Vår framtid

Berättat av Susanna Lundberg

Kvinna. Född 21 februari 1974. Universitetslektor. Malmö.

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag bor i ett villaområde med många äldre hus, som ligger nära ett område med flerfamiljsbostäder från 1960-talet som är ett av Sveriges fattigaste. I villaområdet är det en blandning av småbarnsfamiljer med medelhöga inkomster och äldre som kanske egentligen skulle behöva bo mer praktiskt, men inte har råd eller ork att flytta.

I villaområdet finns det gott om sociala kontakter, gemensamma loppisar, halloweenrunda för barnen, folk lånar verktyg och grejer av varandra och så vidare. Kontakterna med bostadsområdet på andra sidan parken är däremot glesa. Jag uppfattar inte att folk är rädda eller tar avstånd från varandra, men det är bara ett fåtal som bor här som känner människor på andra sidan parken. Det finns en F-6-skola mellan områdena, som får huvuddelen av sina elever från flerfamiljshusen men numera också ganska många elever från villorna.

Jag skulle vilja att det fanns sätt för mig och mina grannar att känna oss som grannar med de på andra sidan parken också. Mina barn går på andra skolor annars vore det ju ett enkelt sätt. Det finns så mycket i samhället som drar isär människor från varandra, och jag känner mig vilsen i hur jag kan bidra till motsatsen utan att känna mig som nån slags ”god samarit” som gör det för någon annans skull.

Jag skulle också vilja kunna odla mer i min egen trädgård. Jag är inte så bra på att odla så det jag försöker få upp växer inte så bra. Och även om jag kan lägga lite tid på det så verkar det som att jag missar det viktigaste, eller vad det kan vara som händer.

Jag hade tidigare en god vana att köra lådcykel för allt som var inom stan och ta kollektivtrafik för resten, men sedan jag har tagit hand om min pappas bil är det väldigt lätt att tänka att det är så enkelt med bilen. Det är så lätt att vänja sig även om man inte vill!

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Det är fortfarande ett samhälle där det är lätt att lita på människor, men starka krafter vill skrämma oss till att inte göra det, och ta avstånd från människor som är annorlunda. Jag träffar inte människor utanför min snäva jobb- och grannskapssfär så ofta, och den är ganska homogen.

Malmö är en väldigt bra stad att bo i på så sätt att det är en naturligt blandad stad, med många olika slags människor, och det fungerar för det mesta helt bekymmersfritt. Men saker kan snabbt förändras. Mina barn gick tidigare på en skola där barnen var både etniskt och socioekonomiskt blandade, men när det kom en ny rektor som inte fick förtroende från lärarna ökade personalomsättningen och möjligheterna att ge stöd till elever som behövde extra, och då försvann de familjer som hade ekonomiska och sociala resurser väldigt snabbt. Samma sak kan hända i hela staden om politiken ändras, och det vore katastrof.

Likadant att klokt ledarskap i sjukvården kan misslyckas med att använda resurser på ett bra sätt. Givetvis är sjukvård något som är värt att satsa gemensamma resurser det vill säga skattepengar på, men med dåligt ledarskap och personal- /kompetenspolitik kan stora resurser plöjas ner i rena dumheter, och tilliten från personalen brister. Offentligt ledarskap kan inte bara ha pengar för ögonen, inte heller teknik eller politik, utan såväl politiker som förvaltningsledningar måste ha en gemensam vision om hur sjukvårdens personal ska värnas och kunna utföra sina jobb och det gemensamma uppdrag de faktiskt vill genomföra.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Genom starkare sociala band, eller båda tunna och starka sociala band, finns det en liten chans att kunna hantera klimatkrisen. Jag är helt övertygad om att om vi ska klara klimatkrisen kommer vi att behöva både ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet – och den sociala hållbarheten är den som är mest utsatt idag och riskerar att knäcka världen först. Den ekonomiska har jag för dålig koll på, men de ekologiska utmaningar som redan börjat komma kan inte hanteras utan att vi i världen, i Sverige, i regionen och i min stad hanterar dem tillsammans. Ju mer tilltron till varandra och till institutionerna sviktar desto farligare blir allt det här. Det handlar inte om att ett fåtal ska ”sköta sig”, utan att så många som möjligt behöver göra lite lite för att bygga den här tilltron

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Det är väldigt svårt att se den tidshorisonten. Men som Zizek säger, det är lättare att föreställa sig jordens undergång än en annrolunda ekonomisk världsordning, så vi behöver kanske öva och jobba på de här utopierna:

– jag tror att människor kommer att samarbeta mer om praktiska vardagliga saker som mat vatten barnomsorg och liknande.

– cyklar och andra energisnåla transportmedel kommer att vara de viktigaste sätten att röra sig längre sträckor

– teknisk utveckling kommer att fortsätta men fokuseras på miljövänliga och omsorgsrationella lösningar inom hälsa, mat och nödvändig kommunikation

– Fler människors kompetens respekteras. De viktiga sakerna som att se till varandras kunnande och att bygga inkluderande gemenskaper där både gamla och unga, friska och ofriska osv osv kan bli sedda och kunna bidra till helheten, kommer att stärkas och växa

– Mer ekonomisk och social jämlikhet

– Konstruktiv demokratisk konfliktlösning

Publicerat

24 april 2024

Berättat av

Susanna Lundberg

Licens

CC BY

Arkivkod

M17/00711

Berättelsens position

Se alla berättelser på karta
Travelers’ Map is loading…
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.

Andras önskningar om framtiden

Gör som 778 andra – dela din berättelse!

Var med i det nordiska samtalet om framtiden. 778 personer har redan bidragit. Vad vill du? Hur ser du på åren vi har framför oss?

Skicka in din berättelse!