Vår framtid

Berättat av Minne

Kvinna. Född 8 september 1974.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag är tacksam att jag har ett jobb och sjukvård som tillåter mig att vara sjukskriven när jag behöver det utan att förlora hela min inkomst. Att jag har råd att bo kvar, trygg, i mitt hem med vetskapen att jag inte kommer att bli uppsagt pga hög sjukfrånvaro betyder att jag blir ofta frisk snabbare, eller åtminstone har kortare startsträcka när väl åter på jobbet. För första gången i mitt liv beslutade jag att ärligt berätta om min sjukdom för min arbetsgivare för några år sedan. Jag hade tur och fann att min chef hade empati och intresse att lära sig mer om psykisk sjukdom. Det är värt guld för mig och det sparar samhället mycket pengar i vad som annars kanske skulle resultera i högre sjukvårdskostnader och kanske fler förtidspensioner. Jag har bipolär sjukdom. Jag är allas räddare i nöden med utomjordiska krafter när frisk (ibland ”för frisk” då!), jag kan göra tre personers jobb då. Så när det faller är jag oändligt tacksam för en arbetsgivare som ger lika mycket tillbaka till mig när jag är svag som jag ger när jag är stark. Aldrig har jag fått det stödet från tidigare arbetsgivare; som i deras försvar aldrig vetat varför jag var sjuk så länge, för att jag inte vågat berätta, pga stigma och rädsla att bli utstött och förlora jobbet.

Jag vill förändra samhällets stigma mot psykisk sjukdom så att alla kan få orädda chefer, som lär sig hur de faktiskt kan dra nytta av olika slags diagnoser/personligheter/drivkrafter i den person de har anställt. Som stöttar utan förväntan på något tillbaka, utav ren medmänsklighet. Det betalas tillbaka mångfalt att kännas sig värdefull även om man är annorlunda.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det digitala samhället fungerar bättre och bättre men livet i verkligen, människa till människa, är på väg in i totalkrasch. Folk ratar folk som om de vore saker och blir räddare och räddare, mer och mer ensamma och isolerade och aggressiva. Det är inte hållbart. Ett samhälle blir inte starkt om endast en minoritet är stark.

Kan det digitala på något sätt användas för att skapa mer medkänsla och kopplingar olika människor/grupper sinsemellan? För att på något sätt minska klyftorna i samhället? Kombinera med IRL. Olika kulturer, klasser, gamla/unga osv behöver blandas för att vi ska hitta en stark framtid tillsammans. Jag önskar jag kunde förändra det. Till att börja med försöker jag att bli medveten om mina egna förutfattade meningar och värderingar på riktigt, inte vad som bara är bra för mig när jag är trygg.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag tror vi är fattigare, har mer våld och rädsla i samhället. Tyvärr tror jag det måste bli ännu sämre för att uppror ska ske och styrka växa att göra det bättre. Ännu en generation behöver komma till för att orka. Min generation kommer sannolikt dö utfattig och ensam.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag önskar vi är en föregångare, multikulturell, nation som har lärt sig att använda styrkan mångfald kan ge istället för att rata varandra. Som har lyckats skapa ett tryggt land för dess invånare som i retur har ork, vilja och hopp att tillsammans arbeta för bättre miljö, samhällsstruktur, skola, vård osv. istället för att strida om saker av mindre värde.

Publicerat

11 november 2023

Berättat av

Minne

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00615

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 796 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 796 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!