Berättat av Janne Nordqvist

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag bor i ett lugnt villaområde i Mälarhöjden och trivs bra med det. Jag har slutat arbeta och är numera friherre. Matvanorna är grundlagda i barndomen och de är varierande och i huvud-sak nyttiga. Mycket grönsaker och frukt. Jag handlar var och varannan dag och kompletterar med mjölk och yoghurt. Något matsvinn äger överhuvudtaget inte rum.

Några vidlyftiga resvanor har jag inte. Till och från simhallen och golfbanan där jag verkligen upplever naturen och njuter av den. När det gäller klimatet källsorterar jag allting. Det är viktigt för mig.

Förra året gick jag i pension och det efter moget övervägande. Mina barn och flera vänner hade tjatat på mig om att gå i pension länge men som musik-lärare, när jag kände att jag hade massor att ge mina elever och jag dessutom trivdes alldeles utmärkt med jobbet, var valet inte helt lätt. När jag till slut bestämde mig sa jag till mig själv: nu gäller det att skaffa sig en rutin med mycket motion och inte slappna av. Det innebär simning, 2-3 kilometer fem, ibland sex gånger i veckan. Detta har gett mig överskottsenergi som jag lagt på musiceran-de, skrivande, sjömansarbete och måleri, förutom sociala aktiviteter. Som pen-sionär hinner jag dessutom tänka tankar klart och inte behöva stressa överhuvudtaget.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Som lärare har jag en del synpunkter på undervisningen i landets skolor. För det första var det ett fatalt misstag att slå sönder våra statliga skolor och kommunalisera skolsystemet. Att dra upp allt med rötterna, är en del av den svenska modellen. Inga varsamma förändringar. Sen som lök på laxen inbjuda privata aktörer att starta så kallade friskolor, vinstdrivande, har förstört situationen ytterligare. Dessutom saknar politikerna tilltro till att lärarna skulle kunna utföra ett bra arbete utan kontroll.

Vad landets skolpolitiker skulle fokusera på är vad vårt land behöver för utbildade männi-skor för att tillgodose landets behov av arbetskraft. Statistik finns att tillgå. Istället skall lärar-na kontrolleras på alla möjliga sätt. Möten av all de slag skall skapas där rektorer ofta hittar en arena för att sätta allt ljus på sig själva. Sen åker de på möten med andra rektorer där de skall sälja in sin skolas framkantsvisioner. Det ligger i varje lärares intresse att få sina elever att lyckas. Men klåfingrigheten hos våra skolpolitiker att försöka detaljstyra lärarna slår bara tillbaka. Sen har dokumentationshysterin gått helt över styr. Denna form av försök till mikro-management plägar även skolledare som vill göra karriärer. Varje trend skall hoppas på och framställas som en religion. ”Nu har vi det quick-fix vi saknat.” Det kan vara portfolio, entre-prenöriell verksamhet, digitalisering med mera. Belöningssystemen för lärare som lärarlöne-lyftet eller förstelärare splittrar bara kåren och är dessutom godtyckligt. I de första fallet skulle vi skulle vi gradera oss själva i en ansökningsprocess. Sist och slutligen måste jag näm-na alla dyra konsulter som sitter på det allra senaste i undervisning, förklarar för oss lärare vad vi inte redan förstått, och de gapskrattar naturligtvis hela vägen till banken. Trots den o-van avgivna lägesbeskrivningen har jag varje dag gått till skolan alltid lika fylld av positiva förväntningar när det gäller att möta mina elever. New Public Management har dessutom skapat en i många stycken ohållbar situation. Det skall räknas och räknas om hur mycket undervisningstid vi är skyldiga till och schemaprogrammen övertrumfar varandra i hur effek-tivt vi lärare och lokalerna kan utnyttjas till bristningsgränsen.

Välfärden håller sakta men säkert på att slås sönder av privatiseringarna. Allt i Sverige har en prislapp. Välfärdens väv eroderar långsamt. De allra flesta politikers prioritering är skattesänkningar. Inget skall få kosta utan under täckmanteln ”effektiviseringar” kommer nedskärningar. Är det konstigt att kriminaliteten ökar om vi har polisbrist på grund av för låga löner? Hur har tullpersonalen? Jag betalar gärna mer i skatt om det går till högre löner för poliser, sjukvårdspersonal, tullare, med flera som behövs för att samhällsmaskineriet skall fungera.

När det gäller gängkriminaliteten och narkotikahanteringen de ägnar sig åt, har jag en tanke. Vilka är sponsorerna av denna verksamhet? De som använder narkotikan så klart, partyknarkarna. Är det inte dags att lägga på användarna ett större ansvar också? Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att det fanns en straffpåbackning för narkotikaanvändare som löd: Sponsring av kriminell verksamhet.

Vad det gäller försvaret kände jag stor sorg när den allmänna värnplikten togs bort. Varje mansperson togs in på en mönstring. Man hade en bra överblick på alla. Bara politiker kan hysa en sådan förhoppning att krig har slutat existera. Det är dags att införa den allmänna värnplikten igen. Obligatorisk mönstring för alla i landet. Jag är ingen krigshetsare, tvärtom, men jag skulle aldrig tveka, som ukrainarna nu tvingas göra, att försvara mitt land för allt det står för om vi blev angripna.

Energiförsörjningen skulle egentligen inte behöva vara en politisk fråga men det har den blivit. Och återigen, tilltron på att det finns ett quick fix är förkastlig. Lyssna på den samlade expertisen när det gäller eldistribution. Vilka behov har Sverige i form av elektricitet? Utforma distributionen därefter. Om vi lägger ut allt på marknaden blir vi också offer för dess krafter, Lägg tid på långsiktiga lösningar på hur vi skall transportera varor i landet på det smartaste och mest klimatgynsamma sättet. Behöver vi organisera vårt samhälle på ett annat sätt? Sluta att använda odlingsmark att bygga bostäder på till exempel.

Ekonomiskt måste vi börja frigöra oss från diktaturstater som Kina. Varför skall vi subventionera en diktatur som förtrycker sina medborgare? Och dessutom hotar att invadera ett fritt land, Taiwan. Vi kan tillverka alla varor själva som vi nu importerar från dem.

Vad konsumtion beträffar blir ingen människa lyckligare av att konsumera.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

De politiska striderna är över. Folk har tröttnat på politiker som likt teflonpannor bara rapar upp sina partiprogram när de skall svara på en fråga. Folkopinionen har svängt. De som gömmer sig bakom retorik och inte talar utifrån varav hjärtat är fullt av röstas ut omedelbart. Nu handlar det om att med gemensamma krafter rädda landet. Lokalsamhället, eller snarare närsamhällets tid är nu. Det skall vara nära till allt. Växthusen är ett inslag som är mer legio än undantag och förser vårt land med de livsnödvändigheter som kan odlas. Lantbruket har också fått ett uppsving. Lokala mejerier och slakterier har vuxit upp som svampar över hela Sverige. Allmänt råder det ett slags konsensus om vad som är bäst för oss som individer och landet i stort. Tekniska innovationer på alla områden som gagnar den inslagna linjen står som spön i backen. Det har varit positivt för energiförsörjningen. Vetenskapen har återtagit sin ställning i samhället och populister, faktaförnekare och spridare av konspirationsteorier av-färdas snabbt och gör sig icke besvär. De rör sig i periferin som ett slags garde av narrar som ingen bryr sig om längre. Forskare och innovatörer kommer med lösningar på alla tänkbara områden som är till gagn för samhället.

Migrationen norrut över i Medelhavet har upphört helt eftersom klimatförändringarna har medfört att Sahara har börjat få regelbundna regnperioder och stora folkomflyttningar har skett. Ökenspridningen har blivit inverterad. Nu är det som tidigare var ökenlandskap beskog-at och grönt. Folk som tidigare invandrat till Europa har nu sett sin chans och flyttat tillbaka till dessa expanderande områden. Det känns lite som science fiction men det är i allra högsta grad en realitet.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Småskaligheten har präglat samhället under mer än ett sekel. Efter en svår period på över tio år av missväxt och klimatförändringar orsakade av kraftiga vulkanutbrott som toppades av ett våldsamt asteroidslag i Australien, håller jorden så sakteliga på att återhämta sig. Förråd-en är i princip tomma och efter denna sommar kommer vara den första där en skörd förväntas mätta landets magar. Befolkningen är i vissa landsändar mer eller mindre utmärglade och epidemier har grasserat på många håll. Sjukvårdens gränser har tänjts till bristningsgränsen. I människors ögon lyser återigen hoppets låga och luften är fylld av förhoppningar och i många ansikten skymtar leenden även om skratten av pur glädje är återhållen. Trots dessa prövningar, detta purgatorium, har samhällets sammanhållande kitt, kraften människor emellan inte rämnat. Solidariteten har varit solid tack vare en mycket stark gräsrotsrörelse, som satt allas bästa i förgrunden, framför fåtalets.