Berättat av Maria ”CN” Lundqvist
Kvinna. Född 19 juli 1978. Föräldraledig. Trondheim, Norge.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Jag tycker att det mesta fungerar ganska bra just nu. Jag har en egen familj, min man Lauri och min son Erik, vi har alla mat på bordet, vi har ett eget hus, en fast läkarkontakt vid behov, åtminstone någon i vår familj arbetar, men å andra sidan bor vi i ett av de rikaste länderna i hela världen. Det är alldeles för lätt att ta allting för givet, och som tur är, återigen en gång, blev jag tidigt exponerad för en del människor som inte hade allting lika bra som vi. Med tanke på klimatförändringarna och andra obehagliga förändringar i världen, vem vet hur allt kommer att se ut i framtiden och vilken typ av människor vi alla skulle tvingas exponeras för så småningom.
När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Sverige måste verkligen hålla samma nivå som till exempel Norge. Systemen är väldigt lika, men sjukvården i Sverige är hemsk, jag har bott i både Sverige och Norge och kan jämföra. Jag skulle aldrig tänka på att lämna Norge igen. Å andra sidan är jag verkligen glad över att det finns möjligheter att skapa kulturarv, särskilt för dem som nekats röst och möjlighet att öppet uttrycka sig om olika typer av orättvisor. Mellan mars och april 2023 rensade jag på sätt och vis bort olika saker på min gamla bärbara dator. Jag hade flera chattloggar som berättade historier som jag kände att jag behövde kommunicera vidare, en del av dem var på ryska, det språk jag lärde mig för många år sedan, en del var på engelska. Och att samla ihop allt från chattloggarna, forma något sammanhängande av det och översätta det hela till svenska var, milt sagt, väldigt tufft. Det var tufft, inte bara på grund av det tekniska utförandet, utan alla berättelser handlar om extrema lidanden. Jag minns att jag visade några av dessa berättelser för någon och att personen sa att hen började gråta. Just nu känner jag att jag lyckades frigöra mycket utrymme i min själ med tanke på hur mycket energi jag investerade i dessa kontakter då, hur mycket jag brydde mig om och sympatiserade med dessa människor. På sätt och vis gav jag dessa människor, en mycket varierande grupp människor, den röst de har varit berövade. Det var så kallade ”bokstavsberättelser”, märkta med bara initialer. Om dessa berättelser inte längre finns här finns de arkiverade via Wayback Machine och andra, liknande resurser. På sätt och vis känner jag mig mer åstadkommen nu, jag känner att jag har lyckats förändra några saker, även om det är ytligt sett enkelt att berätta historier, men dessa människor behövde få hjälp i någon form till slut, även om det kanske var för sent för vissa av dem.
Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?
Jag anser att hållbarhet bör vara av yttersta vikt, precis som de rätta prioriteringarna som gynnar alla, med början i botten av det hela. Men å andra sidan måste vi lära oss av kampen, vi måste lära oss av lidandet, för det mesta är det systemiskt problem, det mesta av detta är lättare att förändra än det verkar.
Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?
Det är nästan omöjligt att förutspå eftersom så många prognoser historiskt sett har varit vansinnigt felaktiga, men vad vi alla kan göra är att, med hjälp av olika berättelser om extremt lidande, lära oss vad som orsakade det och vad som kan göras för att ingen annan ska behöva lida på samma sätt. Våra länder ses som progressiva jämfört med resten av världen, men inte bara på vissa sätt är vi lika underutvecklade som vissa välkända ”soptippar” i världen, vi har problem som lätt skulle kunna åtgärdas med en enkel lagändring. Avsaknad av personlig integritet i Sverige, hemsk sjukvård i Sverige, mobbningsproblem i både Sverige och Norge, dysfunktionella migrationssystem, homo- och transfobi och även allmän främlingsfientlighet i samhället som inte försvinner, och vi låtsas allihopa att det inte förekommer alls. Vi måste vara bättre än så, och vi får aldrig ta saker för givna och låtsas att problemen inte finns. De finns, och vi måste lära oss av dem och bli bättre.
Publicerat
6 april 2023
Berättat av
Maria ”CN” Lundqvist
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00260
Berättelsens position
Se alla berättelser på kartaIf you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.
Gör som 750 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 750 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?