-
Kerstin Swärd
Berättat av Kerstin Swärd
Kvinna. Född 12 januari 1960. Studerande pensionär. Edsbruk.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Att leva som pensionär är inte så tokigt ändå, är min första tanke. Att ta dagen som den kommer och ändå hinna med att göra så mycket roligt och intressant. Jag slutade arbeta som lärare när jag fyllde 62 och hade då varit reumatiker ett par år. Det var svårt att tänka sig hur det skulle bli framöver, men jag hade bestämt mig för att ”inte sätta mig ner och göra ingenting”. Jag skulle göra sånt som jag gillar – i den mån det var möjligt.
Jag bor i en äldre villa, byggt 1936 – och den och den stora trädgården kräver en hel del underhållsarbete. Jag och sambon har tid, men inte alltid kraft, att göra mycket själva. Trädgården är mitt allt och jag strävar efter mångfald genom att ha en stor variation av blommande växter och buskar, samt att odla egna grönsaker.
Naturen och miljön har alltid varit viktig för mig, och jag hoppas att jag kunnat förmedla det i mitt läraryrke men även vid tidigare arbeten tidigare inom lantbruksnäringen.
Jag försöker leva miljövänligt, att tänka efter vid inköp av mat, kläder, trädgårdstillbehör, resor osv. Med tanke på hur det ser ut i både Sverige och omvärlden, trots miljökampanjer, klimatförändringar, krig och annat, så känns det extra viktigt att ändå hålla i med någorlunda goda vanor – att föregå med gott exempel. Tänka efter vad vi faktiskt lämnar över till kommande generationer. Det är mycket jag vill förändra, med tanke på världsläget, men jag får jobba med min lilla plats på jorden så länge jag orkar.
Jag har valt att studera/läsa kurser, för att dels utveckla mina intressen (trädgård/natur, foto, konst, skrivande) och hålla igång hjärnan. Men samtidigt är det socialt (även om kurserna är på distans), roligt och trevligt. Det här var något jag hade funderat på då och då redan innan pensionen, men att jag på snart 2,5 år skulle ha hunnit läsa fem terminslånga kurser på folkhögskola samt även en termins universitetskurs – det hade jag nog haft svårt att tro om någon sagt det när jag var nedstämd och trött på värk och stress!
När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Jag tänker på att vi i min generation, här i Norden, har haft det bra, i jämförelse med tidigare generationer. Vi har bra bostäder, möjlighet till studier, resor, barnomsorg, sjukvård osv.
MEN livet, även hos oss i Sverige, påverkas av världsläget. Jag är nog inte ensam om att förfasas över allt som händer.
Många människor i övriga delar av världen har aldrig fått uppleva någon välfärd. Trots stora insatser, med bidrag och stöd av hjälporganisationer, lever många väldigt primitivt och i fattigdom, utan chans till det liv som de flesta av oss har idag. De har inte möjlighet att påverka någonting genom demokratiska val osv.
Teknikutvecklingen är nog bra, men miljöfrågorna ställs i skymundan. I jakten på de viktiga mineralerna och ämnena som krävs för teknikutveckling, så får miljön (och de människor som bor i närheten av gruvor, fabriker osv) stå åt sidan,
Det jag skulle vilja förändra, är väl att alla beslut gällande en bättre miljö och en hållbarare framtid som tas, skulle genomföras snabbare. Det sätts upp miljömål för ett antal år framåt, mål som sedan aldrig uppnås – eller som helt enkelt inte kan nås för att de redan överskridits.
Något annat att förändra, är väl kriminaliteten som tycks bli större och större. Inte bara i Sverige, utan över hela världen, Det är egentligen inte klokt att det inte går att få stopp på droghandeln och jakten på snabba pengar. Vad hjälper det att bygga större fängelser, det måste sättas in åtgärder i god tid – innan gängen fångar upp barn som sen blir knarklangare och våldsverkare.
Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?
Jag vill att världen tar ett steg tillbaka. Se över vad som är viktigt och vad vi kan göra för att minska överkonsumtion, utsläpp, krig. Alltså inte stoppa en positiv utveckling av t ex teknik som främjar människors levnadssätt, men bort med allt negativt.
Jag hoppas att världen har vaknat till, att alla människor kan njuta av livet på en planet som fortfarande är frisk, en planet som inte drabbas av naturkatastrofer orsakade av klimatförändringar.
Jag vill att världen stoppar krig och konflikter och betraktar alla människor likvärdigt.
Kommande generationer måste få njuta av frisk luft, biologisk mångfald, normala väderförhållanden.
Jag önskar att världen vore gränslös och fri från maktgalna krigsförespråkare. Att människor kan åka, bo, semestra, arbeta var de vill.
Det här är inledningen på text jag skrev till en novelltävling. Novellen ”försvann” för jag fick ingen respons, men texten speglar mina visioner om framtiden .
Året är 2072, det som var framtiden för de unga för 50 år sen är nu här och förhoppningsvis kan många generationer framöver få njuta av en framtid här på jorden. Numera är alla på vår planet engagerade i hur vi tar hand om vårt klot och hur vi ska föra våra kunskaper vidare. Så har det inte alltid varit. Efter flera århundraden, där många människor levde i misär och fattigdom och bodde i krigförande och krigsdrabbade länder, eller i områden som drabbats av svår torka, översvämningar, miljöförstöring eller förgiftning av mark och vatten så stod vi vid ett brådskande vägval: Förändring eller undergång! I människans barndom levde vi i samklang med naturen, det fanns inga alternativ utan det var nödvändigt för att överleva. Sedan utvecklades livsvillkoren för människorna, då de började tillverka och använda enklare verktyg och så småningom konstruera bostäder, odla, hålla tamboskap, bygga båtar och så vidare. Sen kom industrialiseringen med allt vad det innebar. Närheten till naturen, odling och självhushåll blev inte ett förstahandsval, alla ville leva ett bekvämare liv och deras val gav oftast nästa generation ett ännu bättre liv. Så det hade vi alla, i alla fall de flesta i välutvecklade länder, vant oss vid när krisen kom och jordklotet var nära en total kollaps, till stor del på grund av mänsklig påverkan.
Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?
Här är ännu en del från min novell ”Framtid för alla – alla för framtiden” (Kanske dumt att ta ut stycken ur sitt sammanhang, men det speglar min framtidsvision (som jag skrev 2022)
Nu handlade det inte bara om att rädda mänskligheten från undergång, där det där året 2022 när Sveriges ledande politiker fick med sig hela landets innevånare på det nytänkande som måste ske. Även andra levande varelser behövde räddas. Tyvärr hade många arter långt tidigare utrotats, då de blev jagade och dödade av människan. Både för att användas som föda, men även som ett rent nöje för att få hem en trofé i form av ett tigerskinn att lägga på golvet, eller ett uppstoppat zebrahuvud att hänga på väggen. Nu gällde det att få upp ögonen på folk, att allting på jorden har ett samband och att djuren på land och fiskarna i havet var av betydelse för hela mänsklighetens överlevnad. Det lades stora resurser på att göra insatser för att hindra att människor jagade eller dödade djur, insekter och fiskar i onödan. Det var återigen skolorna som fick i uppdrag att sprida nya kunskaper, att utbilda djur- och naturvårdare och att visa på hur alla kunde bidra med något för att inte utrotningen skulle fortsätta. Det som hade hänt, fram till 2022 var att många människor i städerna inte längre så medvetna om, eller intresserade av, det som skedde i naturen. Alla förstod inte hur nära vi var gränsen där inget skulle gå att återställa någonsin. Det som redan var utrotat och borta gick naturligtvis aldrig att återfå, men det gick att förhindra att fler arter och mer växtlighet försvann.
Samtidigt fanns det människor som redan långt före 2022 var väl medvetna om att det behövdes många olika insatser och de bidrog på olika sätt för att förbättra livet för naturen i sitt närområde. Insektshotell och sparade stubbar blev ett “måste” hos trädgårdsentusiaster, stadsodlingar hade blivit vanligare, kommuner lät en del gräsmattor bli ängsmark, koloniträdgårdsrörelsen blomstrade och det hade t o m gjorts försök att odla grönsaker på en kyrkogård. Det senare togs då inte väl emot av allmänheten i den församlingen, men hade det varit idag så hade ingen reagerat.
Publicerat
25 april 2024
Berättat av
Kerstin Swärd
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00729
Berättelsens position
Se alla berättelser på kartaIf you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.
Gör som 803 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 803 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?