Berättat av Ingrid Eckerman

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Mitt liv idag är på många sätt väldigt bra. Jag bor i en liten tvåa i ett kollektivhus för 40+ vilket innebär att jag inte har långt till vänner. Jag bor i ett villaområde med skogen nära, och en kort tunnelbaneresa till city. Jag har en liten husbil (en ovanligt lyxig folkabuss) som jag tar mig runt med på sommaren. Jag har en god pension – som skulle göra det möjligt att leva lyxigt om det inte var så att jag vill stötta så många andra, min bonusfamilj i Indien, mina afghanska bonusbarnbarn och deras familjer i Iran.

Som nypensionär (2008) fick jag meningsfullhet genom att ägna mig åt Läkare för Miljön och som chefredaktör för tidskriften AllmänMedicin. År 2016 ändrades allt. Jag började kämpa för de ensamkommande afghanska ungdomarna. En av dem bodde på mitt vardagsrum i två år. Fortfarande är det detta jag ägnar dagarna åt, vid datorn i första hand. Stöttar, informerar, argumenterar, samarbetar. Vi är ett stort nätverk.

Annars lever jag enkelt. Äter mest vegetariskt. Lagar sällan mat hemma, tar hem från storköket och fryser in till helger, sommar etc. när köket är stängt. Jag handlar mest ekologiskt och någorlunda klimatvänligt. Har numera ingen bil på vintern – den jag hade innan var liten och stod mest stilla, om inte mina grannar lånade den.

Resa – ja, där syndar jag. Jag flyger till min familj i Indien. I höstas tog jag flyget i stället för tåget till Tyskland för att för första gången hälsa på en vän som jag mött många somrar på spelmansstämmor i Sverige. Det är jobbigt att åka tåg, dessutom dyrt. Jag kör inte husbilen speciellt långt – men ändå för mycket.

Inköp: Sliter länge på kläderna. Köper skräddarsytt i Indien. Byter inte ut prylar i hemmet. Men får förstås då och då byta mobil eller dator – med många års mellanrum.

Natur och klimat: Jag vet att jordens hälsa är utgångspunkten för människors hälsa. Om vi förstör jorden (Gaia, helheten, alla sammanhängande ekosystem) kommer vi i långa loppet få svårt att överleva. Eller åtminstone kommer våra civilisationer inte att överleva. Och det ser mörkt ut nu. Jag har inte mycket hopp. Om inte en jättepandemi inträffar och infrastrukturen slås ut …

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Ojojoj – det är mycket jag skulle vilja ändra på! Jag tycker vi var på rätt väg på 1980-talet, bland annat med integration och arbete med utsatta. Men så kom 1990-talskrisen och allt förstördes … Vi lider fortfarande av följderna.

Främlingsfientligheten tillsammans med klimatförnekandet tycker jag är det värsta. Då hamnar vi på Tidöavtalet och SD:s inflytande i regeringen. Förfärligt! Bort med den regeringen genast!

Gå tillbaka till den klimatpolitik vi beslutat om, men lägg gärna till fler åtgärder. Ta itu med att skydda skogarna, ålen och strömmingen!

Se till att sjukvården får de resurser den behöver – om vi vill fortsätta med förstklassig vård. Bygg ut primärvård och sjukvård i hemmet i första hand. Äldreomsorgen och LSS måste kunna erbjuda bra löne- och arbetsvillkor.

Låt de flesta av de flyktingar som redan finns i Sverige få uppehållstillstånd. Se till att de snarast utbildar sig i bristyrken. Vi behöver dem!

Låt permanenta uppehållstillstånd vara normen. Det sparar resurser inte bara för Migrationsverket utan också för sjukvården – trygga människor mår bättre, håller sig friskare.

Satsa på ”orten” och utsatta områden. Kolla de ”mjuka” åtgärderna som gjorts i Danmark, lär av dem! Ta dit kultur, myndigheter, bra skolor etc. Visa dem att de är värda något.

Gör allt som går för att minska segregationen! Bevara hyresrätten!!! Minska marknadiseringen av skolan!

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

År 2053? Om jag lever är jag 111 år gammal. Det ser ju snyggt ut med alla ettorna. Men gammal är gammal även i framtiden. Jag tror faktiskt att medellivslängden har minskat, eller åtminstone inte ökat. Jag tror inte att vetenskapen kan göra att människor med fetma, som inte rört sig i barndomen och alltid ätit fel, inte drabbas av sjukdomar som förkortar deras liv.

Hur jag VILL att världen ska se ut? Helt annorlunda. Vi har förstått att klimatförändringarna är här och nu gäller det att hitta ett annat, hållbart levnadssätt. Alla krigen har tagit slut. Freds- och solidaritetsarbetet har tagit fart igen. Nazister och fascister har tryckts undan. Den cirkulära ekonomin, som bygger på återanvändning, har slagit ut den kapitalistiska. Miljardärerna har gått i konkurs allihop. Det har lett till ett mycket mer jämlikt samhälle, som vi hade på 1980-talet. Människor börjar flytta ut till landet, lägger tid och energi på odling och djurhållning.

Kalavverkningar har förbjudits liksom trålning och annat storfiske i Östersjön och på västkusten.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag ser flera scenarior – vet inte vilket jag ska tro på. I alla scenariorna räknar jag med att klimatförändringarna fortsätter, och att vi då kanske har överskridit 1,5-gradersmålet – åtminstone globalt.

1. Vi har blivit segregerade och teknifierade. En del av oss lever i bubblor med fina små och stora hus, bevattnade inomhusträdgårdar, odlingar med frukt och grönsaker täckta av solpaneler, swimmingpooler, aircondition överallt. Robotar sköter det mesta.

”De andra” lever i dåligt underhållna hyreshus eller småhus på marken. De försöker odla, men det är svårt med omväxlande skyfall och torka. En del jobbar i gruvorna, skogsplantagerna eller industrierna, generellt med dålig arbetsmiljö. De äter konstgjord mat och lever kortare än de som bor i bubblorna. Naturen har förändrats, liksom djurlivet. Östersjön är helt död, liksom de flesta älvar och åar. Runt urangruvorna breder månlandskap ut sig.

2. Vi har äntligen börjat gå mot ett hållbart samhälle. Alla lever under knappa omständigheter, dvs. har vad de behöver men inte mycket mer. Vi bor tämligen trångt jämfört med tidigare. Fler kollektiva lösningar på bostäder, gemensam matlagning mm. Mycket mer närodlingar. Djuren går på skogen och ängen istf få kraftfoder, de är mindre och klarar sig på den maten. Eftersom vi behöver djurens gödsel till åkrarna så äter de flesta kött, men i mycket mindre mängder än idag.

Reser gör man. Men långsamt. Seglar, åker tåg. Kanske man samlar ihop ledigheter och är borta länge – men sällan.

Vi har också problem med klimatet, men det har gått att anpassa sig någorlunda.

Teknologin – ja, var är den? Jag är osäker. Den kräver väldigt mycket råvaror från jordskorpan, och för att ta upp dem krävs stora mängder energi. Har vi verkligen fixat det då? Eller lever vi så resurssnålt att vi inte klarar av tekniska lösningar?