Berättat av Kjell-Arne Johansson

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det mesta, nästan allt, fungerar bra. Jag bor i ett litet fint hus i ett lugnt bostadsområde i en välfungerande kommun. Det är nära till stadens centrum, drygt 1 km om jag genar över isen, och lika nära till ett stort friluftsområde där jag ofta motionerar och på hösten plockar bär och svamp. Vi har också bra grannar som vi umgås lagom mycket med.

Två av våra tre barn bor kvar, så fem av våra åtta barnbarn träffar vi ganska (och lagom) ofta. Det är härligt få se dem växa upp. Just i dag fyller ett tolv och vi ska fira honom på restaurang i kväll.

Både jag och frun är pensionärer så vi har nästan alltid gott om tid. Vi handlar i regel matvaror en gång i veckan, i övrigt åker vi för att köpa något kanske två-tre gånger i månaden. Vi använder i regel prylar, kläder och annat tills de är utslitna. Vi köper ibland begagnat.

En större förändring på sistone är att vi nästan slutat flyga av miljöskäl. Lite synd nu när vi har både tid och råd…Vi kör mindre bil, högst 500 mil per år, och färdas mer med tåg.

Själv har jag flyttat från Skåne till Norrbotten. Jag gillar ordentliga vintrar och stora skogar att vandra i. Vintrarna har blivit betydligt mildare och snörikare sen jag bosatte mig här.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

De allra flesta i Norden har det materiellt väldigt bra. Vi är välutbildade, trygga, har god hälsa, bor bra. Den relativa fattigdomen har visserligen ökat på senare år men lägstanivån är hög. Få har det materiellt eländigt. Trots det är det många som mår psykiskt dåligt och det är oroande. Jag är säker på att en orsak är de växande klyftorna i samhället.

Globalt sett har det gått framåt de senaste 50 åren: högre inkomster, bättre folkhälsa, framsteg för kvinnor och minoriteter. Tyvärr tvivlar jag på att det kommer att fortsätta. Det finns många mörka moln: tilltagande klimatförändringar, utarmning av jorden, konkurrens om resurser m m. Jag tror därför att turbulensen kommer att växa och fruktar större krig.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Om 30 år har jag fyllt 100… Yngsta barnbarnet är 36. Jag hoppas förstås att barnbarnen då har hittat rätt vägar i sina liv och att de mår bra. Men jag tror att de får kämpa mer för sitt välbefinnande än vad jag har gjort.

Vi i Norden har egentligen stora möjligheter att forma mer människovänliga samhällen med tanke på våra resurser. Min förhoppning är att allt fler inser att ekonomin är till för människorna och att vi kan välja, t ex mellan mer fritid och ökad konsumtion.

Jag hoppas också på nya folkliga rörelser. Ett bättre samhälle, och en bättre värld, kräver att folk engagerar sig och går samman, tar strid, formulerar nya visioner.

Vi har haft en fantastisk utveckling vad gäller vetenskap, teknik och produktion. Även socialt har vi gjort framsteg, men inte alls i samma utsträckning. Jag hoppas därför också att vi ska ägna mer kraft åt det senare, t ex genom att satsa på kultur och filosofi. Det kan få oss att tänka i nya banor och kanske inse att hindren ofta finns i våra huvuden.

Tidigare fattiga länder får allt större produktionskapacitet och kommer att spela allt större roll. De fattiga folken vill förstås få det lika bra som vi. Konkurrensen om jordens resurser kommer att tillta. Det talar för ökade motsättningar de kommande decennierna.

Risken för ett nytt världskrig har ökat och Sverige-Finland har anslutit sig till den mäktigaste alliansen. I ett nytt världskrig är risken mycket stor för att kärnvapen används. Det är mycket oroande och kan omkullkasta alla prognoser.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Några långvariga historiska tendenser tror jag fortsätter: städerna växer, accelererande teknisk utveckling, ökande krav på rättvisa.

Jag är övertygad om att människor år 2173 lever i en betydligt varmare värld, troligtvis också vi i Norden om inte Golfströmmen har påverkats för mycket. Vi har varit tvungna att anpassa oss, säkert till ett högt pris. Den biologiska mångfalden har utarmats och jag tror vi är betydligt färre människor på planeten då.

Jag hoppas att vi är lite klokare om 150 år. Jag hoppas att de flesta då har insett att vårt enda liv är här och nu och att livets mening är att färdas väl tillsammans med andra livsformer under vår stund på jorden.