Vår framtid

Berättat av Ingemar

Man. Född 2 juni 1960. Processingenjör. Gimo.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Kommer från orten Gimo i Östhammars kommun. Orten var klart nerläggningshotad 1936 då sågverket lades ner men genom ansvarstagande från ägarfamiljen i Gästrikland skapades nya fabriker runt 1950. Under åren 1960-1990 rejäl tillväxt men sen stagnation.

Det var ”brukshandel” som gällde, Gimo brukshandel var en stor aktör i hela norduppland. Den försvann dock i lågkonjunkturen och runt 1965-1970 byggdes ett nytt centrum med ICA-hall och Konsumhall. Konsumhallen hade också Post och bank medan den andra banken etablerade sig i gamla ICA-affärens lokal. Konsumhuset nu helt tomt på verksamheterna varav alla lagt ner sin verksamhet på orten. Det finns restaurang, gym, second hand, frisör och fotvård i huset istället.

Själv har jag bott längs väg 288 i Gimo, Östhammar och Uppsala samt ett landsbydsläge norr om Gimo. Nu planeras ändringar av 288 som om de genomförs förvandlar mitt hus till en sort rondellhund, visserligen med radie 400 meter och ”bara” 120 grader av ett varv (1/3 varv) men bullret mot huset kommer göra att jag flyttar. Vägen i drift 2029 om planen håller.

Jobbat har jag gjort sedan 1982 och åkte denna väg dagligen.

Det mesta fungerar OK härute, jag tycker man får vettig service. Råkade ut för ohälsa, hjärtsvikt, vid 63-årsåldern men efter lite funderingar på vårdcentralen i Gimo kom jag att bli stamkund på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Sverige hade fram till 1980-talet en välfungerande samhällsservice som utfördes av statens affärsverk eller staten på annat sätt. Verksamheten utfördes lokalt vilket innebar att staten också fanns med folk som kunde verkligheten. Det fanns förvisso inte kommersiell konkurrens men det fanns ett serviceåtagande. Visst har det tillkommit ny teknik, men denna hade kunnat förvaltas i den gamla organisationen. Nu är allt supersplittrat. Tänk Televerket, one-stop-shop för all signalburen kommunikation. Nu finns 10-talet mobiltelefonföretag, kanske bara 4 signalbärare. Jag fick anlägga bredband själv, ihop med Länsstyrelsen, sen donerade vi sladdar och drift till kommunala Stadsnätet, som sen har sålt till någon privatfirma som inte kommunicerar med oss utan som då går vi min bredbandsleverantör Bahnhof. I Gimo drog vi in en internetsladd via ett lokalt erbjudande men anslöt ej dator. Nu vet man inte vem som ska kontaktas om man vill få igång anslutningen.

Det är samma med Trafikverket, vintern som var har det hänt flera gånger att dom inte har haft koll på vägläget för deras beslutsfattare sitter på sin höjd regionalt. Förut fanns vägmästaren lokalt som hade en vägstation på hundratals orter med egna resurser att disponera vid kris. Samma med tågen, allt sköttes av SJ. Järnvägen var ju inte problemfri förut heller men klart bättre omhändertagande/ansvarstagande med 1 aktör än 50 som det kanske är nu.

Apoteket är splittrat och då har inte alla apotek riktig medicin, men det finns alltid tandkräm och smink att köpa, som även finns på många andra ställen. I Gimo har Försäkringskassan lagts ner för kanske 20 år sedan och runt 2021 även Arbetsförmedlingen. Kommunledningen har sagt att ”även om vi haft låg arbetslöshet i vår kommun och undvikit uppsägningskatastrofer så finns ett kommunalt ansvar att hjälpa vissa personer och den hjälpen är nu otroligt mycket svårare och dyrare att genomföra utan arbetsförmedlingen på plats.”

För folket på landsbygden var hela denna avveckling av ”staten” av ondo. Dom som tjänade var lokalägare i regionhuvudorten som som fick många nya firmor att härbärgera. För all service måste ändå skötas, men nu från bas storstaden och med servicebil. Vi som bor på landet måste betala milpengar och restid, det gör förstås stadsbon också men kortare resväg och kortare tid. Lantmäteriet har lagt ner och nu kan ärenden hanteras från varsomhelst i Sverige. Jag fick en förrättning utförd från Borlänge, en kille kom med bil och mätte och satte ner några markrör. Räkningen hamnade hos mig. Lantmäteriet jobbar på timme, så har du otur och får insatser som kräver platsbesök kan det bli ruskigt dyrt.

Den här politiken har bara varit bra för framväxandet av Sverigedemokraterna. Det finns annat som gynnar dem också, men hela övergivandet av välfungerande statliga verk är ett elände.

Man kan väl också kommentera att ett gammalt affärsverk som Vattenfall hade varit betydligt bättre att hantera den ”elektrifiering” som nu är aktuell. Vattenfall drev ju faktiskt elektrifiering själv, man byggde 400 kV och kärnkraft. Då fick man mycket skit för att man drev elektrifiering men hade inte gamla Vattenfall gjort det hade Sverige suttit risigt till nu. Nu ska det bedrivas ett samarbete mellan flertalet olika instanser med olika fastställda mål för att få fart på detta igen.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag hoppas att Norden kan behålla sitt samarbete med passfrihet och arbetstillstånd. Vi som är med i EU får bära det.

Migrationsmässigt hoppas jag vi kan få slippa ta mer migration än ”vår börda” mot EU. Det kanske funkar bara vi inte för en ”full”-politik utan ger förmåner som inte lockar till att shoppa välfärd. EUs omflyttning av folk borde också kunna fås fungera bättre. Och det borde betänkas att varje människa är en CO2-utsläppare. Sverige har ju råkat ut för drastiska krav för att vår konsumtion har ökat på landsnivå men per person släpper vi ut mindre CO2 nu än förut. (Men med 2 miljoner invandrare sen 1990 så fick vi vårt oerhörda straff med dieselpriser långt utanför de krav som ställdes på andra länder.)

Jag har synpunkter på allt och är faktiskt inläst på mycket, men har inte tid kommentera.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Får vi bara ordning på Ryssland och dom stannar innanför sin gräns så blir det nog bra. Det som händer med Putin och Ukraina har många paraleller med Ryssland 1690 och Sverige. Ungefär då bestämmer sig Ryssland (Tsar Peter 1) att krossa Sverige. Det finns gamla fredstraktat, men dom skiter Ryssland i. Man startar upp med krig som driver bort svenska försvaret från Narva 1700 neråt Polen. En ”specialoperation” och börjar bygga St. Petersburg på mark som formellt är svensk. Sen totalförlust för Sverige i Poltava. Sen flertalet attacker mot Östra Sverige (Finland) flera ”freder” men hela tiden hugg efter frederna och till sist Sveriges totala förlust av Finlandsdelen 1809. Sen hittade man andra jaktmarker att expandera på. Men det är samma taktik nu som då att aldrig glömma att Rysslands mål är ständig expansion, om man kan/tillåts.

Materiellt behöver vi inte ha det bättre. Vi borde också kunna styra upp folk så att alla jobbar och bidrar, inte bara ”vill ha service utan att betala”. Vi lägger bra mycket pengar på kortsiktig konsumtion. Problemet är väl att ”statligt tvångssparande till ålderdom” kan leda till att staten då istället gör av med pengar på fel saker.

Mycket av våra CO2-utsläpp har med en olycklig förkärlek för att resa och göra onödiga saket. Snöskoter, fritidsbåt, orgier att släppa ut plast i naturen för att ”fira”, fyrverkerier och givetvis hela drogkonsumtionen. Kanske kan något göras bättre där, men politiken börjar genom att klämma åt folk som åker bil till jobbet istället.

En svår fråga är handikappproblem och demensåldrande. Det är ju oerhört dyrt och kostnadskrävande vård. Moraliskt sett har säkert den som kräver vård rätt, men kanske måste samhället ändå inse att vi skjuter ett berg av kostnader framför oss om vi tänker oss att följande linjer dras ut:

1 alla blir så gamla att de blir dementa innan de dör.

2 samhället inte utnyttjar möjligheter att åtminstone avstå föda handikappade barn.

2 ovan för att vissa organisationer inser att dom måste lägga ner om inte nya handikappade föds. Jag tycker inte det är rätt varken mot det ofödda eller samhällskollektivet som måste betala. Den med demensen för att det blir väldigt många i kön till särskilda boenden.

Jag är själv född under Neurosedyn-tiden men klarade mig. Blev heller inte exponerad för handikappade barn på den tiden. Det fanns dock en ”särskola” i min skola och jag kan tänka mig att en del barn som jag minns lite av var just neurosedynskadade. Såna misstag får ju aldrig upprepas utan här måste nya läkemedel styras upp ordentligt.

Publicerat

28 april 2024

Berättat av

Ingemar

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00743

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 778 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 778 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!