Vår framtid

  • någon random människa

  • Louie Hartman

  • Okänd

Berättat av Louie Hartman

Man. Född 16 januari 1991. Frilansande fotograf. Täby och Enköping.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Vi lever nu i en osäker tid, samtidigt som vi aldrig har mer säkra. Tekniken rusar framåt och varje år görs revolutionerande upptäckter inom allt som kan räknas till vetenskap. Människan lever längre än någonsin, men vi lever också utöver våra tillgångar. Det har gått så fort, och vi tar allt för givet. Systemet som vi försöker inrätta hela mänskligheten under är inte anpassat att fungera för alla. Kapitalismen rusar mot en kollaps eftersom den bygger på konsumtion, och människor klarar snart inte av att konsumera. Ai tar över arbeten, så många kommer att bli överflödiga och inte klara av att försörja sig, medan andra drar in enorma mängder pengar.

Jag lever med min fru i en liten lägenhet tillsammans med vår hund och sex katter. Vi har köpt en gård mellan Uppsala och Enköping där vi tänker bygga hus. Vi har närmare 11 hektar mark, och det var det enda vettiga när vi började fundera på framtiden, för den tänker jag mycket på och med en sorts skräckblandad förtjusning.

Jag har insett att vi inte lever hållbart, men också att ingenting kommer att förändras tillräckligt mycket eller tillräckligt snabbt genom politikern. Jag kan inte tvinga andra människor till att gå samma väg som jag själv, men jag har friheten att göra val som förhoppningsvis kan inspirera andra att bryta sig ur sina invanda mönster. Vårt mål är att bli självförsörjande så långt det är möjligt, och senare erbjuda andra att arrendera mark för att också kunna bo på samma sätt som oss. Min fru arbetar som klinisk farmaceut på sjukhus och jag är för närvarande frilansande fotograf inom foto, film och edit. Vi försöker just nu att inte köpa mer mat, kläder eller saker än vad vi precis behöver, men det är såklart svårt när hela samhället går ut på detta, och man dras enkelt med i materialismen och sociala mediers dopaminkickar.

Hur mycket vi än ser att det är fel så spenderar vi mycket tid framför telefonerna, engagerade i onödiga debatter online eller bara ett ändlöst skrollande mellan videor. Jag bryter ofta detta när jag kommer ut på gården, och hoppas att jag kan ta ännu ett steg längre bort när vi väl bor där ute.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Vi har på många sätt ett bättre system än vad jag ser runt om i världen, just i vår socialism där vi ändå under stor utsträckning kan bidra med en vård till människor utan att skuldsätta folk eller tvinga folk att välja bort vård eftersom man inte har råd. Detta värnar jag otroligt mycket om, men sedan går även skatten till mycket som är helt onödigt.

Till helhet så får vi just nu för lite i proportion till arbete som utförs. Man känner inte att det är värt att slita så mycket som man gör för att knappt få det att gå runt. Det blir en strypsnara som kommer att kväva oss om vi inte gör någonting åt saken. Inte bara i Norden, utan hela jordens befolkning måste börja med att enbart ta vad man också kan ge tillbaka. Denna överkonsumtion blir annars vår död, och när Ai tar över majoriteten av våra jobb så är kollapsen total. Jag känner att vi just nu lever i en sorts förnekelse inför vad som oundvikligt kommer att komma.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag hoppas att jag och min fru bor ute på vår gård och att vi är näst intill självförsörjande. Jag hoppas även att makthavare i världen gjort förnuftiga val där inte krig fått härja sönder delar av jorden och därmed gjort dessa platser obeboeliga. Förhoppningsvis har vi kunnat hantera klimatet på ett sätt där vi anpassar oss, eller till och med lyckats påverka så att vi slipper förödelse.

Jag har på ett sätt svårt att se en lycklig framtid, men mina förhoppningar är att Ai finns som en förlängd del av mänskligheten och inte blivit ett hot. Att man gjort val som gör att folk inte måste arbeta för att kunna leva drägligt. Det vore det mest ideala, men är också ett scenario som känns väldigt avlägset med tanke på hur människans historia ser ut rent generellt.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

För att vara helt ärligt så tror jag att vi har utplånat oss själva. Det är såklart inte vad jag vill, men jag har så svårt att se att människan i sin natur klarar av att leva i fred med varandra. Vi har svårt att respektera folk för deras sexuella läggning eller trosuppfattning, så hur ska vi överleva när det är uppenbart att makthavare hellre kör ett race mot att först nå ”målet” även fast målet nu betyder att man först får fram en superintelligent Ai som vi inte kommer att kunna kontrollera. Vi har inga som helst tankar på hur detta kan komma att påverka mänskligheten, eller vilka oåterkalleliga konsekvenser det kommer att få. Mitt i detta så är vi i början till ett världskrig, och klimatet hotar att ödelägga stora delar av världen.

Alla odds är emot oss, men min högsta önskan är såklart att vi har lärt oss gå tillbaka till att leva i ett med naturen, samtidigt som tekniken har fått frodas sida vid sida med oss. Man kan förmodligen koppla ihop människan med maskiner och folk kan föryngra och förändra sitt DNA. Vissa lever säkert för alltid om de så vill. Jag vill själv vara död och begraven, spridd med vinden eller lagd i marken för att bli ett med naturen igen. Som kantfysiken säger: inget som existerar kan någonsin försvinna, utan bara omvandlas.

Publicerat

2 oktober 2023

Berättat av

Louie Hartman

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00582

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 763 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 763 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!