Berättat av Max Axdal

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Just nu bor jag i en förort till Stockholm. Jag är snart 35 och lever själv i en etta.

På många sätt trivs jag med livet. Jag har ett jobb som jag mestadels uppskattar, där det viktigaste är mina kollegor och de ungdomar som är mitt huvudfokus. Jag arbetar som fritidsledare i svenska kyrkan.

Frågor som är viktiga för mig är jämställdhet och hbtqia+ frågor. Jag är aktiv i kristna regnbågsrörelsen. Queerfrågor och religion har varit en stor del av mitt vuxna liv. Även frågor om psykisk hälsa, fredsarbete och solidaritet.

Nyligen gjorde vi en resa med konfirmandgruppen jag leder. Vi reste till Krakow och besökte bland annat koncentrationsläger. Vi ska fortsätta terminen med att prata om fred i vår tid och vad man kan göra för sitt samhälle. Det känns bra och viktigt, och ungdomarna har så många kloka tankar!

Jag oroar mig en del för samhällsklimatet och vart världen är påväg. Med de där galningarna i vita huset som dag för dag kommer med nya absurda uttalanden vet man aldrig vart det slutar. Men människor omkring mig ger mig hopp.

Det jag önskar för egen del just nu är att få råd och tid att studera mer. Jag läser religionsvetenskap på halvfart och distans. Min dröm är att få bli präst. Hade jag mer pengar skulle jag nog plugga heltid. Och skaffa en bättre lägenhet.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det oroar mig lite att samhällsklimatet blir allt hårdare. Politiker försöker vinna röster genom att tala om hårdare tag, istället för att se hur forskningen pekar på att ett bättre samhälle byggs av öppenhet och genom att satsa på skola, vård, omsorg och mer resurser till socialtjänst och barn/unga.

Hopplöshet är farligt, och jag ser den överallt. När man talar om klimatet, om framtiden..

Samtidigt försöker onda krafter vända människor mot varandra. Det är inte bra. Vi behöver en värld där vi bryr oss om varandra.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag skulle önska att vi kommande år arbetar för ett samhälle där vi jobbar ihop. Där demokrati får råda. Om vi börjar med förebyggande insatser nu så kommer det bli bättre framåt. Man kan inte stirra sig blind på kortsiktiga nödlösningar och billiga poänger. Vi måste lyssna på vad forskningen säger.

Jag läser om hur barnafödandet i landet är rekordlågt. Samtidigt finns inte resurser nog att ta hand om den som ska föda. Hur går det ihop? Jag har vänner som väljer bort barn för att det helt enkelt inte går, ekonomiskt eller för att man är rädd.

Om 30 år önskar jag att dessa saker har vänt och att man insett vad som är viktigt.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag hoppas på ett samhälle med stor tolerans och öppenhet. Där nationsgränser inte spelar så stor roll, och där alla accepteras. Jag hoppas att vi har en värld där ingen behöver vara rädd för krig, miljökris, hunger eller fattigdom.