Berättat av MV
Kvinna. Född 4 juli 2002. Arbete. Västerhaninge.
Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?
Det första jag kommer att tänka på är barnen jag arbetar med i jordbro; tio små flickor med sina ursprung i Latinamerika. Jag möter dem veckovis i verksamhet där vi får prata och reflektera om livet, samt leka och pyssla. Många av dem har det svårt hemma, varesig psykosocialt eller ekonomiskt och har mycket de bär på när dem kommer till mig i kyrkan. Ibland har vi lättsinniga samtal: pojkvännen i skolan, läxorna eller leken på rasten men ofta blir det djupt och tungt: mamma har förlorat jobbet; pappa är DUM; någon är sjuk. Ibland blir det extra jobbigt: någon blev misshandlad i området där vi bor; någon blev skjuten – vad gör man när polisen spärrat av utanför porten?
Jag är väldigt tacksam över dess möten; men önskar att barnen (7-11 år) aldrig skulle behöva reflektera över sådana frågor. Det tär på dem, och på mig eftersom jag minns hur det var när jag växte upp; när grannpojken blev knivhuggen och lillebror hotades med kniv i centrum. Jag önskar att jag kunde säga att det inte är nåt de behöver oroa sig för, eller ens tänka på. Men det är så det ser ut; jag kan inte med gott samvete säga åt barnen jag möter att inte oroa sig.
Publicerat
18 mars 2025
Berättat av
MV
Licens
CC BY
Arkivkod
M17/00960
Berättelsens position
Se alla berättelser på kartaIf you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.




















Gör som 973 andra – dela din berättelse!
Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 973 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?