Berättat av M

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det är hemskt att erkänna men jag känner att jag börjat tappa motivationen. Jag är överrumplad och går ständigt med skulden i känslan av att jag är en usel människa som inte gör mer. Det här rör sig om allt från det lilla som källsortering, till att engagera mig i situationen i Ukraina/Gaza. Det känns som att det finns så mycket jag ska bry mig om att jag blir paralyserad. Vad är det för mening att göra något när det är så mycket som går fel i världen? Kommer det verkligen göra någon skillnad om jag köper ekologiska ägg? Ger 100 kronor till Röda Korset eller slänger min plast där den ska slängas? I mitt dagliga liv är det ett par saker jag märker att jag tänker på. Jag är rädd för den förhöjda terrornivån och är ständigt på min vakt och försöker hålla mig i kanterna vid stora folksamlingar/offentliga platser. Jag tänker på corona och försöker att inte umgås med folk som är lite snoriga och är extra vaksam på egna symptom. Jag donerar varje månad pengar till olika organisationer som gör gott i världen. Den ekonomiska krisen har fått mig att på allvar fundera över matpriser, tyvärr gör det att jag tappat motivationen till att laga mat. Jag tycker att det är så onödiga pengar att lägga. Det blir mest halvfabrikat, grönsaker är för dyrt, potatis tar för lång tid. Det känns som att jag lägger all min tid på att få ihop livspusslet samtidigt som världen hela tiden skriker efter mer. Det känns som den där dikten av Warsan Shire:

“Later that night

i held an atlas in my lap

ran my fingers across the whole world

and whispered

where does it hurt?

it answered

everywhere

everywhere

everywhere”

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Vården fungerar ju inte alls. Allt behöver bli så mycket mer effektiviserat och samkört. Nu jobbar vi med olika journalsystem i olika städer, olika system för allt. Det blir en byråkratisk djungel att få rätt vård. Här om dagen var jag vid ett köpcenter och en kille hade fallit ihop. Det tog 30 minuter för ambulansen att komma. Trots att sjukhuset låg mindre än tio minuters gångväg bort. Hur kan det få vara så? Och hur kan det få komma sig att religiösa friskolor tillåts finnas. Ska inte ens skolor vara en frizon från trosuppfattning? Och då menar jag allt från kristna till islamska. Religiösa friskolor över huvudtaget. Hur kan rika knösar få ta våra skattepengar till att göra vinster som skickas till banker i Panama? Det samma med vinster i välfärden överhuvudtaget. Jag tycker att det är helt sjukt att privata företag tillåts gå in och göra vinster på våran välfärd. Vårt välfärdsystem börjar allt och mer likna USA:s och det är ju fruktansvärt. Jag hade nyligen en tumör och det tog två år från att den upptäcktes till att jag fick beskedet om att den inte var elakartad. Så kan det ju bara inte få vara!

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag önskade att allt var mer tydligt. Att istället för att ständigt gå runt och känna skuld och skam så fick vi tydliga direktiv åtgärder från världsmaktens håll. Att alla t.ex hade en flygkvot och om man inte vill använda sin flygkvot så kan man ”sälja den” till någon som vill. Nu känner jag att vi som inte har råd att resa mer än kanske var femte-tioende år ska ha så fruktansvärt dåligt samvete medan rika influencers flyger var och varannan vecka. Det hade varit bättre om vi som inte kan fick betalt från dom som vill lägga pengarna. Det är ju allas vår värld så de kan gott få betala extra om de vill resa mer än 3 gånger per år. Om man inte hade använt sin flygkvot så kunde man få pengar från staten i slutet av året. Och om man hade använt mer så fick man betala till staten. Så bekostade det sig själv. Men eftersom det är de rika som bestämmer och det är dom som vill flyga så lär ju det aldrig hända. Det är sandlådenivå på våra världsledare. Ingenting kan de komma överens om. Och det enda det pratas om är hårdare tag mot gängkriminalitet. Jag brukar fråga människor i min omgivning som klagar på just invandring eller gängkriminalitet, ”hur mycket har gängkriminaliteten i praktiken påverkat ditt vardagliga liv?”. Svaret är alltid ett ”inget”. Om jag istället frågar ”hur mycket har brister i vården påverkat ditt vardagliga liv? Eller de höga matpriserna? Eller besparingar i skolan? Svaret är alltid: ja det påverkar. På så sätt kan man få perspektiv på hur fokuset är helt snedförskjutet. Jag känner mig så liten! Som att jag inte kan göra något. Som att det inte spelar roll att jag försöker, när det inte kommer några krav på oss människor. Bestäm något då! Känner jag. Bestäm att vi ska flyga mindre, att vi ska slopa vinster i välfärden osv.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag hoppas att vi lever i ett samhälle fritt från vinster i välfärden, där vinstdrivande friskolor och privata sjukvårdsförsäkringar är slopade, där vi infört någon form av medborgarlön vilket skulle utjämna klyftorna. Att ha en fungerade välfärd där det inte är så stora klasskillnader som i dag. Att vi hade tydligare direktiv från staten hur vi ska göra för att rädda klimatet. Att det inte var lika polariserat som idag mellan människogrupper. Att vårdpersonal fick bra lön, bra arbetsvillkor och hög status. Att flyg inte ansågs som en rättighet utan en lyx. Att vi blev av med segrationen och att alla människor hade större möjligheter att bo på olika områden. Istället för att ha fattiga på ett område och rika på ett annat. Att vi kunde ta hand om skolbarn och ge dem möjligheter. Nu matas ungdomar med känslan av att allt är hopplöst.