekonomiska vårt tänkande. Vi tänker på detta FÖRST. Sen kan vi möjligen ta in andra aspekter – men det största och viktigaste är att vi tjänar pengar. Både på individnivå och på samhällsnivå. INGENTING kommer undan denna första och viktigaste regel; ”hur gör vi detta mest lönsamt?” Det gäller transporter, vård, utbildning, försäkringssystem (allt som görs för att människan INTE ska kunna ta del av det gemensamma), miljö, energiförsörjning….

Och ”vi” räknar på ett BNP för att visa hur vi står oss mot omvärlden. Alltså BRUTTNATIONALPRODUKT. Det vill säga: det ekonomiska värdet på alla varor och tjänster. Det säger allt.

Det finns, mig veterligen, ett enda land i världen som mäter annorlunda – man mäter GNH = Gross National Happiness – ett mått på det kollektiva välbefinnandet i nationen. Tänk om det tankesättet finge spridas…

I övrigt om världen idag – det är ojämlikt och orättvist. Den ekonomiska fördelningen är oerhört orättvis. Ca 700 miljoner människor lever i extrem fattigdom. Den procent av jordens befolkning som är rikast har tillsammans mer än dubbelt så stor förmögenhet som 6,9 miljarder människor (uppgifter från Svt 21 jan 2020). Alltså: 1 % av jordens befolkning har dubbelt så mycket som resten av hela jordens befolkning. Det här är helt absurt! Och – i alla tragiska krig, miljökatastrofer och annat elände (som skapas av oss människor) är det vi andra, de 99% som ska samla ihop pengar till de drabbade…. vi ska ge. Gör vi inte det så skapas det lätt dåliga samveten genom att ständigt, via olika medier, visa katastroferna med tillgängliga kanaler för att skänka. Ur led är tiden.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Ja, det är inte lätt att ta sig ur de dystopiska tankegångar som väckts i de två föregående frågeställningarna… Om 30 år… alltså år 2053 – finns jag själv då så är det nog ett mirakel. Jag skulle det året fylla 95 – jag har föga förhoppningar om att leva då.

Mina barn skulle vara, om de lever, 73, 72 och 59 år. Svindlande tanke… Mina nuvarande barnbarn skulle vara, om de lever, 43 och 32. Ännu mer svindlande tankar.

Jag önskar av hela mitt hjärta att världen har ställt om, eller håller på att ställa om, till en mer vänlig värld. Vänlig mot oss själva och varandra, vänlig mot djur och natur, vänlig mot miljön runt omkring oss.

Jag önskar att människan nu tänker långsiktigt, gärna som t.ex. samerna – för 7 generationer framåt.

Jag önskar att vi har ett annat system än det ekonomiska banksystem vi har idag – där livets värden får räknas i annat än pengar. Där resurserna inte kan/får samlas i stora, svindlande högar hos ett fåtal – utan fördelas jämnt över alla levande varelser på jorden. Jag skulle föredra ett system utan pengar, ett system där människan inte värderas av sin kapacitet att arbeta (för någon annan, oftast).

Jag önskar att världen svämmar över av kultur, där massor av människor får ägna sig åt egen kreativitet och får dela den med andra.

Om jag är ”realist” (vad det nu egentligen är) så tror jag inte att min önskevärld kan skapas på endast 30 år. Snarare bör denna text ligga under nästa fråga – hur ser världen ut om 150 år…

Men – önska kan jag!

Jag tänker att en bra grej skulle kunna vara att satsa mer på generationsboenden; att bygga nya områden, eller göra om ”gamla” till gårdar där man lever tillsammans i flera generationer. Att man hjälps åt med det vardagliga, att man delar med sig av sina upplevelser och erfarenheter/kunskaper. Där alla kan ta del av varandras förmågor. Snickra, sjunga, baka, måla tavlor, laga god och näringsrik mat… Där man kan odla mycket av det man äter, växthus borde vara en självklarhet vid varje gård. Stora produktioner av allehanda mat finns inte längre. Och ingen behöver tänka på ekonomisk vinning – alla har lika. Vi delar. Vi är generösa. Vi är omtänksamma. Vi är inkluderande.

Jag undrar om människan klarar det…

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

150 år.

6 generationer. En färre än det som vanligen räknas med hos våra urbefolkningar över världen.

För att tänka i de banorna tror jag att vi behöver stanna upp. Verkligen stanna upp, andas och känna efter vad som är viktigt. Hur ser våra urbefolkningar på planering och tankegångar för 7 generationer? Plötsligt inser jag att det är rätt svårt att tänka så långt…

Vi behöver i vart fall tänka på de naturresurser vi delar på – hur vi ska få dem att räcka till. Rent vatten, ren luft, bevara en mångfald hos djur och natur. Skapa en helt rättvis fördelning av de resurser som finns. Så när vi är framme vid år 2173 så är också framme vid detta.

Jag hoppas att människans ritade gränser är utsuddade. Vi lever alla på samma jordklot – ingen är bättre eller sämre, vi är alla likvärdiga varelser och alla ska behandlas med respekt och värdighet – människor, djur och växter.

Generationsboenden är det naturliga.

Vi skapar allt möjligt via vår naturliga kreativitet.

Miljöförstöring finns endast kvar som ett beskrivande ord för historien.

Vi har slutat med att våldföra oss på naturen – varje beslut om att utvinna något ur berg, hav, sjöar, skog, växter och luft – ska genomgå en ordentlig undersökning av ett Råd av unga, gamla, medelålders, funktionsvarierade, hudfärgsvarierade, ursprungsvarierade, kvinnor, män och allt däremellan och hänsyn ska tas till alla aspekter – med kunskap och vetskap om att allt hänger ihop. Allt i oss och omkring oss strävar efter balans och den balansen ska inte förgöras/förstöras.

Vi återanvänder – allt – så långt och så mycket det bara är möjligt, in i minsta beståndsdel. Det är en helt naturlig process för alla människor.

Teknik används för att gagna alla levande varelser. Innovationer i alla former välkomnas och användningen utreds i Rådet.

Vem ska utse detta Råd? Jag hoppas att vi är av med all korruption och allt tänkande kring egen vinning och då kan Rådets medlemmar väljas av befolkningen – kanske med bara några månaders mellanrum. Alla deltar någon gång under sin livstid i Rådet.

Vi lever i samklang med varandra och med alla levande varelser.

Utbildning är viktig, och då innefattar den historia, språk (kanske vi är närmre ett världsspråk då), teknik, matematik, kreativitet. Utbildningen är internationell och genomförs av robotar i samarbete med de äldste och de yngste. Varje individ får lära sig om sig själv och vilka styrkor och förmågor individen innehar. Alla bär en intelligens, av något slag. Alla intelligenser är likvärdiga.

Jag önskar jag finge leva i den världen, 150 år framåt i tiden, om den blev som jag önskat. Jag har dock inte förmågan att tänka in och beskriva allt om framtiden – jag har tagit med det som föll mig in under skrivandet. Tack!

Publicerat

3 maj 2023

Berättat av

Heléne

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00365

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 763 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 763 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!