Vår framtid

  • Björn Mattisson

Berättat av Karin Martinsson

Kvinna. Född 29 april 1948. Pensionär. Stockholm.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Ett priviligierat, välmående liv. Pensionär sedan snart tio år. Fin våning i Stockholm och ett lantställe trettio mil bort. Kombinationen av glesbygd och storstad – jag och min man väljer fritt var vi vill tillbringa vår tid. Vi har råd att resa och att köpa nästan allt vi vill.

När jag gifte mig och fick barn för över femtio år sedan var vi fortfarande studenter, jag och min första man, och ibland fick vi välja om vi skulle ha råd med smör eller mjölk. Vi var tacksamma för att det inrättades daghem, det var en helt ny företeelse. En krona i månaden kostade det oss att ha döttrarna på dagis. Jag fick möjlighet att utbilda mig och blev företagsekonom.

Jag var 20 år när jag gifte mig och jag och min man växte ifrån varandra. Det slutade med skilsmässa och jag fick vårdnaden av våra två döttrar – delad vårdnad fanns inte då i slutet av 70-talet. Så småningom gifte jag mig igen och den tredje dottern föddes. Jag trivdes fint i mammarollen men jobbet betydde också mycket. Jag arbetade som ekonom i Haninge kommun. Tycker själv att jag blev en fena på kommunal budgetering! Så småningom blev jag administrativ chef.

Som pensionär kan jag ägna mig åt det jag vill: Författa, sjunga i kör, spela piano och måla akvarell. Det är saker som jag inte hade tid med eller ansåg mig ha tid med tidigare med heltidsarbete och tre barn, födda på 1960 -, 1970 – och 1980-talen. Jag ägnade mig inte heller åt några mer utpräglade fysiska aktiviteter, lite jazzdans bara. Som pensionär är jag mer vältränad, även om det märks att kroppen blivit äldre. Jag har insett att fysisk aktivitet är viktig och promenerar, går på vattenträning och följer Hemmagympa med Sofia Åhman på tv. Hemmagympan började jag med under Coronapandemin och upptäckte att det var en både trevlig och nyttig sysselsättning.

Om man ser till min personliga situation finns inget att klaga över. Samhället ställer upp. En knäoperation för ett år sedan – som genomfördes inom de tre stipulerade månaderna – gick smidigt och gjorde mig rörlig och fri.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Aktuellt och spännande är utvecklingen av artificiell intelligens, AI. Men den nya tekniken kan också komma att innebära problem. Det oroar mig att kameraövervakningen ökar i Sverige och att det påverkar den personliga integriteten. Folk säger: ”Bra med kameraövervakning för att hålla buset borta – jag har inget att dölja.” Men det handlar inte om att vi har något att dölja utan att funktionen kan utnyttjas om den kommer i fel händer. I Kina arbetar man med ansiktsigenkänning och kartlägger på så sätt varje individs rörelser. När kommer den funktionen till användning i Sverige?

Samhällsfrågor har alltid intresserat mig, och tvärt emot vad man kanske tänker har jag blivit radikalare i mina åsikter med åren. Jag har övergivit socialdemokratin och i stället gått med i miljöpartiet. Inte i första hand för miljöfrågorna, utan för att det verkar vara det enda parti som i dag står upp för de mänskliga rättigheterna. Det blev tydligt efter den så kallade flyktingkrisen kring 2015.

Men hur vi ska hantera klimatkrisen är kanske ändå det viktigaste. Pandemin visade att vi kunde förändra vårt levnadssätt drastiskt och hos mig fanns förhoppningen att vi skulle ta lärdom av detta och använda våra erfarenheter, att det går att förändra, för att klara klimatkrisen. I stället har världen blivit mer protektionistisk, mer nationalistisk.

Kommer klimatomvandlingen att göra att flyktingströmmarna ökar? Vad gör vi då i Europa, vi som redan nu gör allt för att människor på flykt ska stängas ute?

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Idag bor folk i avskildhet i sina villor eller i bostadsrätter där det enda som är gemensamt är sopsorteringen. Många människor är ensamma i sina lägenheter. Om 30 år hoppas jag att fler kan bo i kollektivhus där man kan umgås med andra, i den mån man själv vill. Om jag själv är med år 2053 – vilket väl inte är helt troligt, jag skulle vara 105 då – hoppas jag kunna se tillbaka på år av trivsamt gemensamt boende. I dag finns inte normalt gruppboende för äldre, hamnar man på ett boende idag är man i dålig kondition och i livets slutskede.

Ibland tänker man att utvecklingen går framåt antingen vi medverkar eller inte. Att samhället blir mer jämlikt, demokratin breder ut sig till alla länder och att man upptäcker att krig är något kontraproduktivt. Men det går inte automatiskt. Man måste aktivt kämpa för de värden man tror på. Om 30 år är mina barn 60 – 80 år gamla. Min förhoppning är att de ska ha orkat kämpa för de mänskliga värdena.

Idag tar arbetet en stor del av mina tre döttrars liv. Vardagspusslet är svårt att få ihop. Min önskan är att mina barn år 2053 ska kunna se tillbaka på en förändring som genomförts. En arbetstidsreform som gjort att de har hunnit utveckla andra sidor av sig själva än bara de som just arbetslivet ger.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Om det ska finnas liv på jorden år 2173 måste mänskligheten ha kunnat hantera klimatkrisen och man måste ha kommit över perioder av nationalism och krigande.

Jag ser framför mig runt sex generationer efter mina döttrar. Globaliseringen har ökat och varje nations påstådda särart – våra ”nationella värderingar” – betonas inte längre. Nationsgränserna är inte lika tydliga. Globalisering har inte inneburit att vi onyanserat köper mat och varor från andra sidan jordklotet utan ett ökat kontaktnät och ökad förståelse för våra medmänniskor i olika delar av världen.

Vi har lärt oss att hantera AI. Inga kameror med ansiktsigenkänning finns på offentliga platser. Robotar används inom industri och service för att stötta mänskligt arbete och ta över funktioner som är farliga eller enformiga.

Gränserna mellan stad och landsbygd har blivit otydliga och människorna lever småskaligt vad gäller konsumtion, men med kontaktnät i hela världen. Kanske bor vi i grupper av små enkla villor samlade kring gemensamma ytor för rekreation och samvaro. Höghusbebyggelse finns kvar, men även här har man insett värdet av att umgås med sina grannar i mindre enheter och med gemensamma ytor. Att man har möjlighet att ägna sig åt musik och annan konst betraktas som viktigt. Djurhållningen är inriktad på mjölk- och äggproduktion. Kött klarar vi oss utan eller framställer det artificiellt.

Publicerat

7 maj 2023

Berättat av

Karin Martinsson

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00379

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 779 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 779 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!