Berättat av Righto

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag har tagit bort mina sociala medier som Facebook och Instagram. Det är antisociala appar som beskrivs som det motsatta. Ett grattis på Facebook men ingen som ringer och grattar när man fyller år.

Om man postar inlägg så ser man vad andra gör och vad som händer i deras liv. Det finns ingen anledning att ses lika ofta eller prata i telefon. Jag känner mig mycket gladare och friare sedan jag slutade använda dessa medier.

Det känns som om Sverige är i förändring.

Tyvärr känns det som att det mestadels är till det sämre.

Trots allt detta skulle jag ändå säga att jag är lycklig.

Jag har tak över huvudet, min familj och underbara kollegor. För i slutändan är det väl ändå de vi håller kära som vi räddar om ditt hem börjar brinna?

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Klimatet är väldigt viktigt. Men det känns inte riktigt som att någon vet vilken väg som är rätt att ta.

För individen är det plastpåseskatt, dyrare el bl a på grund av kriget i Ukraina och kärnkraftverk som pausas eller repareras. Inflationen trycker upp priserna och i samband med det även övriga kostnader för att leva och bo. Klimataktivister blockerar vägar. De får uppmärksamhet när de rusar fram framför kamerorna i tv-program som Lets Dance eller Melodifestivalen. Å de fick faktiskt mer pengar. Men de slutade inte för det. Greta Thunberg demonstrerar genom att sitta utanför regeringsbyggnader och dylikt. Vad gör jag?

Jag gör det jag kan. Små saker som att cykla till jobbet, ta bussen eller tåget.

Klimatet oroar mig. Alla bara pratar men ingen vid makten verkar vilja försöka göra något åt det. Hur ska vi medborgare veta, när inte ens de som bestämmer vet?

Vi arbetar mycket. Hinner knappt se våra barn. Jag arbetar som förskollärare och ändå är mitt barn vissa dagar ensam kvar av alla sina kompisar när jag eller min man hämtar honom.

Jag jobbar för att kunna betala allt det där som är så dyrt nu, vilket innebär att någon annan träffar mitt barn mer än vad jag själv gör.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag hoppas att den negativa samhällsutvecklingen vänder och att Sverige har tagit sig upp på fötterna igen. Gängkrigen är ett minne blott, för man fick äntligen bukt med det. Genom att alla myndigheter arbetade förebyggande tillsammans. Gav unga människor i socioekonomiskt utsatta områden hopp om att de har en framtid här. Använde hellre rehabilitering och stöd för att komma bort från den miljön än fängelsestraff. Fängelsestraff som bara leder till att de knyter nya kontakter och förvaltar sitt våldskapital tills de kommer ut igen.

Jag hoppas att jag kan gå i pension som förskollärare om 30 år. Då är jag 65 år.

Då måste politikerna ha insett vikten av tidig utbildning och prioriterat det.

Byggt fler förskolor och lagstadgat ett maxtak för hur många barn varje avdelning max bör ha.

Genom en stark anknytning i tidig ålder kan pedagoger göra skillnad tidigt i ett barns liv. Vara en trygg punkt för någon som inte får det hemma.

Jag hoppas att mina barn sedan länge bor i egna hus eller lägenheter. Att de kunde flytta hemifrån för att det fanns bostad att tillgå och inte stod i bostadskö i 10 år för att få sin första lägenhet.

Jag hoppas att vi är på rätt sida av utvecklingsarbetet när det gäller miljön.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

År 2173 har vi antingen förstört vår planet eller räddat den. Eller så lever vi i en mardröm med konsekvenserna av vårt tidigare ickeagerande.

Jag tror att befolkningsökning är ovanligt

Japan som land finns ej mer.

Vi äter inte kött längre och många yrken existerar inte mer, för det är robotar eller AI som utför dessa. Vi har medborgarlön alternativt att endast de smartaste människorna har jobb. Ett elitistiskt samhälle.