Berättat av John Högström

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Mitt liv idag fungerar bra. Jag känner mig sällan stressad över framtiden även om vissa saker tankar ibland tränger sig på.

Det jag skulle vilja förändra är mina matvanor. Jag äter redan ganska bra men skulle gärna ha ekonomisk och praktisk möjlighet att köpa bättre mat oftare. Det är ofta frestande att välja ett billigare alternativ som inte är lika miljövänligt eller hälsosamt.

Något jag är stolt över är mitt eget resande där jag i princip aldrig flyger, äger ingen bil, åker kollektivt jämt och promenerar/åker voi. Somma alla är relativt miljövänliga alternativ. Såklart något som är lättare att göra i en storstad.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag skulle säga att livet i Sverige överlag fungerar väldigt bra. Vi har en del problem med vissa saker, exempelvis kriminalitet, bostadspriser, stress, välmående, utseendefiktion, överdriven individualism.

Något jag också märkt av är att arbetsmarknaden är väldigt märklig inom mitt område. Det är många som i vissa branscher kämpar stenhårt för att få ett jobb, trots att man har överkvalificerad utbildning. Medan det på andra håll är raka motsatsen.

Samtidigt tror jag att många är kräsna och när det kommer till frågor om boende, arbete, ekonomi mm. så har vi pushat våra egna tankar till att vara högre än vad vi egentligen behöver. The bare minimum pushas hela tiden uppåt för många i samhället och man nöjer sig inte längre med det lilla eller ”tillräckliga”.

En annan aspekt är informationssamhället som verkligen börjar spela ut sin roll. Det känns som att uppmärksamheten hos en individ bara blir mindre och mindre. Framför allt bland yngre personer. Jag är själv ett offer för detta och finner ibland att jag har svårigheter med brist på stimulans eller överhuvudtaget möjligheten att ha tråkigt. Jag försätter mig aldrig i en sits där jag kan riskera att ha tråkigt.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag tror det finns en risk att Sverige har varit med i ett större världskrig. Kanske som en följ av pågående konflikter i Europa. Världskartan kan se helt annorlunda ut.

Jag tänker nu på de senaste årets eller månadernas AI utveckling och hur detta är integrerat i samhället och i våra liv på alla möjliga vis. Vi har redan idag problem med att skilja på vad som är riktigt och gjort av en AI. Om 30 år får vi nog snarare leta aktivt för att hitta sånt som är skapat av en människa helt och hållet.

Det finns en stor risk att vi helt har tappat vår egen beslutsförmåga och kreativitet. När detta inte längre krävs av oss på samma sätt. Vad gör det med oss som individer och vad har det för konsekvenser för vårat sociala liv. Jag ser förhållandet mellan människa och AI som ett beroende där vi i allt större utsträckning blir mer och mer fast.

”Life on demand” har blivit en självklarhet för varje individ från väldigt ung ålder. Allt runtomkring som vi upplever och interagerar med är anpassat efter vår egen person, behov och intressen. Men frågan är om man då kan kalla det en egen identitet när den ständigt formas av det vi tar in, som vi inte själva söker. Vi behöver inte längre söka, ibland inte ens välja, utan bara vara mottagliga – något som ytterligare bidrar till beroendet.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

150 år är en lång tid när man tittar på framtiden mot en tillbakablick de senaste 150 åren. Så mycket kommer att hända. Frågan i att överhuvudtaget sia i nya uppfinningar eller levnadsvanor är otroligt svår och kommer att speglas av den samtid jag lever i nu.

Det hade varit intressant att leka med tanken att någonting inträffar som gör att utvecklingen på något vis stannar av. Detta kan exempelvis vara en pandemi, konflikter, naturkatastrofer eller något annat. Vad skulle hända då? Vad finns kvar av den värld som fanns innan detta omvälvande inträffade?

Jag tror någonstans att det vi kallar för ”utvecklingen” kommer att stanna av för att vi kommer nå någon form av gräns. Människan som art kommer säkerligen att finnas kvar, men allt som finns runtomkring oss har nog förändrats helt och hållet, men inte i samma takt som idag.

Om jag fick gissa fritt tror jag att ett kärnvapenkrig har ägt rum, men vi har inte utplånat oss själva. Jag tror vi lever under liknande premisser idag. I familjer, som sociala varelser med liknande behov. Jag tror människan som människa är sig lik, det har historien utvisat, men planeten och vår omgivning är nog väldigt annorlunda.